Sydostasien är den region i världen som jag rest mest i, bortsett Europa. Det finns mycket som lockar med Sydostasien: det är relativt billigt, det finns mycket att se, det är säkert och det är varmt. Ett land som jag länge velat besöka i regionen, men som av olika skäl prioriterats bort vid vidare tidigare resor, är Laos. Våren 2023 blev det äntligen dags att besöka detta land, om än för några dagar. Resan tog oss till Luang Prabang, en liten UNESCO-skyddad stad längs Mekongfloden som var huvudstad i Lan Xang-kungadömet. Moped hyrdes vilket var en mycket positiv upplevelse eftersom det gav en stor frihet. Bland annat besökte vi vattenfallen Kuang Si samt Pak Ou-grottorna. Allt som allt en trevlig resa och kul att få besöka Sydostasien igen på nästan fem år.
Lite bilder från resan.
Resan inleddes med flyg från Stockholm till Bangkok med Thai Airways (TG961) den 16 maj 2023. Vädret visade sig inte från sin bästa sida i Stockholm, så det var extra trevligt att kliva på denna Airbus 350 som skulle ta oss till varmare breddgrader.Ett efterlängtat glas champagne serverades direkt efter start.Tonfisk till förrätt ombord på Thai Airways i business class. Supergott! Allt som allt tyckte jag Thai Airways var bra. Efter några timmar i Bangkok var dags för nästa flygning. Vi reste med Bangkok Airways till Luang Prabang, en flight på knappt två timmar. Som synes på bilden var det nästan helt tomt på planet, vilket kanske är en effekt dels av att resandet inte riktigt kommit igång i Asien sedan pandemin, dels av att maj månad är lågsäsong.Efter att ha stämplats in i Laos och en kort taxiresa från flygplatsen så anlände vi till hotellet, Angsana Maison Souvannaphoum, strax efter kl. 12. Resan från lägenheten i Stockholm till hotellet tog ungefär 20 timmar, så det var skönt att äntligen komma fram. Att välja hotell med pool var ett bra beslut, det var väldigt varmt (drygt 35 grader) och fuktigt i Luang Prabang.De gamla kvarteren i Luang Prabang är fyllda av vackra hus av franskbyggda hus. Laos var fram till mitten av 1900-talet en fransk koloni. Huset på bilden är i dag ett hotell, 3 Nagas.Det inhemska ölet, Beerlao, smakade bra i värmen. Cykeltur genom de gamla kvarteren i Luang Prabang.Nästkommande dag hyrde vi mopeder som tog oss ut till den laotiska landsbygden. Trafiken var gles och vägarna helt ok, så körningen gick bra.På två hjul genom Laos.Målet med utflykten av vattenfallen i Kuang Si, cirka 30 km sydväst om Luang Prabang.Ett snabbt bad hanns med innan det var dags att vända tillbaka till Luang Prabang. Vilken vacker natur!På vägen tillbaka gjordes ett stopp på Laos Buffalo Diary för att smaka glass gjord på buffalo med smak av ingefära. Mums!Restaurangbord med vacker utsikt på Manda de Laos, ett stenkast från hotellet.Ny dag, ny dagsutflykt. Den här gången styrdes kosan norrut. Precis som dagen före bjöjds det på vackra vyer över Mekongfloden.Ett stopp i byn Ban Xang Hai, längs vägen mellan Luang Prabang och Pak Ou. Staden kallas även för ”whiskeybyn” eftersom den lokala riswhiskeyn, Lao Lao, produceras här.Framme i Pak Ou, som var målet med dagens utflykt. På andra sidan Mekongfloden ligger de berömda Pak Ou-grottorna. En båttur över Mekongfloden krävdes för att nå Pak Ou-grottorna.Buddhastatyer i Pak Ou-grottorna.Tidigt varje morgon, runt kl. 05:30, lämnar buddhistmunkarna i Luang Prabang sina tempelbostäder för att samla in ris från lokalbefolkningen. Soluppgång i Luang Prabang. Magiskt!Fin utsikt över Luang Prabang från Phousi Hill.Efter några dagar i Luang Prabang flög vi tillbaka till Bangkok, den här gången med Thai AirAsia. Jag valde att betala lite extra för säte längst fram (1A).Senare samma kväll blev det bubbel på vårt hotell, Hotel Carlton. Den lilla extra kostnaden för ett Clubrum var värt pengarna. Club Loungen på våning 33 bjöd på en slående utsikt över Sukhumvit.Sukhumvit i Bangkok är rena betongdjungeln. Efter två nätter på Hotel Carlton valde jag att testa hotellet på andra sidan gatan, Radisson Blu Plaza Bangkok där det blev mycket slappande vid poolen.Efter ungefär en vecka på resande fot blev det till slut nattflyg tillbaka till Stockholm. Flighten tog cirka 12 timmar, men sov förhållandevis bra större delen av resan. Sydostasien – det var ett kärt återseende. Vi får se om jag får anledningen till att komma tillbaka till Laos någon gång, inom det närmsta finns andra resmål som är prioriterade.
För ett år sedan, nyårsafton 2016, visste jag nästan ingenting om vad som skulle hända i resväg under det stundande året. En tjänsteresa till Luxemburg i slutet av januari var planerad, men inte mer. Med facit i hand kan man konstatera att år 2017 blev ett riktigt toppenår ur ett reseperspektiv. På listan samsas nykomlingar som Indonesien, Kroatien, Vietnam och Kambodja med gamla godingar som Singapore, Turkiet och Thailand. Årets höjdpunkt blev bröllopsresan som tog oss till Bali. Jag förstår varför Bali ofta omnämns som den ultimata semesterön. Allt som behövs för den perfekta semestern finns på Bali. Nedan kommer lite statistik från året som gått och därefter en sammanfattning av resmål som jag besökte under året.
År 2018 väntar runt dörren. Ingenting är planerat ännu, men tankarna finns såklart. Som alltid. Gott nytt reseår!
Antal flygresor: 27 st med en snittlängd på 2 078 km.
Antal flygplatser: 15st i tolv olika länder.
Antal hotellnätter: 36 st, samt tre interkontinentala nattflygningar.
Antal besökta länder: 9 st, varav fyra helt nya för i år.
* * * * *
1. LUXEMBURG Luxemburg (24 januari – 26 januari)
Finns det några skäl att åka till Luxemburg mitt i vintern om det inte är plikten som kallar? Årets första resa var naturligtvis en tjänsteresa. Jag besökte Eurostats högkvarter för att representera den svenska statliga myndighet som jag vid tillfället arbetade för. Eftersom resan var arbetsrelaterad och förhållandevis kortvarig, fanns det ingen tid att lägga åt sightseeing. Av det lilla jag hann se kan man väl konstatera att Luxemburg inte är något som lockar till återbesök.
På promenad i centrala Luxemburg. 25 januari 2017.
* * * * *
2. SINGAPORE Singapore (19 mars – 22 mars)
En av huvudsevärdheterna i Singapore är den futuristiska trädgården Gardens by the Bay. 20 mars 2017.
I november 2016 gifte jag mig med Malin. Bröllopsresan sköt vi på tills mars 2017. Resans huvuddestination var Bali. På vägen dit stannade vi till i Singapore. Land nummer två år 2017 blev alltså, precis som land nummer ett, en mikrostat. Singapore är ett urbant tropiskt paradis som passade oss väl. I Singapore står man med en fot i västvärlden och en fot i Asien. Sedan mitt förra besök i Singapore (sommaren 2009) har en del hänt i staden, bland annat har den futuristiska trädgården Gardens by the Bay blivit färdigställd. Samtidigt kvarstår vissa saker oförändrade – när man besöker Singapore är det fortfarande obligatoriskt att smutta på en Singapore Sling på Raffles. Jag har en känsla av att fler Singapore Sling väntar runt hörnet, inte minst med tanke på att Singapore Airlines under året öppnade en direktlinje till Singapore från vår hemstad, Stockholm.
* * * * *
3. INDONESIEN Bali (22 mars – 1 april)
Bröllopsresans huvuddestination Bali levererade rejält. Visst, det underlättar ju om man som vi gjorde bokade ordentliga lyxhotell. De fyra första nätterna bodde vi i Ubud i en villa med egen infinitypool som blickade ut över regnskogen. Jag har aldrig bott så dyrt, men jag har nog heller aldrig bott så bra förut. Bali är precis så där grönt och lummigt som man kan förvänta sig. Vid ankomsten på Denpasar kan man bli lite orolig. Det är en stökig och aningen överbefolkad internationell storflygplats. Men som tur är infaller lugnet inte långt från flygplatsen. Utöver vattenfalls-, risterass-, tempel-, och regnskogssafari tillbringade vi ganska mycket tid på stränderna i Nusa Dua. Bali har allt man behöver för en perfekt semester. Även Bali finns det stora möjligheter att vi återvänder till… eller kanske någon av de andra 17 000 öarna som Indonesien består av.
Jag och Malin vid risterrasserna i Tegalalang, strax utanför Ubud där vi tillbringade några nätter innan Baliäventyret avslutades på stranden i Nusa Dua. 25 mars 2017.
* * * * *
4. KROATIEN Dubrovnik (25 augusti – 28 augusti)
År 2017 var på väg att gå till historien som det första året då jag under sommarmånaderna juni till augusti inte åkte utomlands. Det har inte hänt sedan jag gjorde min första sommarresa till utlandet under slutet av 1990-talet. Faktum är att det nästan blev en resefri sommar i år. Det var inte förrän under sommarens sista helg som det till slut blev en resa. Valet föll på Dubrovnik i Kroatien. Balkan är min favoritplats i Europa av flera anledningar. Det ofta billigt, bra väder och relativt oexploaterat. Dubrovnik har visserligen bra väder, men särskilt billigt eller oexploaterat är det inte – vilket är anledningen till att jag valde att endast åka dit över helgen. Det är en superfin stad, men längre Balkanvistelser förlägger jag gärna till mindre turistintensiva delar.
Precis som andra städer längs den kroatiska kusten, kantas Dubrovnik och turkosblått, klart vatten. Under min tre nätter långa vistelse i Dubrovnik hann jag dessvärre inte med något bad. 26 augusti 2017.
* * * * *
5. TURKIET Istanbul (13 oktober – 16 oktober)
Under förra året (2016) drabbades Turkiets största stad, Istanbul, av en rad dödliga terrorattacken. Med facit i hand kan man konstatera att staden blev terrorbefriad under 2017, bortsett nattklubbsattacken som skedde natten mot nyårsdagen för snart ett år sedan. Vissa hävdar att det som är mest terrorförebyggande är att fortsätta att leva som vanligt. Jag besökte Istanbul under en helg i oktober 2017. Visst kunde man skymta utländska turister här och där, men för en stad i den här storleken var det förhållandevis turisttomt. Terrorn och politisk instabilitet sätter spår i folks resevanor. Det är synd, för Istanbul är en riktigt spännande och exotisk plats att besöka under en långweekend.
Stora basaren i Istanbul. 14 oktober 2017.
* * * * *
6. KAMBODJA Siem Reap (2 november – 6 november)
Sydostasien är en region jag återkommit till flera gånger sedan jag besökte regionen för första gången sommaren 2009. Två populära länder, Kambodja och Vietnam, var för mig länge vita prickar. Under 2017 gjorde jag slag i saken och lät mig själv introduceras till några utvalda platser i de två länderna. Första stoppet blev Siem Reap i Kambodja. Syftet var naturligtvis att besöka templen i Angkor. Dagarna jag inte tillbringade i Angkor var relativt lugna – jag höll mig inom Siem Reaps gränser. Det gjorde ingenting att det inte fanns så mycket att göra i Siem Reap. Att få koppla av några dagar i tropiskt klimat räckte gott och väl! En rolig detalj om Siem Reap är att fatölen endast kostar 50 cent. Man kan åka till Siem Reap endast för att festa, om man så vill. Det blev ett positivt första möte med Kambodja. Phnom Penh och kusten är än så länge vita fläckar. Vi får se hur länge.
Det mest ikoniska, fotograferade, vackra och största templet i Kambodja (kanske världen?) går vid namnet Angkor Wat. Trots alla turister som vallfärdar hit är det definitivt värt ett besök. 3 november 2017.
* * * * *
7. VIETNAM Hanoi, Phu Quoc (6 november – 14 november)
Vietnam är stort. Det är omöjligt att få en rättvis bild av landet på drygt en vecka. Hur väljer man om man inte har så mycket tid? Jag valde två helt olika platser – storstaden Hanoi i norra Vietnam och den tropiska ön Phu Quoc i södra Vietnam. Hanois Old Quarter känns verkligen som Asien ”på riktigt”. Det händer mer på en gata i Hanois Old Quarter på en dag än vad som händer i en svensk småstad på ett år. November visade sig vara en perfekt Hanoimånad, de heta sommarmånaderna hade passerat och vintern hade ännu inte gjort sig särskilt påtaglig. Det var drygt 20 grader varmt på dagarna och knappt 20 grader på kvällarna. Hanoi tillhör numera en av mina favoritstäder i Asien, men staden är i stort behov av kollektivtrafik. Phu Quoc var som förväntat en stor kontrast till Hanoi. Även badmöjligheterna var helt ok, är det nog bara att inse att det kommer dröja länge tills jag hittar något som överträffar Ngapali i Myanmar (Burma).
I Hanoi bodde jag mitt i det myllrande Old Quarter. Hanoiborna behandlar gatan som sitt vardagsrum. 7 november 2017.
* * * * *
8. THAILAND Bangkok (14 november – 15 november)
Alla vägar leder till Bangkok. Eller? Nja, kanske inte. Men alla flyglinjer leder till Bangkok, åtminstone i Sydostasien. Jag tror inte det finns någon internationell flygplats i regionen som som inte har en linje till någon av Bangkoks två storflygplatser. Goda flygförbindelser var huvudanledningen till att jag besökte Bangkok en kortis i november. Fast egentligen är det inte hela sanningen – Bangkok är en het megastad där man aldrig vet vad som väntar runt hörnet. Innan jag domnade bort i Finnairs business class hann jag med att för första gången pröva på thailändsk hantverksöl. BKK, vi ses igen.
Det organiserade trafikkaoset vid Asok i Bangkok. 14 november 2017.
9. DANMARK Köpenhamn (2 december – 3 december)
Köpenhamns flygplats var länge av mina hemflygplatser. Sedan jag flyttade till Stockholm för snart fyra år sedan har jag i och för sig fortsatt att besöka flygplatsen regelbundet eftersom familj och vänner finns kvar i Skåne. Men i början på december flög jag och Malin till Köpenhamns flygplats, inte för att vi skulle hem eller för att vi skulle besöka familj och vänner i Skåne. Syftet var nämligen en kort weekendsemester i… Köpenhamn! Vi bodde på hotell, gick ut på restaurang och drack drinkar i… Köpenhamn! Reseåret 2017 slutade, med andra ord, i stil.
I väntan på planet hem på CPH Airport efter en blixtvisit i Köpenhamn. 3 december 2017.
Flyga dit Det finns inga reguljära direktflyg till varken Kambodja eller Vietnam från Sverige. Enklaste sättet att ta sig till Kambodja är via Bangkok, till Vietnam finns flera alternativ. Jag bokade tur och retur från Stockholm till Bangkok med Finnair, därefter enkel biljett från Bangkok till Siem Reap. Min resa fortsatte med flyg till Hanoi, sedan flyg till Phu Quoc och till sist flyg tillbaka till Bangkok. Enkelbiljetter i regionen kostar endast några hundralappar.
Visum (Kambodja/Vietnam) Krävs för svenska medborgare. Jag ansökte om visum vid ankomst på flygplatsen i Siem Reap för 30 USD. Processen tog inte mer än en kvart/Krävs ej för svenska medborgare för vistelser som varar 15 dagar eller mindre. För vistelser längre än 15 dagar är det en god idé att ansöka i visum i förväg (t.ex. online eller på Vietnams ambassad i Stockholm).
* * * * *
”ETT FÖRSTA MÖTE MED KAMBODJA OCH VIETNAM” 1-15 november 2017
Sedan mitt första Sydostasienbesök år 2009 har jag återvänt till regionen och andra delar av Asien nästan varje år. Fram till hösten 2017 hade jag betat av länder som Malaysia, Thailand, Singapore, Myanmar (Burma), Bangladesh, Kina, Japan och Indonesien. Flera av länderna har jag besökt vid flera tillfällen. Två länder jag länge hade velat besöka saknades på listan – Kambodja och Vietnam. Det var helt enkelt därför jag valde att i november 2017 styra kosan till just de här två länderna. Till mitt förfogande hade jag två veckor. I stället för att stressa till plats efter plats, valde jag att fokusera på höjdpunkterna i respektive land. I mitt första möte med Kambodja och Vietnam valde jag att besöka Siem Reap (Kambodja), Hanoi (Vietnam) och ön Phu Quoc (Vietnam). Innan hemresan tillbaka till Sverige blev det dessutom en natt i Bangkok (Thailand).
Upplägget visade sig vara superbra och bjöd på en bra blandning av landsbygd (Siem Reap), stad (Hanoi och Bangkok) samt exotiska stränder (Phu Quoc). Bilder från resan finns nedan.
Resan inleddes med flyg till Bangkok med Finnair från Stockholm via Helsingfors. Jag reste i business class med deras moderna Airbus A350. Utmärkt start på semestern!
Efter en kort flygresa från Bangkok anlände jag till Siem Reap i Kambodja där jag checkade in på det förhållandevis centralt belägna hotellet Central Angkor Boutique Hotel. Trots lågt pris (cirka 350 kronor per natt) var hotellet väldigt fräscht och lyxigt!
Den första heldagen i Siem Reap ägnades åt sightseeing av templen i Angkor. För ändamålet hyrde jag en tuk tuk (15 dollar).
Det mest ikoniska, fotograferade, vackra och största templet går vid namnet Angkor Wat. Trots alla turister som vallfärdar hit är det definitivt värt ett besök!
Bayon tillhör ett av de mest besökta templen och är känt för sina leende Buddhaansikten.
Utsikt från det hinduiska templet Baphuon, som ligger ett stenkast från Bayon.
Bilväg i utkanten av Angkor.
Tillbaka på hotellet efter en svettig dag i Angkor. Pool på hotellet är en klar fördel i Siem Reap.
Totalt tillbringade jag fyra dagar i Siem Reap. Bortsett templen i Angkor besökte jag det mer moderna buddhistiska templet Wat Preah Prom Rath, som ligger i Siem Reaps absoluta centrum. Perfekt aktivitet under en regnig dag!
Kambodjas nationalrätt fish amok blev min favorit – självklart ackompanjerad av färskpressad ananas!
Efter dagarna i Siem Reap, som till stor del bestod av poolhäng på hotellet och öl på Pub Street, begav jag mig till Hanoi – Vietnams huvudstad. Jag bodde mitt i det myllrande Old Quarter. På gatorna samsas motorcyklar, försäljare och gående.
Precis söder om Old Quarter ligger sjön Hoàn Kiem som är en central punkt i Hanoi.
Ett Hanoibesök är inte komplett utan att ha beskådat den vackra St. Joseph’s Cathedral som byggdes av de franska kolonialisterna under slutet av 1800-talet.
Hỏa Lò-fängelset, även känt som Hanoi Hilton, byggdes av de franska kolonialisterna för fängslande av vietnamesiska politiska fångar. Under Vietnamkriget på 1970-talet använde Nordvietnam fängelset för förvar av amerikanska krigsfångar, däribland John McCain. Här ses en bit av en flyktväg.
Precis som runt om i Sydostasien kretsar mycket kring mat i Hanoi. Notan för den här lunchen, bestående av den klassiska maträtten bun cha och det lokala ölet Bia Hà Nõi, slutade på 45 000 dong – omkring 17 kronor.
Stora trumman i Litteraturens tempel (Văn Mieu) i Hanoi.
Innan jag lämnade Hanoi passade jag på att besöka Đong Xuân Market. Marknaden visade sig vara trång och full av ointresserade försäljare som alla, mer eller mindre, sålde samma saker. Även om det inte blev några inköp, var det en intressant upplevelse.
Resan fortsatte sedan söderut till ett betydligt varmare klimat. Fyra nätter spenderade jag på Richis Beach Resort & Spa på den vietnamesiska ön Phu Quoc. Hotellet var bra och stranden helt ok, dock sämre än t.ex. Nusa Dua på Bali som jag besökte tidigare i år.
Det blev fyra dagar avkoppling på Phu Quoc och sedan vidare till Bangkok för en kort visit innan hemresan tillbaka till Stockholm via Helsingfors. Mitt första möte med Kambodja och Vietnam blev lyckat. Nu finns inga fler resor inplanerade, så vad som händer år 2018 återstår att se.
På onsdag påbörjas nästa reseäventyr. Som jag skrivit om tidigare handlar det om nya destinationer i Sydostasien. Resan inleds i stil – jag har första gången bokat flygbiljetter i business class. Eftersom business class-sätet i Finnairs Airbus 350 kan omvandlas till en säng är jag förhoppningsvis någorlunda utvilad när jag kl. 07:25 på torsdag morgon landar på Suvarnabhumiflygplatsen i Bangkok. Resan är nämligen inte slut där. Bangkok i all ära, men resans första destination är Siem Reap i Kambodja. Anslutningsflyget med Bangkok Airways (PG905) avgår kl. 11:35 och landar på Siem Reaps flygplats ungefär en timme senare. Väl framme i Siem Reap bor jag på Central Angkor Botique Hotel i fyra nätter, från den 2 november till den 6 november. Naturligtvis handlar Siem Reap-besöket främst om templen i Angkor, men förhoppningsvis finns det annat intressant att se med.
På kvällen den 6 november flyger jag med VietJet Air (VJ958) till den vietnamesiska huvudstaden Hanoi. Även här blir det fyra nätter. Jag valde ett centralt beläget hotell i Hanois äldre stadsdelar, Luxury Hotel Old Quarter. Hanoi ligger ganska långt norrut, vilket innebär att klimatet skiljer sig från exempelvis Bangkok och Siem Reap. Ett något svalare klimat behöver inte vara negativt. Som bekant orkar man ju med fler saker när temperaturen håller sig under 30 gradersstrecket. Hotellet jag bor på arrangerar utflykter till natursköna Halongbukten. Det hade varit kul att göra utflykten, men allt beror på vad Hanoi har att erbjuda i övrigt. Mat är centralt i Hanoi. Den klassiska nudelsoppan phở kostar omkring 20 000 till 40 000 vietnamesiska dong (7 till 14 kronor) och för det lokala fatölet Bia hơi ska man inte betala mer än 5 000 vietnamesiska dong (under 2 kronor).
Resan fortsätter därefter till Phu Quoc, en ö i södra Vietnam. Jag flyger på förmiddagen den 10 november med Vietnam Airlines (VN1233) från Hanoi. Vietnam är stort. Trots att det är en inrikesflight är flygtiden drygt två timmar. Jag checkar in på strandhotellet Richis Beach Resort & Spa och stannar även här i fyra nätter. Phu Quoc lanserades som ny charterdestination under vintern 2015/2016, så det ska bli spännande att se vad ön har att erbjuda. Förhoppningsvis är Phu Quoc inte lika exploaterat som liknande öar i Thailand. På tal om Thailand – resan avslutas i Bangkok. Den 14 november flyger jag med Bangkok Airways (PG992) från Phu Quoc till Bangkok. Jag bor en natt på Anajak Hotel, främst för att jag på morgonen den 15 november ska kunna ta mig till Suvarnabhumiflygplatsen på ett smidigt sätt för hemresan till Stockholm.
Hösten är här och om elva veckor är det julafton. Sommaren, min favoritårstid, är officiellt över. Förra hösten och vintern tillbringade jag i Sverige. Det var ett misstag jag inte tänker göra om i år. Den närmaste tiden väntar därför en ordentlig resekavalkad. Redan i nästa vecka beger jag mig till den mytomspunna platsen där Europa möter Orienten – Istanbul. Det blir tre nätter på Ambassador Hotel mitt i anrika Sultanahmet. På promenadavstånd finns flera intressanta sevärdheter, bland annat Hagia Sofia som byggdes som en kristen kyrka på 500-talet, men omvandlades på 1400-talet till en moské efter Konstantinopels fall. Efter beslut av Turkiets landsfader år 1934 omvandlades Hagia Sofia slutligen till ett museum. Även intressanta sevärdheter som Topkapipalatset, de osmanska sultanternas residens, ligger runt hörnet. En resa till Istanbul är inte komplett utan ett besök i den stora basaren, som även den finns väldigt nära hotellet.
Istanbul i all ära, men den största resehändelsen framöver väntar i november. Ni som följer bloggen vet att jag de senaste åren valt att besöka flera platser i Sydostasien. Även om jag har haft möjligheten att besöka fantastiska platser i Myanmar (Burma), Thailand, Malaysia, Singapore och Indonesien återstår fortfarande en del. Den första november lämnar jag Sverige med avsikten att besöka två nya länder: Kambodja och Vietnam. Strax efter lunchtid den 2 november landar jag på Siem Reaps internationella flygplats efter en lång resa från Stockholm via Helsingfors och Bangkok. Det blir fyra nätter på Central Boutique Angkor Hotel. Huvudmålet med besöket i Siem Reap är naturligtvis Angkor Wat och kringliggande tempel och miljöer.
Därefter fortsätter resan till den vietnamesiska huvudstaden Hanoi. Staden blir min i fyra nätter. Jag har valt att bo i gamla stan, Old Quarter, på hotellet Luxury Old Quarter Hotel. Höjdpunkten med Hanoi kommer troligtvis bli maten. Hela stan verkar vara en enda stor restaurang! Jag har ännu inte bestämt mig för huruvida jag ska besöka natursköna Halong Bay i samband med Hanoibesöket. Att besöka Halong Bay skulle innebära en ganska lång dagstur (något annat har jag inte tid med). Vi får se. Efter Hanoi bär det av till paradisön Phu Quoc som ligger långt nere i söder, nära gränsen till Kambodja. Jag kommer att checka in och stanna fyra nätter på Richis Beach Resort. Innan hemresan tillbaka till Sverige blir det en natt i Bangkok på Anajak, som ligger precis intill Phaya Thai-stationen.
Även om det inte blev lika många flygresor, hotellnätter och utlandsresor som förra året måste jag ändå säga att år 2015 blev ett bra reseår. Det känns verkligen som ett privilegium att ha fortsatt kunna resa så mycket som jag har gjort. Något som har varit unikt för i år är att jag har haft sällskap av Malin, min sambo, på årets samtliga två utlandsresor. Detta har känts väldigt roligt – delad glädje är dubbel glädje! Var vi reste kan ni se längre ner, men först lite statistik för finsmakaren:
Antal flygresor: 13 st med en snittlängd på 1 894 km.
Antal flygplatser: 11 st i fyra olika länder.
Antal hotellnätter: 21 st, samt två interkontinentala nattflygningar.
Antal besökta länder: 2 st, ett helt nytt för i år.
* * * * *
1. MAKEDONIEN Skopje, Ohrid (6-13 juli)
Trots att Makedonien ligger granne med svenskfavoriter som Grekland och Bulgarien tillhör Makedonien är ett av Europas minst besökta länder. Även om man satsar mycket på att marknadsföra sig som ett turismvänligt land gissar jag på att 2015 inte kommer gå till historien som något rekordår. Oroligheter och politisk instabilitet skakade landet under våren, bara några få veckor efter att vi hade bokat vår resa. Problemen blåste bort, som tur var, och vi kunde genomföra vår veckolånga resa utan besvär. Vi besökte först huvudstaden Skopje och fortsatte sedan med hyrbil genom bergen söderut till Ohridsjön. Intrycken av Makedonien var generellt sett positiva. Visst, det är Östeuorpa så det kanske inte är lika ”fint” som i väst, men otryggt upplevde vi inte Makedonien. Fördelarna med att turista i Makedonien är flera: vackert väder, vacker natur, få turister och extremt billigt! Jag skulle absolut inte ha något emot att åka tillbaka.
Utsikt från fästningen i Ohrid. 10 juli 2015.
* * * * *
2. THAILAND Bangkok, Chiang Mai och Koh Chang (14-29 november)
Redan i våras började jag och Malin spåna på en sen höst/tidig vinter-resa ut i världen. Efter att ha bläddrat genom varenda sida av Lonely Planet – The World kom vi till slut fram till att Thailand skulle vara det bästa alternativet för oss. Till skillnad från Makedonien till ju Thailand en av svenskarnas absoluta favoritresmål. Den som har besöker Thailand förstår snabbt varför. Gästvänligheten vet inga gränser, det finns mycket att se/göra och det är fortfarande förhållandevis billigt. De två novemberveckorna vi tillbringade i Thailand blev oerhört lyckade. Vi började med lyxliv i Bangkok, fortsatte ut i djungeln utanför Chiang Mai i norra Thaialand och avslutade på den lugna och natursköna ön Koh Chang. Thailand blev Malins första bekantskap i Sydostasien. Förhoppningsvis återvänder vi, kanske till något grannland, inom en inte allt för avlägsen framtid.
Tidsskillnad +6 timmar. När klockan är 09:00 i Sverige är den 15:00 i Thailand.
Folkmängd Drygt 67 miljoner.
Statsskick Konstitutionell monarki.
Flyga dit Det finns många alternativ. Både Norwegian och Thai Airways flyger direkt till Bangkok från Stockholm året runt. Oftast blir det billigare att mellanlada i Moskva, Istanbul eller gulfstaterna. Vi bokade vår resa två månader före avresan i november och fick betala 7 400 kr för en t/r-biljett med Thai Airways. Dessutom går det flertalet charterflyg under vinterhalvåret från flera svenska städer till olika platser runt om i Thailand.
Visum Krävs ej för svenska medborgare för vistelser som varar 30 dagar eller mindre. För längre vistelser rekommenderas att söka turistvisum i förväg.
* * * * *
”KORS OCH TVÄRS GENOM THAILAND”
14–29 november 2015
I snitt bokar jag en semesterresa ungefär två till tre månader i förväg. Vid bokningstillfället känns avresedatumet alltid avlägset. Efter veckor av nedräkning blev det till slut den 14 november och dags för en ny resa. Precis som i november förra året var jag inbokad på Thai Airways flight TG961 från Stockholm till Bangkok, men till skillnad från då hade jag i år äran att ha sällskap med min sambo Malin. Även om minusgraderna inte riktigt hade nått Stockholm ännu kändes det väldigt skönt att den där lördagseftermiddagen sätta sig på ett flygplan med vetskapen att två veckors semester i tropikerna hägrade. Planet avgick strax efter klockan 13:30 och ankom till Suvarnabhumiflygplatsen omkring 05:20 morgonen därpå. Bortsett några överförfriskade norrlänningar på andra sidan gången gick flygresan mycket bra och vi var båda nöjda med servicen ombord.
Efter ankomsten tog det ungefär en timme att avklara passkontroll och bagageupphämtning. Därefter tog vi flygtåget Airport Rail Link till ändstationen Phaya Thai (สถานีพญาไท). Resan till centrala Bangkok tog ungefär en halvtimme och kostade (fortfarande) 45 baht. När dörrarna öppnades gjorde sig värmen och fukten påmind. Med varsin ryggsäck och resväska kunde vi redan klockan sju på morgonen känna svetten rinna längs ryggen när vi vid Phaya Thai bytte till BTS Skytrain. Vi gjorde misstaget att köpa en dagsbiljett för 140 baht. Enkelresor skulle visa sig vara billigare än vad jag trodde, vilket vi inte insåg förrän det var dags att resa vidare till Chiang Mai fyra dagar senare. Från Phaya Thai reste vi fyra stationer till Phloen Chit (สถานีเพลินจิต). Därifrån var det endast en kortare promenad tills vi, efter att ha varit på resande fot i drygt 16 timmar, äntligen kom fram till Swîssotel Nai Lert Park – vårt blivande hem.
Hotellet nådde vid åttatiden, men rummet var redan klart. Vid incheckningen berättade receptionisten att vi hade blivit uppgraderade till en svit. Detta lät suspekt, tyckte jag, och frågade om sviten hade trädgårdsutsikt – något som vi hade betalat extra för. Det visade sig att sviten inte hade det och efter inspektion valde vi att tacka nej. Väntan på det korrekta rummet blev som tur var inte särskilt långvarig, vilket var skönt. Efter en så pass lång resa vill man inget annat än att sova bort några timmar. Efter ha packat upp gick vi därför och la oss. När vi vaknade igen hade det blivit eftermiddag. Eftersom vi hade bokat ett s.k. Executive Room hade vi tillgång till hotellets Executive Club Lounge, vilket var väldigt praktiskt eftersom det på eftermiddagarna och kvällarna serverade snacks, drycker (inkl. alkohol) och faktiskt väldigt mycket mat. Efter att ha ätit en sen lunch i loungen var det dags att äntligen inviga poolen. Poolen var lika fantastisk som den såg ut på bild, om inte ännu bättre! Omgiven av en lummig trädgård och flertalet vattenfall kunde man knappt tro att man befann sig mitt i centrala Bangkok. De första intrycken av hotellet var mycket goda.
Äntligen dags för semester! Den 14 november klev vi ombord på Thai Airways direktflight (TG961) från Stockholm till Bangkok-Suvarnabhumi. Här en selfie på Arlanda Express. Vilka förväntningar man har i sådana här lägen!
Hotellet vi bodde på, Swissôtel Nai Lert Park, hade en mycket inbjudande pool. Här kom vi att tillbringa många heta eftermiddagstimmar.
Efter lite drinkar i loungen var det så dags att bege sig ut på stan. Klockan närmade sig 18 och det hade blivit mörkt. Trots att jag varit i Thailand tidigare blir jag alltid lika tagen över hur varmt det är – mörkret till trots. Termometern visade 27 grader och luftfuktigheten var närmare 80 procent. Vi åkte till Siam, Bangkoks pulserande hjärta. Egentligen finns här inte så mycket mer än en massa köpcentrum och människor, men av någon anledning har jag lyckats hamna här varenda gång jag har varit i Bangkok. Baserat på antal besökare verkade Siam Paragon fortfarande det mest populära, men min favorit förblev MBK Center. På MBK finns, till skillnad från de flesta andra köpcentrum, inga lyxbutiker utan är mer inriktat på billig shopping. Dessutom finns det många bra och roliga restauranger där. Av en slump valde vi att pröva MK Restaurant, en populär sukikedja i Thailand. Suki är den thailändska varianten av den kinesiska eldgrytan. Jetlagen började kicka in, så middagen blev dock mest ett nödvändigt ont.
När vi kom tillbaka till hotellet hade rummet städats och förberetts för natten: handdukar hade bytts ut, tofflor placerats ut vid sängen och orkidéer och choklad lagts ut på sängen. Detta skedde för övrigt alla kvällar. Visst kunde det kännas lite onödigt, men samtidigt adderade det ju faktiskt någonting till vistelsen. Sov gott gjorde vi i alla fall, den där natten. När vi vaknade igen, nästan 12 timmar senare, hade frukosten dukats upp i loungen. Precis som dagen före var vi i princip helt ensamma. Oftast var det fler i personalen än besökare. Förutom lugnet var det bästa med frukosten den exceptionella servicen: personalen ansträngde sig enormt för gästerna och man kände sig verkligen speciell. Efter frukosten var vi mer än redo för en första upptäcktsfärd genom Bangkoks myllrande gator och kanaler. Vi promenerade längs (och bitvis ovanför) Thanon Sukhumvit, en av Bangkoks mest trafikerade gator, till Jim Thompson House. Huset är ett museum bestående av thailändska konstverk och antikviteter som den amerikanska affärsmannen Jim Thompson samlade på sig under 1950- och 1960-talen.
Enligt den relativt uppdaterade guideboken skulle inträdet vara 100 baht, men givetvis stämde det inte. Vi fick i stället betala 150 baht. Hur kommer det sig att priser i guideböcker aldrig stämmer med verkligheten? I priset ingick i alla fall en guidad tur. Huset lät Thompson bygga i thailändsk stil under 1950-talet och har bevarats väl. Thompsonbesöket kan i det närmaste liknas en tidsresa, aldrig har jag kommit 1900-tals kolonialismen så nära. Guiden berättade att Jim Thompson sågs senast i Malaysia, där han var på semester, den 26 mars 1967. Han begav sig ut för en eftermiddagspromenad i den närliggande djungeln, men kom aldrig tillbaka. Ingen vet var han tog vägen. Guidningen varade i en knapp timme och vi var klara redan klockan elva. Därefter hade vi inte gjort några direkta planer, men eftersom vi befann oss precis intill kanalen Saen Saep (คลองแสนแสบ) passade vi på att åka kanalbåt (även kallat khlongbåt) i östlig riktning mot ändstationen Tha Phan Fah. Kanalbåtarna är ett billigt, smidigt och roligt sätt att ta sig fram på genom Bangkok. Resan kostade endast 8 baht per person.
Ett smidigt och billigt sätt att transportera sig på i Bangkok är att resa med längs kanalerna i khlongbåt. Kul är det också! Men det gäller att vara vaken: båtarna stannar inte till särskilt länge och det är inte helt enkelt att kliva på och av. En resa kostade i november 2015 endast 8 baht (knappt 2 kronor).
Lunch på den populära krogen Krua Apsorn på Thanon Dinso.
Taxifärd genom Bangkok i regnet. Tänk att det skulle dröja så många år att inse hur billigt taxi är. Taxifärden på cirka 8 km tog närmare 1 timme p.g.a. trafiksituationen, men kostade omkring 120 baht, dvs. inte ens 20 kronor!
Efter att ha klivit av båten promenerade vi till backpackergettot Khao San Road. Malin var inte jätteimponerad, så vi lämnade dock området ganska snabbt. Vi promenerade tillbaka mot kanalbåtarna, men svängde först in på Thanon Dinso för resans första lunch. Jag hade sett ut restaurangen Krua Apsorn, som enligt guideboken skulle tillhöra en av de bättre i Bangkok. ”They cook for Thais, they feed Thais and it is Thai”, stod det i boken, vilket verkade vara en korrekt observation. Ett ”lyxproblem” jag ofta har i Thailand och liknande länder är att på grund av värmen blir jag inte särskilt hungrig på dagarna, utan mer törstig. Detta gör det svårt att hinna med att pröva alla spännande rätter jag vill pröva under den begränsade tiden. Att inte orka äta upp maten är något jag gärna undviker i länder där många inte har råd att äta sig mätta. På Krua Apsorn hade det räckt med deras paradrätt, krabbomeletten, men vi kunde inte hålla oss från att beställa in lite till. Maten var okej, men det bästa av allt var trots allt ölen! Visst är det gott att dricka hipsteröl på Södermalm, men inget slår en vanlig ljus lager i det fuktiga och varma Sydostasien.
Vi beslöt oss att efter lunchen åka tillbaka till hotellet för att koppla av lite vid den otroligt härliga poolen. Under lunchen hade det börjat mulna på och det dröjde inte länge efter att vi lämnade restaurangen till att det började spöregna. I stället för kanalbåt fick det bli taxi tillbaka till hotellet. Den åtta kilometer långa resan tog närmare en timme, men det gjorde inte så mycket eftersom det regnade kraftigt och under tiden fick se delar av Bangkok vi annars inte hade sett. Så faktum är att det blev en ganska billig sightseeing – resan kostade bara 120 baht. Helt sjukt billigt, egentligen. Tänk om man skulle kunna få en åtta kilometer lång taxiresa i Stockholm för 30 kronor. Å andra sidan kommer det ju med en kostnad: oändliga trafikstockningar. För några år sedan omklassificerade Världsbanken Thailands status till ett övre medelinkomstland. Allt fler har råd med allt fler saker. Att köra bil och åka taxi verkar vara en prioritet för många nyrika.
Eftermiddagen blev lugn. Lagom till att vi kom fram till hotellet slutade det regna. Vi tog lite kaffe i loungen innan vi bytte om till badkläder för lite poolhäng. Återigen var vi nästan ensamma vid poolen. Eftersom det precis hade regnat hade luftfuktigheten stigit ytterligare. Temperaturen var fortfarande hög, så det kändes som att man badade i ett växthus. Vi varvade badande med korsordslösande (främst Malin) ända fram till solnedgången. Efter ett stopp i loungen begav vi oss ut i den varma Bangkokkvällen. Åter igen tog vi oss till Siam, men denna gång blev det till fots. Vi stannade förbi CentralWorld, världens sjätte största köpcentrum. Vi besökte det exklusiva varuhuset ZEN, men lämnade utan att shoppa något. Det kändes onödigt att handla för Sverigepriser i Thailand. Vi fortsatte i stället till ”svenskfavoriten” MBK, svenskar som vi är. Klockan började närma sig halv nio, men ingen av oss var särskilt hungrig. Kanske hade vi ätit lite för mycket snacks i loungen… Jag föreslog att vi kunde dela något och beställde en vegetarisk bibimbap i den stora foodcourten. Det slutade dock med att det blev jag ensam som fick ge mig på maten, Malin nöjde sig med iste.
Efter middagen återvände vi till hotellet och gick till sängs tidigt. När jag tänker efter tror jag knappt att vi var uppe till efter kl. 22 en enda kväll på hela resan, bortsett den sista kvällen när vi väntade på planet hem. Eftersom det är mörkt mellan kl. 18 och kl. 06, dvs. halva dygnet, får man helt enkelt anpassa sömnen om man ska maximera upplevt dagsljus. Vi vaknade, utvilade, under hela resan omkring kl. 7-7:30. Nästkommande dag ägnade vi åt shopping. Malin var den piggaste shopparen av oss två och köpte diverse olika klädesplagg, jag endast en t-shirt. De heta eftermiddagstimmarna spenderades återigen vid poolen. Åh, vad jag saknar de där eftermiddagarna! Efter solterapin gjorde vi oss i ordning för en kväll – i stil. Vi tog oss ner till flodområdet och lyxhotellet Lebua, där jag faktiskt bodde en natt för snart fem år sedan. Tanken var att besöka den numera legendariska Sky Bar, världens högsta utomhusbar. Eftersom vi ville se solnedgången från baren var vi framme redan vid kl. 17. Precis som förmodat öppnade Sky Bar inte förrän kl. 18, dvs. efter solnedången. Som tur var fanns en mindre bar öppen på samma våning.
Ett Bangkokbesök är i min mening inte fulländat utan en drink i stil. Vi valde Sky Bar, världens högsta utomhusbar, på lyxhotellet Lebua – som dessutom är känd från filmer Hangover II.
Vi tog hissen upp till 64:e våningen och möttes av en slående utsikt. Vi tog varsin drink och njöt av vyerna. Det spelade faktiskt ingen roll att drinkarna här kostade mer än de jag drack på takbaren på The Ritz-Cartlon intill Röda Torget i Moskva förra året. Vi visste att det skulle bli en bra kväll. Till att börja med var vi relativt ensamma, men framåt kl. 18 blev det rätt fullt. Vi såg till att betala noten i god tid före Sky Bar öppnade så att vi skulle kunna vara där först. Sky Bar låg på andra sidan av våningen, men var betydligt trevligare än den första baren. Vi stannade ytterligare en timme och beslöt oss därefter för att åka till Namsaah Bottling Trust, en på Tripdadvisor topprankad restaurang. Faktum är att jag generellt sett har varit mer nöjd med restaurangrekommendationer från Tripadvisor än från Lonely Planet. Förväntningarna var därför höga. Eftersom taxiresan dagen före hade gått så bra beslöt vi oss för att återigen ta taxi. Lebua ligger trots allt en bit från närmaste Skytrainstation. Frågan är det var det smartaste valet.
När vi kom ner till foajén behövde vi första köa i ett antal minuter, tills vi ens kunde kliva in i en taxi. Så fort taxin lämnade hotellet fastnade vi, såklart, i trafiken. Aldrig någonsin har jag färdats 1 kilometer (längre var det inte) under så lång tid. Självklart hann jag bli kissnödig också, efter drinkarna. Vi klev av vid Skytrainstationen Chong Nonsi (สถานีช่องนนทรี). Jag hade sett ut att man skulle svänga in på en gränd vid ett 7-Eleven, så när taxichauffören släppte av oss utanför ett sådant trodde jag att vi var framme. Vi yrade omkring i intilliggande gränder ett tag och frågade folk efter restaurangen, men ingen kände till den. Det kändes skumt. Som tur var hittade vi ett hotell som vi kunde utnyttja, dels för toalettbesök och dels för vägbeskrivning. De kände heller inte till restaurangen, men var vänliga nog att ringa och fråga. Att vi inte bodde på hotellet visste de ju inte. Det visade sig att vi hade tagit fel gränd. Lite längre upp på huvudvägen visade det sig finnas ytterligare ett 7-Eleven, vi hade helt enkelt blivit avsläppta på fel ställe.
Eftersom restaurangen verkade vara populär var jag lite orolig över att det skulle vara fullt. När vi kom fram frågade hovmästaren om vi hade bokat bord. Det hade vi inte. Detta visade sig inte vara något problem – restaurangen var långt från full. Precis som förväntat blev vi mycket nöjda med besöket på Namsaah Bottling Trust. Servicen, precis som maten, var oerhört bra. Drinkar, öl och flera rätter slutade visserligen på närmare 2 000 baht, men har man semester så har man ju. För att få användning för dagsbiljetterna (och för att slippa trafikkaoset) valde vi att åka Skytrain tillbaka till hotellet. Till skillnad från tunnelbanan i Stockholm har jag aldrig upplevt kollektivtrafiken i Bangkok som varken smutsig eller obehaglig. Nästkommande dag skulle bli den sista hela dagen i Bangkok, innan avfärden mot Chiang Mai. Eftersom vi inte gjorde så mycket dagen innan tänkte vi att det var dags att besöka någon av Bangkoks alla sevärdheter. Målet var att besöka Grand Palace, kungens officiella residens, och intilliggande Wat Phra Kaew (วัดพระแก้ว), det allra mest heliga buddhistiska templet i Thailand.
För att ta oss till Grand Palace tog vi, efter loungefrukosten, flodbåt längst Bangkokfloden Chao Phraya (แม่น้ำเจ้าพระยา(. Flodbåtarna är betydligt större och mer bekväma än kanalbåtarna. De kostar mer, men fortfarande inte så mycket att tala om – 14 baht per person. Resan från Saphan Taksin (huvudpiren) till Grand Palace tog ungefär en halvtimme. Längs floden passerade vi flertalet lyxhotell, bl.a. Shangri-La, där jag bodde en natt för ett år sedan. Redan när vi hoppade av båten fylldes jag av onda aningar. Vi möttes av försäljare, tuk tuk-förare och andra opportunister. När vi hade trasslat oss förbi försäljningsstånden genom att undvika uppenbara vilseledande uppmaningar som ”this is the right way” möttes vi ofantliga mängder av turister, de flesta gruppresenärer från andra asiatiska länder. Vi promenerade fram till ingången och möttes av ännu fler människor och köer. Hett var det också, svetten rann längs hela kroppen. Ganska omgående fattade vi beslutat att strunta i det här. Tempelsightseeing kunde få vänta till Chiang Mai, som vi visste skulle vara en betydligt lugnare stad. I stället blev det en sista eftermiddag vid poolen.
Lumphiniparken samt det skyskrapstäta området Sukhumvit sett från Bangkoks skytrain.
Klockan 21 var tanken att vi skulle äta middag på lyxrestaurangen nahm, men eftersom vi redan vid 18-tiden kände oss hungriga valde vi att avboka bordet och äta i loungen. Tråkigt, men bekvämt. Därefter väntade en ”pubrunda” utöver det vanliga – baren på Swissôtel följt av baren på Intercontinental. Precis som dagen före höll jag mig till drinken mojito. Inte någonstans snålades det med varken mynta eller lime. Tack var det utomordentligt centrala, men ändå avskilda läget, var det inga problem att promenera tillbaka till hotellet för en sista natt. Det kändes lite vemodigt – jag har aldrig varit så nöjd med ett hotell som detta. Samtidigt kändes det spännande att röra på sig och upptäcka något nytt. Bangkok har jag ju sett förut, ett antal gånger.
Elefantmöten i Chiang Mai
Morgonen därpå lämnade vi hotellet vid niotiden och rörde oss mot Suvarnabhumiflygplatsen. Den här gången struntade vi i flygtåget och tog taxi. Taxiresan slutade på 380 baht, inklusive väg- och flygplatsavgifter, och tog närmare en timme. Att resa kollektivt hade kostar ungefär 140 baht för oss båda, men hade varit betydligt jobbigare. Det finns en uppsjö av flygbolag som flyger mellan Bangkok och Chiang Mai, men valet blev till slut ganska enkelt. I stället för att resa med något lågprisbolag för att eventuellt spara några baht valde vi full servicebolaget Bangkok Airways. ”Allt” ingår, bagage, dryck, mat, sätesval, ja till och med tillträde till deras flygplatslounge. Lågprisbolagen använder sig av Don Mueang-flygplatsen, som förvisso är helt okej, men inte lika fin som Suvarnabhumiflygplatsen.
Kön till incheckningen var minimal. Bangkok Airways tillämpar ”all flights”-principen. Flertalet incheckningsdiskar är öppna nästintill konstant, vilket minimerar risken för flaskhalsar. Eftersom incheckningen gick så smidigt och vi var ute i god tid (planet skulle inte avgå förrän kl. 12:10) så valde vi att hänga lite i flygplatsloungen. Det kändes som en trevlig detalj och Bangkok Airways kammade hem poäng – innan jag ens hade gått på planet! Föga förvånande lämnade planet gaten i tid. Flygtiden till Chiang Mai beräknades till 50 minuter. Trots kort flygtid serverades samtliga passagerare varm mat och både varma och kalla drycker. Att få tag i en taxi på flygplatsen i Chiang Mai var inga problem. Flygplatsen ligger väldigt centralt, så resan in till De Lanna Hotel i gamla stan kan inte ha tagit mycket mer än 5 minuter. Vi kom fram omkring 13:45, men rummet var dåligt nog inte klart. 30 minuter skulle det ta, trots att den avtalade incheckningstiden var 14:00. Vi satte oss på innergården och väntade. Det dröjde ända till 14:45 tills att rummet äntligen var klart. Personalen verkade inte bry sig om att de hade överskridit tiden, utan verkade mest tycka att jag var jobbig som efter en halvtimmes väntan frågade efter lite vatten. Första intrycken av De Lanna blev inte positiva, vilket kändes sådär efter att just ha checkat ut från ett topphotell.
Efter fyra nätter i Bangkok reste vi till Chiang Mai i norra Thailand. Flygtiden var knappt 60 minuter. Bangkok Airways, som vi reste med, rekommenderas varmt!
Chiang Mai är visserligen Thailands andra största stad, men upplevdes som betydligt mer avslappnad och greppbar. Vi bodde mitt i den vallgravsskyddade och tempeltäta gamla stan.
Gatuliv i Chiang Mai.
Rummet var dock fint och hade en mysig balkong med utsikt över kvarteret. Efter att ha vilat lite var det till slut dags att se oss omkring i Chiang Mai. Staden var betydligt större än vad jag hade förväntat mig. Naturen låg inte riktigt så nära som man hade kunnat hoppas. Samtidigt är ju Chiang Mai faktiskt Thailands andra största stad. Till skillnad från i Bangkok finns dock inga skyskrapor i Chiang Mai. Högsta byggnaden jag kunde skymta såg ut att vara ett 20-våningshotell, eller något i den stilen. Vi promenerade runt lite i gamla stan, vilket tack vare gott lokalsinne gick bra utan karta. Hungriga efter resan slog vi oss ner, ganska tidigt, för middag på en mysig restaurang. Vi prövade bl.a. på den thailändska salladen yam. Efter middagen köpte vi glass. Jag gjorde som i Kina för två år sedan och köpte en durianglass. Varför inte, när man ändå är i Asien? Den smakade sådär, förvisso, men durian har ändå fått ett oförtjänt dåligt rykte. Så illa är det inte. Med glassen i hand promenerade vi tillbaka till hotellet för en tidig kväll. Dagen därpå väntade en av resans höjdpunkter – dagsutflykten till Elephant Nature Park, en bit norr om Chiang Mai.
Precis som avtalat blev vi upphämtade på hotellet strax efter kl. åtta på morgonen. Den 65 kilometer långa färden tog dock nästan en och en halv timme. Att komma ut ur Chiang Mai tog längre tid än vad jag hade trott. Det var trångt i bussen, men tack vare elefantdokumentären de visade under resan så gick det hyfsat fort ändå. Längs vägen passerade vi flertalet elefantlägren. Elephant Nature Park sticker dock ut i mängden eftersom man bedriver ekoturismverksamhet. Elefanterna tvingas inte till arbete, utan får leva ett betydligt friare liv. Som turist får man inte rida, men man får mata, klappa och duscha elefanterna. Besöket kostade en del (2 500 baht), men samtidigt stöttar man ju något bra. Parken består av över 60 elefanter, de flesta honor, som har blivit räddade från misshandel, tvångsarbete eller dylikt. I en grupp om drygt 10 personer gick vi omkring i parken med en guide som berättade elefanternas namn och om varje elefants historia. Ten, som vår guide hette, var mycket sympatisk och kunnig. Under hela dagen fanns det gott om tid att interagera med elefanterna. Timmarna passerade förbi och kl. 15 var det dags för hemresan till Chiang Mai. Trafiken var verkligen jobbig och det tog nu två timmar att nå gamla stan.
Malin duschar en elefant.
Eftersom både jag och Malin kände oss lite krassliga spenderade vi fredagskvällen på hotellet. Dagen därpå hade vi egentligen planerat att gå en kurs i thailändsk matlagning, men vi valde att ta det lugnt i stället. Vi tog en promenad och stannade för ett besök på Lanna Folklife Museum. Museets utställningar visade hur folk levde i det historiska kungadömet Lanna (1272-1775), det nuvarande norra Thailand, men bjöd inte på några antikviteter direkt. Man kunde köpa en kombinationsbiljett som inkluderade inträden till liknande museer, men det kändes som det räckte med Lanna Folklife. Krassligheten satt fortfarande i. Resten av dagen tillbringade vi därför på hotellet, först några timmar vid poolen och sedan middag till livemusik på innergården. Trots de inledande tveksamma intrycken visade sig hotellet vara ganska mysigt ändå. Att bo utanför gamla stan hade, med facit i hand, känts otänkbart. Det var skönt att kunna röra sig fritt i Chiang Mai, utan att behöva åka taxi eller tuk-tuk. Dagen därpå gav vi oss ut på en tempelpromenad. Vi inledde med att besöka Wat Phra Singh, Chiang Mais mest vördade tempel. Området består av flera vackra Lannabyggnader, trädgårdar och – såklart – orangeklädda munkar. Inträdet var fritt till alla byggnader utom den största, där utländska turister fick betala en symbolisk summa på 20 baht. Jämför det med 500 baht för inträdet till Grand Palace i Bangkok!
Även om jag inte är buddhist tycker jag att det finns något rogivande med att besöka buddhistiska templen. Efter ett kortare kaffestopp (kaffet på hotellet var verkligen odrickbart!) fortsatte vi till Wat Chedi Luang, ytterligare ett historiskt tempel i gamla stan. Templet byggdes på 1400-talet och var under den tiden en av de högsta byggnaderna i Chiang Mai. Finast var detaljerna: på ena sidan av tempelbyggnaden, som för övrigt påminde om templen i Bagan, skymtade vi fem elefantskulpturer. I efterhand läste jag att bara en av dem var original, de övriga fyra hade restaurerats rejält efter en jordbävning på 1700-talet. Efter att ha köpt lite vykort fortsatte vi promenaden mot det numera nedlagda kvinnofängelset. Vi stannade till vid Chiang Mai Women Correctional Institution Vocational Training Center, där man kunde få massage av före detta intagna. Tyvärr fanns det ingen tid ledig den dagen, så vi fick gå därifrån utan någon massage. Vi gick därför tillbaka till hotellet för att vila upp oss inför kvällen. Eftersom det var söndag stängdes stora delar av Chiang Mai av för biltrafik, till förmån för söndagsmarknaden. Söndagsmarknaden visade sig vara väldigt mycket större än vad jag hade förväntat mig – det kändes som allt gick att köpa där.
I stället för att trängas med folk slog vi oss ner på en restaurang med utsikt över folkhavet och kommersen. I en veckas tid hade jag längtat efter ölet Chang och det var först nu som min önskan gick i uppfyllelse. Tidigare restauranger vi hade besökt hade Singha som enda thailändska öl på menyn. Det finns tre anledningar till varför Chang är bäst: flaskorna är större (620 ml mot 500 ml), alkoholhalten är större (5,6 % mot 5,0 %) och priset är lägre (oftast 10-20 baht). Norra Thailand är känt för rätten ”khao soi”, en nudelsoppa baserat på en kryddstark kokosmjölksgryta. Jag hade länge sett fram emot att få pröva denna rätt, som faktiskt har uppnått kultstatus långt utanför Chiang Mai. Eftersom det var sista kvällen i Chiang Mai fanns det alltså inte så mycket att välja på. Det tog lång tid från beställningen tills att maten kom in, vilket visade sig vara ett gott tecken. Den här rätten, som enbart kostade 80 baht, blev det absolut godaste jag åt under de två veckorna i Thailand. Mätta och belåtna fortsatte vi ut på Chiang Mais gator. Vi gick en sväng på marknaden, men eftersom vi inte var särskilt shoppingsugna fortsatte vi tillbaka till hotellet. Trots att det inte var mer än ett par hundra meter tog det en bra stund, på grund av trängseln.
Söndagsmarknaden i Chiang Mai.
Resans bästa matupplevelse blev när äntligen prövade på kulträtten Khao Soi på en slumpvis utvald restaurang i centrala Chiang Mai. Nudlar och kyckling i en kryddig kokosmjölksssoppa = gott! Tänk att det endast kostade 80 baht, dessutom.
Lata dagar på Koh Chang
Morgonen därpå var vi inbokade på ett flyg som skulle avgå från Chiang Mai kl. 06:55. Hotellet var inte särskilt hjälpsamma när det gällde att boka taxi till flygplatsen, så vi blev mer eller mindre tvungna att åka med deras egen bil till dubbelt pris. Positivt var att vi fick med oss frukost, eftersom att vi lämnade hotellet före frukostserveringen öppnade. Vi lämnade hotellet vid 05:20 och då kändes det faktiskt lite kyligt, eftersom det ”bara” vara 19 grader ute. På flygplatsen noterade vi att, trots att det var tidigt på morgonen, fanns flera avgångar till Bangkok. Köerna var långa till lågprisbolagens incheckningsdiskar. Kön till Bangkok Airways var, precis som några dagar tidigare i Bangkok, minimal. Incheckningen gick därför smidigt och bagaget checkades in hela vägen till Trat (vi skulle ju bara mellanlanda i Bangkok några timmar). Vi slog oss ner för att äta lite av det som fanns i våra frukostlådor. Därefter tog vi lite kaffe i flygplatsloungen. Loungen var placeradeföre säkerhetskontrollen, vilket inte kändes helt optimalt. Vii kände oss tvungna att lämna den lite tidigare än vad vi annars skulle ha gjort. Planet lyfte i alla fall i tid och det blev återigen en behaglig flygresa med Bangkok Airways.
Vi landade på Suvarnabhumiflygplatsen ungefär klockan kvart över åtta. Flighten till Trat skulle inte avgå förrän 11:40, så vi fick underhålla oss i ungefär tre timmar på flygplatsen. Timmarna passerade förbi relativt fort, ändå. Vi vilade, åt lite i loungen och promenerade sedan runt lite. Inrikeshallen är långt ifrån lika stor som utrikeshallen, men det fanns ändå ett helt okej utbud av butiker etc. Även planet till Trat verkade vara i tid. Efterfrågan på flyg till Trat är ganska låg, avståndet från Bangkok är inte mycket mer än 300 kilometer, så Bangkok Airways flyger rutten med propellerplan. Det blev dock en behaglig flygresa. Kaptenen var en kvinna, vilket inte tillhör vanligheterna – inte ens i Sverige. Vid inflygningen till Trat kunde man skymta risfält efter risfält efter risfält. Det märktes att vi var på väg mot landsbygden. Städer i alla ära, men det är ju naturen som är den verkliga huvudattraktionen i Sydostasien. Flygplatsen i Trat, några kilometer från gränsen mot Kambodja, byggdes av Bangkok Airways år 2002 och tillhör en av de mindre jag har besökt. Terminalbyggnaden saknar väggar och området saknar på många ställen staket. Bagageband kunde man dessutom glömma – väskorna lämnades över direkt till ägaren.
Efter Chiang Mai fortsatte resan till ön Koh Chang. Vi flög till flygplatsen Trat (via Bangkok) och tog därefter minibuss till hotellet. Från flygplansfönstret kunde man se flertalet risfält.
Vi hade inte förbokat vidaretransport från flygplatsen till Koh Chang, men detta visade sig inte vara några problem att lösa på plats. Precis som i Chiang Mai rådde taximonopol, vilket naturligtvis leder till högre priser – men å andra sidan löper man ingen risk att luras. Plats i delad minibuss till hotellet på Koh Chang kostade 500 baht per person, inklusive färjeturen. Färjeläget låg relativt nära flygplatsen och vi hade tur som inte behövde vänta mer än några minuter. Turtätheten verkade vara ungefär var 45:e minut. Den fem kilometer långa färjeturen tog ungefär en halvtimme. Även om antalet hotell har ökat på senare år är stora delar av Koh Chang fortfarande oexploaterade. De första turisterna kom inte hit förrän på 1970-talet och fram till ungefär tio år sedan saknade ön elektricitet dygnet runt. Från färjan kunde man inte se mycket mer än regnskog – imponerande med tanke på att Koh Chang är Thailands tredje största ö. Från färjeläget på Koh Chang tog det ungefär en halvtimme till vårt hotell. På vägen passerade vi en del hotell och restauranger, men för det mesta kändes naturen väldigt nära. Terrängen var bitvis extremt kuperad, så jag är glad att jag slapp köra.
Mitt ute i ingenstans, typ, svängde bussen av huvudvägen och vips var vi framme på Sea View Resort & Spa, där vi var inbokade resans resterande fem nätter. Efter åtta nätter i stadsmiljö kändes det härligt att nu checka in på ett naturnära hotell. Hotellet var enormt stort till ytan, men antalet gästrum var relativt få. Enligt hotellpersonalen var det i princip fullbokat, något som inte märktes över huvud taget. Ofta kände man sig helt ensam. Vi fick åka golfbil till vårt rum, för att slippa släpa bagaget uppför den långa och branta backen. Rummet var rymligt, men kanske inte lika lyxigt som det såg ut på bilderna. Ett plus var i alla fall balkongen med utsikt över grönska, den turkosa Siambukten och närliggande småöar. Hotellet hade två poolområden, varav ett av dem med nästintill lika slående utsikt som från vårt rum. Vi började med ett dopp i denna pool, men valde därefter att ta linbanan ner till hotellets privata strand för att äntligen känna på havet. Jag blir alltid lika förvånad över hur varmt det faktiskt är att bada i tropiska områden. På eftermiddagen, när vattnet började dra sig tillbaka, uppmättes en vattentemperatur på över 30 grader.
En lite mer strandnära pool. Oftast fick man hela poolen för sig själv, vilket var ett stort plus. Inga bamseklubbar i närheten heller, direkt. För detta betalade vi inte mycket mer än 650 kronor per natt, så det kändes prisvärt.
Hotellets mer eller mindre privata strand. Vattentemperaturen uppmättes till drygt 30 grader.
Jag tittade mig omkring och såg kanske fem-tio badande personer på den kanske 200 meter långa stranden. Personligen har jag svårt att förstå varför alla ska trängas på svenska och europeiska badstränder under juni, juli och augusti när man kan åka till Thailand i november. Vi betalade inte mycket mer än vad ett vandrarhem i Sverige kostar under högsäsong – och då fick vi ju ett relativt lyxigt boende i tropikerna. Visst, flygresan till Thailand kostar betydligt mer, men mat och dryck kostar extremt lite i Thailand. En familj kan äta sig mätta för under 100 kr. En motsvarande middag i t.ex. Grekland hade kostat hundratals kronor. En två veckors semester behöver därför inte bli mycket dyrare i Thailand än i södra Europa, när man lägger ihop allt. Nåväl, mig passar det utmärkt att folk föredrar trängseln hemmavid framför höga sand per capita-nivåer i Thailand! Eftersom hotellet låg avskiljt fanns det inte så mycket middagsalternativ. På hotellet fanns visserligen två restauranger, men menyerna skiljde sig knappt åt. Maten på hotellet var helt okej, men oprisvärd. Efter middagen gick vi direkt till sängs, det fanns ju inte så mycket att göra efter mörkrets inbrott.
Frukosten var en riktig dröm. Få gäster, utsikten från restaurangen var magisk och det fanns ett stort utbud av mat. Efter frukosten gick vi en sväng på hotellet, vi hade ju fortfarande bara hunnit se en del av det stora området. Vid tiotiden skulle det gå skytteltrafik till närmsta by, Kai Bae. Vi var de enda som var intresserade, vilket jag kan förstå. Det fanns inte så mycket att se där. Vi skymtade ett elefantläger och såg hur elefanterna tvingades uppträda inför publik – vidrigt. Innan vi åkte tillbaka handlade vi med oss vatten och öl på 7-Eleven. Kassapersonalen tvekade först gällande ölen, eftersom alkoholförsäljning egentligen inte får påbörjas förrän klockan elva, men lät mig ändå köpa trots att klockan bara var halv. Alkohollagarna verkar alltså inte följas lika nitiskt som hemma i Sverige, där folk i medelåldern inte sällan tvingas legitimera sig för att köpa en flaska vin. Vi tänkte även att det skulle vara kul med en strandboll, så vi passade på att köpa en sådan av en lokal försäljare. Tillbaka åkte vi songthaew (สองแถว), ett mindre passagerarfordon som påminner om en flakbil. Vi tänkte vara smarta och åka hela vägen till rummet, men det var först när vi kom fram som vi insåg att vi inte hade nyckeln med oss. Så jag fick ta linbanan ner till receptionen och sedan upp igen, vilket tog typ 20 minuter extra.
Dagen tillbringade vi sedan vi poolen nere vid stranden. Havsbad varvades med poolbad. Jag tror knappast att vi hade kunnat hitta ett mycket bättre hotell på Koh Chang än detta. Via hotellet kunde man boka olika sorters utflykter, men detta var något aldrig vi utnyttjade. Efter en vecka hade det kanske blivit långtråkigt att bo så avskiljt, men fem dagar var alldeles utmärkt. Dagen därpå var det Malins födelsedag, som i år sammanföll med den thailändska högtiden Loi Krathong (ลอยกระทง). Detta innebar en storslagen middag på stranden för hotellets gäster. Det var visserligen romantiskt att sitta på stranden och äta, men maten var inget vidare. De verkade tänka i termer av kvantitet framför kvalitet och friterat framför… allt annat. Middagen avslutades med att alla deltagare gick ut i vattnet för att sjösätta en blomsterdekorerad korg. Ingen lyckades tända ljusen i korgen, eftersom det blåste lite för mycket (egentligen var det nog ljusen som var för små). Även om det inte blev riktigt som vi hade tänkt oss var det kul att få vara med på en av, enligt thailändarna själva, årets höjdpunkter.
En populär aktivitet på Koh Chang verkade vara att hyra kajak. Även vårt hotell bedrev kajakuthyrning. På torsdagen gjorde vi vi slag i saken och hyrde en. Vi paddlade ut till närmsta öde ö, cirka 500 meter ut. Särskilt öde var den dock inte, det var fler än vi som hade paddlat dit. Vi stannade inte många minuter innan vi paddlade tillbaka till hotellet igen. Nu, när vi alla fall hade rört på oss lite, kunde vi med gott samvete ta det lugnt resten av dagen. Eftersom jag var lite trött på hotellets mat bestämde jag mig för att se mig omkring för andra alternativ. Det visade sig ligga en bungalowuthyrning intill hotellet (Porn’s Bungalows) där det också fanns en mysig restaurang. Resterande luncher och middagar intogs därför där. Bortsett paddlingen var den avslutande fredagen inte helt olikt torsdagen. I och med att vi skulle påbörja hemfärden till Stockholm på lördagen kändes dock lite vemodigt, som att vandra omkring bland minnen ungefär.
Middagsalternativen var inte särskilt många för oss på Koh Chang, hotellet låg relativt avskiljt från närmsta by (Kae Bae). Intilliggande Porn’s Bungalows hade dock en trevlig restaurang. Ölet Chang blev vår favoritdryck.
När vi på lördagen checkade ut från hotellet skulle det dröja 28 timmar tills att kunde sätta nyckeln i dörren hemma. Flighten från Trat avgick strax efter klockan ett på eftermiddagen, men vi blev hämtade på hotellet redan vid kvart i tio. Vi landade i Bangkok enligt tidtabell, strax efter klockan två. Vid ankomsten i Bangkok försökte vi checka in till Stockholm, trots att den flighten inte skulle avgå förrän närmare halv två på natten. Även om Thai Airways tillämpar ”all flights”-principen blev vi ombedda att komma tillbaka senare. Som tur var fanns det ett utrymme där vi kunde förvara väskorna så att vi kunde åka in till centrum några timmar. Att tillbringa tolv timmar på flygplatsen hade känts segt. Vi klev av vid Siam för att äta på McDonald’s – vi var utsvultna efter resan från Koh Chang. Detta visade sig vara ett stort misstag. Eftersom det var lördag var det fullt med folk överallt, vilket kändes jobbigt när man var hungrig. I eftermiddagshettan promenerade vi i stället en bit från Siam och kom till slut fram till ett betydligt lugnare område. Vi åkte sedan med Skytrain till ändstationen National Stadium för ett sista besök på MBK där Malin unnade sig en manikyr. På något sätt slöts cirkeln – resan började med en manikyr på samma ställe.
När klockan passerade 19 kände vi oss trötta och klara med Bangkok – för den här gången i alla fall. Vi rörde oss därför mot Suvarnabhumiflygplaten. Det var skönt att kliva på det luftkonditionerade flygtåget på Phaya Thai-stationen, samtidigt som jag visste att värmen och fukten, som jag gillar, nu var ett minne blott. När vi kom fram var det inga problem att checka in och efter att ha passerat säkerhetskontrollen samt stämplats ut ur Thailand påbörjades ett par timmars väntan inne i utrikeshallen. Inledningsvis gick vi i några butiker, men insåg snabbt att vi var för trötta för shopping. Klockan hade ju passerat läggdags med råge. Vi lyckades hålla ögonen öppna tills att planet avgick vid halv två-tiden. Tio timmar senare landade vi i ett nollgradigt och grått Stockholm. Semestern var slut, för den här gången, men vi blev båda två väldigt nöjda med de här två veckorna. Thailand är i många avseenden ett perfekt semesterland. Det är lätt att ta sig runt, det är billigt, det finns mycket att se och göra och vädret är som bäst när vi har det som kallast. Vi återvänder gärna, men grannländerna känns minst lika intressanta.
Här sitter vi på Suvarnabhumiflygplatsen i Bangkok i väntan på nattflyget till Stockholm. Två veckor passerade alldeles för fort, men med oss hem tar vi mängder av härliga minnen.
Den 14 november 2015, efter månader av väntan, var det äntligen dags för mig och Malin att påbörja den två veckor långa Thailandsresan. Semestern blev lyckad – de tre resmålen (Bangkok, Chiang Mai och Koh Chang) kändes lagom varierande och allt flöt på extremt bra. Nedan publicerar jag lite bilder från resan. En mer detaljerad reseberättelse kommer naturligtvis också – håll ut! 🙂
* * * * *
Äntligen dags för semester! Den 14 november klev vi ombord på Thai Airways direktflight (TG961) från Stockholm till Bangkok-Suvarnabhumi. Här en selfie på Arlanda Express. Vilka förväntningar man har i sådana här lägen!
Flygresan tog ungefär 9 timmar och 30 minuter. Strax efter soluppgången tog vi flygtåget, Airport Rail Link (bilden), till stationen Phaya Thai i centrala Bangkok. Därifrån bytte vi till BTS Skytrain och reste till hotellet i närheten av Ploenchit.
Efter drygt 16 timmar på resande fot nådde vi fram till vårt blivande hem i fyra nätter – Swissôtel Nai Lert Park. Poolen och den lummiga trädgården var ett stort plus, framför allt under de heta eftermiddagstimmarna.
Efter att ha sovit bort jetlagen åkte vi med Skytrain till Bangkoks pulserande hjärta – Siam. One night in Bangkok and the world’s your oyster!
Malin unnade sig en manikyr på MBK Center, ett populärt köpcentrum i centrala Bangkok.
Skolungdomar vid Bangkoks mest trafikerade Skytrainsation: Siam.
Ett smidigt och billigt sätt att transportera sig på i Bangkok är att resa med längs kanalerna i khlongbåt. Kul är det också! Men det gäller att vara vaken: båtarna stannar inte till särskilt länge och det är inte helt enkelt att kliva på och av. Vi betalade endast 8 baht (knappt 2 kronor) för resan från Tha Saphan Hua Chang (vid närheten av Jim Thompson House) till ändstationen Tha Phan Fah (några hundra meter från Khao San Road).
Lunch på den populära krogen Krua Apsorn på Thanon Dinso.
Taxifärd genom Bangkok i regnet. Tänk att det skulle dröja så många år att inse hur billigt taxi är. Taxifärden på cirka 8 km tog närmare 1 timme p.g.a. trafiksituationen, men kostade omkring 120 baht, dvs. inte ens 20 kronor!
Malin badar. Sämre kan man ha det!
Ett Bangkokbesök är i min mening inte fulländat utan en drink i stil. Vi valde Sky Bar på lyxhotellet Lebua. Baren är känd både som världens högsta utomhusbar, men även från Hollywoodfilmen Hangover II.
Lumphiniparken samt det skyskrapstäta området Sukhumvit sett från Bangkoks Skytrain.
Efter fyra nätter i Bangkok reste vi till Chiang Mai i norra Thailand. Flygtiden var knappt 60 minuter. Bangkok Airways, som vi reste med, rekommenderas varmt!
Chiang Mai är visserligen Thailands andra största stad, men upplevdes som betydligt mer avslappnad och greppbar. Vi bodde mitt i den vallgravsskyddade och tempeltäta gamla stan.
En buddhistisk korsar gatan Thanon Singharat i centrala Chiang Mai. Vi postade några vykort i den röda brevlådan till vänster. Portot för frimärke till Sverige var 15 baht och det tog bara en vecka för korten att komma fram.
En bidragande faktor till varför vi valde att resa till Chiang Mai var möjligheten för en dagsutflykt till Elephant Nature Park – en fristad för omhändertagna och räddade elefanter. Dagsutflykten kostade 2 500 baht per person och inkluderade transfer till och från hotellet i Chiang Mai, en vegansk lunchbuffé samt en massa skoj med elefanterna!
Malin duschar parkens tyngsta elefant.
Elephant Nature Park rekommenderas varmt!
Vi tillbringade fyra nätter i Chiang Mai. En dag gick åt till att besöka några av stadens tempel. Här en bild från Wat Chedi Luang, byggt på 1400-talet i det dåvarande kungadömet Lanna.
Söndagsmarknaden i Chiang Mai.
Resans bästa matupplevelse blev när prövade kulträtten Khao Soi på en slumpvis utvald restaurang i centrala Chiang Mai. Nudlar och kyckling i en kryddig kokosmjölksssoppa = mycket gott! Tänk att det endast kostade 80 baht, dessutom.
Efter Chiang Mai fortsatte resan till ön Koh Chang. Vi flög till staden Trat (via Bangkok) i östra Thailand och tog därefter minibuss (inkl. en 5 kilometer lång färjetur) till hotellet. Från flygplansfönstret kunde man se flertalet risfält.
Färjan till Koh Chang verkade avgå ungefär var 45:e minut. Den 5 kilometer långa turen tog ungefär 30 minuter.
Äntligen framme på Koh Chang efter den relativt långa resan från Chiang Mai. Här sitter vi i en golfbil på vårt hotell i väntan på skjuts till hotellrummet.
Utsikt från restaurangen på Sea View Resort & Spa Koh Chang. Vårt rum låg precis under och hade en i princip lika slående utsikt! Här tillbringade vi hela fem nätter. En av dagarna roade vi oss med att paddla kajak ut till den närmsta ön på bilden, men i det stora hela handlade det om sol, bad och avkoppling.
En av poolerna på hotellet.
En lite mer strandnära pool. Oftast fick man hela poolen för sig själv, vilket var ett stort plus. Inga bamseklubbar i närheten heller efter inga charterbolag har resor hit.
Hotellets mer eller mindre privata strand. Vattentemperaturen uppmättes till drygt 30 grader, lagom för en badkruka som jag själv.
Middagsalternativen var inte särskilt många för oss på Koh Chang, hotellet låg relativt avskiljt från närmsta by (Kae Bae). Intilliggande Porn’s Bungalows hade dock en trevlig restaurang som vi åt på några gånger.
Efter fem härliga dagar på Koh Chang påbörjade vi den långa färden hem till Stockholm. Vi reste via Bangkok där vi tillbringade resans sista timmar. Här sitter vi på Suvarnabhumiflygplatsen i Bangkok i väntan på nattflyget till Stockholm. Två veckor passerade alldeles för fort, men med oss hem tar vi mängder av härliga minnen.
Som jag berättade tidigare är Thailandsresan bokad och klar, vilket känns härligt. Eftersom vi inte behöver söka turistvisum i förväg återstår det nu inte mycket mer än att fundera på vad vi ska göra i Thailand. Vad gör man i Thailand, egentligen? Med omkring 25 miljoner utländska turister per år finns det väl ungefär 25 miljoner svar på den frågan. Exakt vad vi kommer att hitta på återstår att se, men klart är att det finns många alternativ i ett land som Thailand. Under två veckor kommer vi avverka mega-watt-staden Bangkok, universitets- och kulturstaden Chiang Mai och slutligen elefantön Koh Chang. Den trånga sektorn ser ut att bli tiden – hur ska vi hinna med allt som är värt att se?
Att det blir tredje gången jag besöker Bangkok hjälper inte eftersom det fortfarande, utöver ”gamla favoriter”, återstår mycket att upptäcka! Jag har exempelvis fortfarande inte besökt den forna huvudstaden Ayutthaya (อาณาจักร อยุธยา), en kort tågresa från Bangkok. Dessutom känns denna resa som ett ypperligt tillfälle att äntligen pröva på Bangkoks klassiska kanalbåtar (”khlong”) för resor mellan Sukhumvit och Banglamphu. Och behöver jag ens nämna att Bangkok är en av väldens bästa städer för den som vill pröva på ny, spännande mat? Få människor lämnar Bangkok hungriga. Frågan är vad som ger den bästa matupplevelsen, i Bangkok finns ett enormt utbud av allt från otaliga matstånd till världsrestauranger som nahm. Gissningsvis är svaret att bästa upplevelsen uppnås nånstans mitt emellan. Och just det – lite ska man väl njuta av poolområdet på Swissôtel Nai Lert Park, nu när vi ändå har valt ett så fint hotell.
Chiang Mai blir ett nytt resekapitel, både för mig och Malin. Precis som i Bangkok ser det onekligen ut att finnas fler saker att göra där än vad det finns tid. Huvudattraktionen, för vår del, är Elephant Nature Park – en naturpark för omhändertagna och räddade elefanter. Det sekundära blir att pröva på en introduktionskurs i thailändsk matlagning, något som sägs vara extra givande i Chiang Mai. Förhoppningsvis kan man lära sig några knep så att man kan kan få till en perfekt pàd thai, tom yum goong eller yam – även hemma. Vi kommer bo mitt i gamla stan, vilket innebär att vi kommer ha gångavstånd till flera buddhistiska tempel, men om tid finnes skulle det vara kul att ta en songthaew upp till berget Doi Suthep (ดอยสุเทพ). Beläget på toppen är Wat Phra That Doi Suthep – Chiang Mais allra heligaste tempel, som dessutom ska ha slående utsikter över stan. Kvällarna i Chiang Mai blir också spännande att uppleva. Jag kan tänka mig att staden vaknar till liv efter mörkrets inbrott – det är ju en universitetsstad trots allt. Mat- och dryckesmöjligheterna ser inte dåliga ut! Även här blir det svårt att välja, ett lyxproblem jag trivs med.
Bangkok och Chiang Mai i all ära, men de flesta svenskar som reser till Thailand gör det för stränderna (misstänker jag, i alla fall). Just nu är det mitten på oktober och minusgrader väntar runt hörnet, i alla fall här i Stockholm. Mot slutet av november, när det kylen och mörkret börjat bli outhärdligt är det skönt att tinas upp på en thailändsk ö. I ärlighetens namn har vi inte så mycket planerat gällande Koh Chang. För att minimera stressfaktorn och maximera upplevelsen valde vi ett av öns allra bästa hotell, Sea View Koh Chang Resort & Spa. Om vi mot förmodan skulle tröttna på vackra utsikter, sol/bad och god mat, ser det ut att finnas fina vandringsmöjligheter i Koh Changs djungler. Koh Chang är visserligen Thailands andra största ö, men kvarstår förvånansvärt oexploaterad.
Nu är det snart inte mycket mer än en månad kvar. Här är några Youtubeklipp från våra kommande destinationer:
Resebloggaren Mark Wiens lista på 25 saker att göra i Bangkok
Chiang Mai – några tips från Samuel och Audrey
Introduktion till Koh Chang från Expedias nya resevideor
Enligt det thailändska turismdepartementet reste 324 865 svenskar till Thailand förra året. Jag var en av dem. Det är inte svårt att förstå varför svenskar väljer att resa till Thailand. Thailand är gästvänligt, exotiskt (men ändå tryggt) och solsäkert när det är som mörkast i Sverige. Prisvärt är det också – man äter och dricker gott i en hel vecka för samma summa pengar som en huvudrätt på valfri Stureplanskrog kostar. Mycket ”bang for the buck”, alltså. I mitten av november bär det av igen! Även om jag har rest en del i Sydostasien tidigare, så har jag aldrig haft sällskap. Därför känns det extra kul att Malin följer med den här gången. Totalt sett blir vi borta drygt två veckor och kommer att besöka tre platser i Thailand.
Som antyddes i ett tidigare inlägg så inleds resan med direktflyg från Stockholm till Bangkok med Thai Airways. Under min mest intensiva flightspottingperiod (för ungefär 10 år sedan) kunde jag bara drömma om att få kliva ombord på en Boeing 777 tillhörandes Thai Airways. Nu blir det andra året i rad som jag gör detta! Till skillnad från konkurrenten Norwegian (vars priser i regel är lägre) så ingår rubbet: bagage, sätesval, snacks och fördrink, trerätters middag inkl. alkoholhaltiga drycker, frukost före ankomsten i Bangkok samt ett brett underhållningssystem. Flygtiden är dessutom betydligt kortare med Thai Airways eftersom Norwegian inte tillåts använda ryskt luftrum och därmed tvingas flyga en omväg. I slutändan blev Thai Airways det självklara valet, åtminstone eftersom vi prioriterade direktflyg.
Väl framme i Bangkok checkar vi in på det femstjärniga hotellet Swissôtel Nai Lert Park, som med sin stora lummiga trädgård och sitt stora poolområde är en oas – mitt i hektiska Bangkok. Normalt sett använder jag Hotels.com för bokning av hotell, men av en slump noterade jag att fler rumstyper fanns tillgängliga via hotellets egen webbsida – till lägre priser dessutom. För 4 200 baht per natt fick vi ett rum med tillgång till hotellets Executive Lounge (inklusive frukost, snittar och aftoncocktails) samt privat balkong med utsikt mot trädgården. Hotellet ligger några minuters promenad från Skytrainstationen Phloen Chit, bara två stationer från Bangkoks pulserande hjärta: Siam Square. Så frågan är nu: vad ska vi göra i Bangkok, då? Egentligen är det bara fantasin (och tiden) som sätter gränser. Det mesta är möjligt i denna megastad. Bangkok är en stad för alla sinnen. Jag är övertygad om att det blir fyra spännande dagar vad än vi hittar på. Kanske blir det till slut dags för den där dagsutflykten till de UNESCO-skyddade ruinerna i Ayutthaya (อยุธยา) eller till någon av Bangkoks flytande marknader? Vi tar det som det kommer, men alternativ finns det gott om.
Bangkok i all ära, men den 798 sidor långa Lonely Planet Thailand skvallrar om att det finns en hel del platser värda att besöka i Thailand – utöver huvudstaden. Svårigheten ligger i att välja. Valet föll till slut på den avslappnade universitets- och kulturstaden Chiang Mai (เชียงใหม่) i norra Thailand. Vi flyger med Bangkok Airways och checkar in på ett boutiquehotell vars namn De Lanna Hotel anspelar till tiden då Chiang Mai var huvudstad i det historiska kungadömet Lanna. Hotellet ligger mitt i den tempeltäta och vallgravsskyddade gamla stadskärnan. Precis som i Bangkok blir det fyra nätter där. Planen är att inte bara hänga i Chiang Mai utan även upptäcka den intilliggande naturen, främst genom att besöka Elephant Nature Park, en fristad för elefanter som tidigare misskötts eller utsatts för våld. Dessutom kommer Chiang Mai vara ett utmärkt tillfälle att pröva på nordthailändska specialiteter, som ofta har burmesiska och sydkinesiska inslag. Och då menar jag inte bara själva ätandet, utan även tillagningen! Chiang Mai är nämligen känt för prisvärda matlagningskurser, så det är väl bara att ta på sig ett förkläde och se glad ut.
Ingen Thailandsresa är komplett utan att ha besökt någon av landets alla stränder. Resan avslutas därför med fem nätter på ön Koh Chang. Vi flyger återigen med Bangkok Airways, men tvingas mellanlanda på Suvarnabhumiflygplatsen i Bangkok. Bangkok Airways är ett fullservicebolag där även passagerare i ekonomiklass får tillträde till deras Boutique Lounge. En nackdel (som egentligen är en fördel) är att flygplatsen är belägen vid staden Trat (ตราด) på fastlandet. Den sista sträckan om 5 kilometer blir således med färja. Vi valde ett avskiljt hotell, Sea View Resort & Spa, direkt på stranden med djungeln som närmsta granne. Det ska bli skönt att koppla av några dagar med vetskapen om hur kallt och mörkt det är hemma. Vårt rum, som är större än vår lägenhet i Stockholm, ligger en bit upp på en topp med utsikt över Siambukten. Vi hade haft ögonen på hotellet länge och när det var dags att boka visade Hotels.com just den dagen reade ut de bästa rummen. Snittpriset 678 kronor per natt. Jag kontrollerade att det inte var något ”skenerbjudande” och mycket riktigt höjdes priset till 1 092 kr per natt bara timmar efter vår bokning. Ibland har man tur.
Det är nu 55 dagar kvar. Alla förberedelser är klara. Hotellen är bokade och betalda, flygbiljetterna likaså. KAN det inte bli november snart, eller?
Fredriks resor 