Årets sista förberedelser

Idag har jag ägnat mig åt årets sista förberedelser. Faktum är att det inte återstår mycket att göra nu före avfärden den 16 januari. Idag har jag i alla fall varit nere på stan här i Malmö och dels köpt en ny ryggsäck (min gamla är för liten) och dels plockat ihop ett litet reseapotek.

Innan man ger sig ut på en backpackingresa måste man ställa sig frågan hur mycket packning man ska ta med sig. Ju mer man packar desto tyngre blir packningen och därmed belastningen för ryggen. Jag föredrar att resa lätt och att låta så mycket som möjligt stanna hemma. Man blir mer flexibel samt att det blir inte så farligt tungt. Ett mål med min nya ryggsäck var dessutom att den skulle vara godkänd som handbagage på flygplan.

Mått och vikt varierar bland flygbolagen, men med en ryggsäck med maxmåtten 23 x 40 x 55 cm (D x B x H) och packning om max 8 kg bör man klara sig. Jag valde en budgetvariant på Clas Ohlson. Den rymmer 35 liter (min förra rymmer endast 24 liter) och måtten 21 x 35 x 49 cm. Priset: endast 199 kr så kvaliteten är nog inte den bästa, men håller den genom två månader i Sydostasien är jag nöjd!

Jag passade även på att plocka ihop ett litet reseapotek. Sjukvården är generellt sätt okej i Sydostasien (t.ex. hamnar Singapore över Sverige på WHO:s ranking, men länder som Bangladesh och Laos hamnar långt under genomsnitt), men apotek finns det gott om. Det är dock ganska skönt att införskaffa de mest användningsvara artiklarna hemifrån så att man har de tillgängliga redan från start. Exempel på sådana artiklar kan vara DEET mot mygg, vätskeersättning, loperamid mot tillfällig diarré, antiseptisk kräm, handsprit och malariaprofylax. Solkräm är en nödvändighet, men p.g.a. flygplatskraven om maximalt 100 ml vätska i handbagaget så får detta vänta tills att jag kommer fram.

Två bilder från dagens erövringar (förutom Malarone som jag hämtade ut för ett par veckor sedan):

DEET, vätskeeersättning, dimor mot tillfällig diarré, antiseptisk kräm, handsprit och malariaförebyggande tabletter.

Billig, men förhoppningsvis en helt okej ryggsäck (35 liter) från Clas Ohlson.

Valutor i Sydostasien

Varje land i Sydostasien har sin egen valuta. Som långtidsresenär i regionen är det ingen idé att införskaffa sig alla dessa valutor hemifrån: dels för att det inte är särskilt smart att bära på sig för mycket kontanter, men också för att de flesta valutor är svåra att få tag på i Sverige. Uttagningsautomater finns överallt där turister rör sig och är både den smidigaste och säkraste lösningen. Att bära med sig en liten summa kontanter underlättar dock, men vilken valuta är det då som gäller?

Generellt sett är den svenska kronan inte särskilt likvid, åtminstone inte utanför de områden som svenskar ofta reser till. Bangladesh och Laos tillhör exempelvis inte sådana områden. Jag misstänker att den svenska kronan är lika likvid i Bangladesh som den bangladeshiska takan är likvid i Sverige. Istället är det bättre att ta med någon av världens mest handlade valutor. Förlusten vid dubbla växlingstransaktioner blir inte särskilt stor eftersom en liten summa räcker. Investopedia listade förra året världens sex mest handlade valutor och resultaten är föga förvånande.

Kanadensiska dollar (nr. 6), schweiziska franc (nr. 5), brittiska pund (nr. 4), japanska yen (nr. 3) och euron (nr. 2) är alla stora och relativt stabila valutor som är gångbara världen över. Nummer 1 på listan är dock den valuta som absolut mest likvid i Sydostasien och detta märker man redan hemifrån. När jag köpte flygbiljetten från Dhaka till Bangkok angavs priset exempelvis i just denna valuta. Dessutom används denna valuta (och inte inhemsk!) för kontant betalning av turistvisum vid ankomst till länder som Kambodja, Indonesien och Laos. På reseforum talas det enbart om denna valuta. Givetvis rör det sig om (surprise, surprise)…

Att ta med några amerikansk dollar (USD) underlättar vid resor i Sydostasien. Väl på plats ska man dock inte glömma betydelsen av angränsande länders valutor!

Bangkok bokat och klart

Förberedelserna kring Bangkokvistelsen är nu nästintill kompletta. Tidigare har jag skrivit om hur jag lämnar Dhaka till förmån för Bangkok onsdagen den 23 januari. Idag har jag även bokat logi för ett par nätter i Bangkok. Jag bokade fyra nätter på ett hostel vid Thanon Khao San i centrala Bangkok. Det är dock möjligt att jag kommer att stanna något längre i Bangkok. Förutom att det är väldigt bekvämt att resa via Bangkok, var man än ska i Sydostasien (alla vägar leder dit), så tänkte jag passa på att uträtta ett par ärenden i staden.

Först ska jag försöka få tag på tågbiljetter till staden och provinsen Nong Khai i nordöstra Thailand. Det går tre dagliga tåg, så det ska inte vara några problem att få tag på biljetter, åtminstone inte om man är lite flexibel med resdag och klass. Resan på cirka 600 km tar ungefär 12 timmar och plats i sovvagn (andra klass) kostar 778 baht. Detta motsvarar ungefär 170 svenska kronor. Nong Khai ligger i närheten av Vientiane, Laos huvudstad. Efter att ha korsat Laos ankommer jag till norra Vietnam.

Svenskar har möjlighet att köpa visum vid ankomst i Vietnam, men tyvärr erhåller man endast 15 dagars vistelsetid vid gränsen. Om man istället köper sitt visum på någon av Vietnams ambassader erhåller man 30 dagar. Jag är osäker på om man hinner med Vietnam på under två veckor, därför vill jag helst skaffa visum i förväg. Detta planerar jag att göra på Vietnams ambassad i Bangkok. Förhoppningsvis kan jag lämna in ansökan på torsdagen och få visumet samma dag eller dagen efter (de erbjuder expresshantering mot en avgift). Blir inte visumet klart i tid får jag vänta till måndagen därpå.

Att vänta i Bangkok skulle dock inte vara hela världen. Ett enkelrum på hostelet som jag ska bo på kostar 300 baht (≈ 65 kronor) per natt. Dessutom ska man ju komma ihåg: ”one night in Bangkok and the world’s your oyster”.

God Jul!

Precis som vanligt firar jag jul hemma i Sverige i år, men för tre år sedan firade jag och Malin jul i New York. På julaftons morgon besökte vi Empire State Building. Det var nästan inga köer, men framför allt: vilken utsikt! God Jul till alla som följer bloggen!

Lower Manhattan, New York City. 24 december 2009.

Teckna reseförsäkring?

Hur mycket individer spenderar på försäkringar beror på deras inställning till risk. De flesta individer agerar dock utifrån teorin kring kring riskaversion, dvs. att det finns en motvilja att ta risker. Försäkringar erbjuder individer ett skydd mot risk. Eftersom svenskar är ett resande folk finns nu även en marknad för reseförsäkringar.

Reseskydd ingår normalt i din hemförsäkring i upp till 45 dagar. Oftast omfattar de,  bland annat, ersättning vid stöld eller direkta sjukdomskostnader. Att teckna en tilläggsförsäkring vid korttidsresor (som t.ex. försäkringsbolag eller resebolag säljer) är dels dyrt, Fritidsresor säljer t.ex. försäkringar som kostar mer per vecka än vad jag betalar i hemförsäkring per år. Dels är de endast till för extremt riskaversa individer: de omfattar oftast osannolika saker som resehotande akuta sjukdomar etc.

Eftersom jag ska vara borta i drygt 9 veckor gäller inte hemförsäkringen de under sista 3 veckorna. Lyckligtvis var det både enkelt och billigt att ”förlänga” denna, i alla fall om man som jag var kund hos Länsförsäkringar. Försäkringen kostade drygt 370 kr, vilket kan jämföras med de 861 kr som Gouda beräknade att det skulle kosta. De hade de till och med justerat för att man har 45 dagar inkluderade i hemförsäkringen. Så tipset är att i första hand vända sig till samma bolag som man har tecknat hemförsäkringen hos. På så vis slipper man betala överpris.

… Happy travelling!

Vädret i Dhaka just nu?

Om exakt fyra veckor sitter jag förhoppningsvis på Istanbuls flygplats Atatürk och inväntar anslutningen till Bangladeshs huvudstad Dhaka. Förberedelserna inför resan har pågått sporadiskt under hösten, men under julen kommer de nog att ligga lågt (bortsett från att första dosen Dukoral är planerad att intas under mellandagarna). Under tiden kan man bara drömma sig bort och längta.

Regnperioden i Bangladesh är över och vintern har smugit sig på. Vintern i Bangladesh skiljer sig dock ”något” från vintern här hemma i Sverige. Faktum är att bangladeshisk vinter troligtvis är mer behaglig än svensk sommar! En typisk vinterdag i Dhaka karaktäriseras av torrt och soligt väder. I genomsnitt regnar det endast en dag under hela januari månad, dvs. under den månad som jag besöker Bangladesh. Medeltemperaturen är inte heller mycket att klaga på: 26 °C dagtid.

Femdygnsprognos 20-24 december 2012. Notera att den gamla stavningen ”Dacca” används. Källa: Wunderground.com.

Som synes så sjunker temperaturen nattetid till en bra bit under 20 °C. Kvällar och morgnar i Dhaka kan alltså bli relativt kyliga! Detta kan vara bra att tänka på innan man packar. Enklast är dock att inte packa ner de största och tyngsta plaggen, som byxor och skjorta/ev. tunnare tröja, utan att resa iklädd de. Detta kan vara särskilt smart om man som jag tänker besöka andra ställen med något svalare temperaturer, t.ex. norra Laos och norra Vietnam vintertid.

Destination: Kuala Lumpur

”Lerig flod” eller ”Det grumliga sammanflödet”. Översättningen av Malaysias huvudstad Kuala Lumpur från malajiska till svenska är aningen osmickrande, men det sägs ju att kärt barn har många namn. Kuala Lumpur eller KL, som staden benämns i folkmun, är mer än bara en huvudstad. KL är en rykande het gryta av mångfald, stolthet och framtidstro.

På mindre än två hundra år har Kuala Lumpur vuxit enormt, från en sömnig Kinaanlagd tennutvinningsplats till en myllrande metropol av världsklass. Det är inte konstigt att förstagångsresenärer i Sydostasien ofta hamnar just här. Efter Bangkok, som jag skrev om nedan, och Singapore är Kuala Lumpur den vanligaste inresepunkten i Sydostasien. För mig blev Kuala Lumpur Sydostasiens ansikte utåt när jag för första gången besökte regionen i augusti 2009.

Petronas Twin Towers, världens högsta byggnad mellan 1998 och 2004, symboliserar både stolthet, framtidstro och mångfald. 1 augusti 2009.

Jag har ännu inte bestämt mig om jag kommer att återbesöka Kuala Lumpur i samband med vinterns resa, men det är inte omöjligt. En fördel med Kuala Lumpur är faktiskt att staden är extremt lättillgänglig. Populära Air Asia, vars slogan är Now Everyone Can Fly som syftar på deras låga priser, grundades just i Kuala Lumpur och har gjort staden till en viktig hub. Alla vägar må bära till Rom, men alla flygrutter i Sydostasien bär till KL International.

Den största anledningen till att resa till Kuala Lumpur är dock att det finns väldigt mycket att göra till ett relativt lågt pris. Om det är någonstans i världen man ska unna sig lyx så är det i Kuala Lumpur. Femstjärniga hotell som kostar under tusen kronor per natt finns så gott om. Till och med exklusiva Mandarin Oriental är inom räckhåll! Medan en motsvarande natt i New York, London eller Tokyo kostar cirka 5000 – 6000 kr behöver man endast punga ut med 1400 kr i Kuala Lumpur. Jag bodde på Tune Hotels, hotellbranschens svar på flygbranschens lågprisbolag, för cirka 150 kr per natt.

Väljer man att lämna sitt hotell finns det mycket att göra. Petronas Twin Towers (bild ovan) är stadens högsta byggnad, men TV-tornet Menara Kuala Lumpur erbjuder bäst utsikt eftersom den är byggd på en högre höjd (se bild nedan). Inträdet ligger just nu på 38 ringgit vilket motsvarar drygt 80 kronor. Under mitt besökt åkte jag faktiskt aldrig upp i Petronas utan nöjde mig med TV-tornet. Jag ångrar mig inte.

Kuala Lumpur är rikt på historiska tempel och mäktiga moskéer. Ett besök i minst ett tempel eller moské är definitivt rekommenderat. Skulle man tröttna på detta så finns alltid möjligheten att kyla ner sig i något av stadens alla luftkonditionerade shoppingcenter. Störst av de alla är Berjaya Times Square med ”1000-någonting butiker” och en inomhus nöjespark (ja, med berg-och-dalbana och allt). Lyxigast är Suria KLCC som inhyser alla de exklusiva butiker som man förväntar sig av ett sådant ställe.

Med ett gynnsamt tropiskt klimat och mängden av prisvärda sevärdheter är det svårt att  bli ovän med Kuala Lumpur. Huruvida jag besöker staden igen år 2013 återstår att se. Tills vidare minns jag Kuala Lumpur i bilderna nedan.

* * * * *

Utsikten från KL Menara Tower. T.v: Petronas Twin Towers. 2 augusti 2009.

Bukit Bintang i centrala KL. I bakgrunden skymtar KL Menara Tower. 1 augusti 2009.

Berjaya Times Square skiljer agnarna från vetet vad gäller lokalsinne. 1 augusti 2009.

T.v: Masjid Jamek, en av Kuala Lumpurs äldsta moskéer. T.h: Billiga och smidiga KL Monorail som täcker hela innerstan.

Destination: Bangkok

”Bored in Bangkok? You’ve got to be kidding”. Så inleder Lonely Planet avsnittet om Bangkok. Jag är beredd att hålla med. Den som påstår att Bangkok är en händelsefattig stad har uppenbarligen inte varit där. Den som inte har varit där har missat något. Bangkok är en stad för alla dina sinnen. Crème de la crème. Los Angeles, släng dig i väggen: Bangkok är Krung Thep – thailändska för änglarnas stad.

Den 23 januari landar jag i Bangkok efter en knapp vecka i Bangladeshs huvudstad Dhaka, som jag tidigare har skrivit om. Tanken är att stanna ett par dagar för att sedan resa vidare norrut landvägen. Bangkok är en perfekt utgångspunkt och jag har faktiskt besökt staden en gång tidigare, i januari 2011. I väntan på nästa besök publicerar jag här intryck från mitt (hittills) enda besök i den thailändska huvudstaden.

Redan vid ankomsten till Suvarnabhumi (Bangkoks och Thailands största flygplats) slås man av det faktum att Bangkok är världens tredje mest besökta stad. Dina medresenärer har ankommit från väldens alla möjliga hörn. Det finns direktanslutningar till världens alla kontinenter. Från Europa i väst till Amerika i öst. Färden in till Bangkok via Suvarnabhumi Airport Rail Link är smidig, billig och hypermodern. Motsatsen till hur det är att pendla med Skånetrafiken, ungefär.

Suvarnabhumi Airport Rail Link. 4 januari 2011.

Thailand är ett utvecklingsland. Bangkok, landets huvudstad, visar åt vilket håll landet färdas. Bangkok är en smakrik cocktail av överflöd, rikedom och lyx, men också av fattigdom och orättvisor. Detta märker man som turist. Som turist hamnar man alltid, vare sig man vill det eller inte, vid området kring Siam i centrala Bangkok. Siam är hem till Thailands mest fashionabla shoppingcenter Siam Paragon. Här kan rika farang och den thailändska överklassen frossa i butiker som Emporio Armani och Hugo Boss. Utanför kämpar fattiga gatuförsäljare med att få ihop pengar för dagen.

T.v. Det lyxiga köpcentrat Siam Paragon. T.h. Hållplatsen Siam som är en del av Bangkok BTS, mer känt som Bangkok Sky Train. 4 januari 2011.

Men: Bangkok är förlåtande. Staden är som gjort för turism. Antalet sevärdheter är stort, brist på tid utgör troligen det största hotet. Välj ett boende i närheten av ”där det händer” och gå utanför dörren. Mer behöver du inte göra, Bangkok är en sevärdhet i sig själv. För den rastlöse, låt mig illustrera vad man kan och enligt mitt tycke bör göra i Bangkok, med hjälp av bilder från min förra resa.

* * * * *

FLODTUR PÅ CHAO PHRAYA

Flodtur på Chao Phraya. Semiobligatoriskt. 5 januari 2011.

BESÖK TEMPEL – ANDAS UT

Besök ett tempel! Denna bild är tagen vid Wat Pho, en oas i Bangkok. 5 januari 2011.

MÖT VÄRLDEN PÅ THANON KHAO SAN

Thanon Khao San är Bangkoks backpackermecka. 5 januari 2011.

TAPPA HAKAN VID GRAND PALACE

Grand Palace – hem till alla kungadömets regenter fram till 1925. 5 januari 2011.

… AND DON’T TRY THIS AT HOME!

Bangkoks trafik kan allt som oftast upplevas som påfrestande. 6 januari 2011.

* * * * *

De enda två städer som årligen attraherar fler turister än Bangkok är London och Paris. Men: i Bangkok slipper man hotell med heltäckningsmattor och till skillnad från Paris så finns inget ”Bangkoksyndrom”. Bangkok är allt det där man både föreställer sig och inte föreställer sig. Det finns inget utrymme för besvikelse. Slutligen: en öl i Bangkok kostar lika mycket i baht som öl gör i Sverige i kronor. Jag längtar redan till nästa besök.

Vaccinationer med mera

Som långtidsresenär i fattiga delar av Sydostasien utsätts man för förhöjda hälsorisker. Tropiska sjukdomar existerar, men som resenär är risken som tur är liten att drabbas. Tätorter och turistområden är befriade från dessa. Faktum är att trafikolyckor och befintliga medicinska tillstånd utgör de allvarligaste hälsohoten. Att bli sjuk, på något sätt, är dock inte ovanligt. Med lite sunt förnuft, tur och framförallt: förebyggande behandling så kan ett potentiellt sjukdomstillstånd undvikas.

Ett sätt är att låta sig vaccineras mot diverse sjukdomar i förväg. Twinrix, som ger skydd mot Hepatit A och B i hela 20 år, är utan tvekan resenärens bästa investering. Jag fick min tredje och sista Twinrixspruta för två år sedan. Priset var då 500 kronor per spruta, men med tanke på hur vanligt förekommande Hepatit A och B är, så var det väl investerade pengar. Inför denna resa har jag valt att utöka denna vaccination med ett par korttidsskydd, som tyvärr var relativt dyra. Igår avslutades min vaccinationsprocess.

Under de senaste veckorna har jag spenderat 3517 kronor (jag fick studentrabatt på ett par av nedanstående priser) på vaccinationer med mera. Allt genomfördes smärtfritt (dock var drop-in-väntetiden var betydligt längre igår än i november p.g.a. högsäsongen) på vaccinationsmottagningen på Capio i Lund:

• Typhim mot tyfoidfeber. 3 års skydd. 1 spruta x 350 SEK.
• Ixiaro mot japanska encefalit. Endast 1 års skydd. 2 sprutor x 1100 SEK = 2200 SEK.
• Malariarecept. 150 SEK.
• Malarone mot malaria. 12 tabletter. Detta motsvarar 2 veckor: malaria är inte särskilt vanligt i Sydostasien (90 procent av all världens malaria finns i Afrika), men bra att ha om man reser ”off the beaten track”. 685 SEK.
• Dukoral mot kolera. 430 SEK.

Better safe than sorry?

Resans mest onödiga utgift?

Resans kanske till synes mest onödiga utgift har idag uppstått, trots att det är över fem veckor till avfärd. För en liten stund sedan köpte jag flygbiljetter från thailändska Hat Yai (yeap, never heard of…) till malaysiska Kuala Lumpur i mitten av februari med Thai Air Asia. Pris: 1170 thailändska baht. Detta motsvarar ungefär 250 svenska kronor. Billigt tänker du, men sanningen är att sannolikheten att jag utnyttjar dessa biljetter är mycket liten eller kanske till och med noll. Jag har inga som helst planer på att besöka södra Thailand (där Hat Yai ligger) och än mindre flyga till Kuala Lumpur därifrån. Faktum är att södra Thailand är en av få regioner i Sydostasien som svenska UD avråder från resor till.

Varför har jag då köpt dessa flygbiljetter? Det finns faktiskt en rationell anledning till detta. Svenska resenärer erbjuds avgiftsfritt thailändskt turistvisum vid ankomst till någon av landets internationella flygplatser. Tekniskt sett krävs en vidarebiljett för detta, vilket de flesta Thailandsresenärer (läs: charterturister) har. Jag kommer dock att ankomma till Thailand på en enkelbiljett ifrån Dhaka i Bangladesh (se tidigare inlägg). Även om dessa regler sällan tillämpas, jag kan t.ex. inte minnas att jag behövde uppvisa returbiljett vid min ankomst till Suvarnabhumiflygplatsen i Bangkok i januari 2011, så är det dumt att chansa.

Faktum är att sannolikheten är betydligt större att nekas ombordstigning på ett plan till Thailand än att man skulle bli nekad inträde vid gränsen. Anledning till detta är att flygbolaget blir ansvariga för tillbakatransport av nekade personer. De gör således allt för att slippa ett sådant ansvar. Jag kommer visserligen åka med välrenommerade Thai Airways International, så sannolikheten är liten att detta sker. Men i alla fall. Det är dumt att ”vaska” en flygbiljett värd 340 USD, varför det är bättre att vara på den säkra sidan.

Värt att tillägga är att det faktiskt (rent tekniskt) är okej att resa in i Thailand på en enkelbiljett, givet att man har sökt och fått beviljat ett turistvisum i förväg. Att söka ett sådant visum hemifrån Sverige känns väldigt overkill och framförallt dyrt – det kostar hela 760 kr. En fördel är visserligen att man får 60 dagars vistelsetid (till skillnad mot de 30 dagar som man erhåller vid gränsen), men det behöver ju inte jag. Så frågan är om det inte var väl investerade 250 kronor ändå. Tack för kaffet, Air Asia.