För första gången sedan slutet av 1990-talet har jag under årets gång inte en enda gång semestrat i Europa. I år blev det i stället två stycken semesterresor i Asien, vilket inte är fy skam. Första gången jag besökte Asien var sommaren 2009. Sedan dess har jag varit i Asien vid ett flertal olika tillfällen, i olika länder. Östra och sydöstra Asien har kommit att bli min favoritregion i världen. I år blev det två helt nya resmål: Hongkong och Japan. Både resorna blev superlyckade! Bilder från båda resorna finns här på bloggen. Vad nästa år bjuder på återstår att se. 🙂
Antal flygresor: 12 st med en snittlängd på 2 941km.
Antal flygplatser: 8st i sex olika länder.
Antal hotellnätter: 24 st, samt två interkontinentala nattflygningar.
Antal besökta länder: 2 st, ett helt nytt för i år.
* * * * *
1. KINA Hongkong (24 mars – 3 april)
Eftersom min lillasyster tillbringade vårterminen i Hongkong passade jag på att besöka henne under påsklovet. Jag stannade i Hongkong i tio dagar, vilket gissningsvis är mer än vad de flesta gör. Trots att Hongkong är relativt litet, visade det sig finnas mycket att göra! Staden var minst lika häftig som jag hade föreställt mig. Skyskraporna står oerhört tätt och det finns saker att se i varje gathörn – samtidigt som naturen alltid är nära. Några minnesvärda händelser Hongkongresan inkluderar bussfärden på de smala vägarna till den lilla semesterorten Stanley, middag på världens billigaste Michelinrestaurang och båtturerna på Star Ferry mellan Hongkongön och Kowloon. Under Hongkongvistelsen hann jag dessutom med att besöka Macao och Shenzhen. Hongkong återvänder jag gärna till, kanske i kombination med något annat resmål i Kina eller Sydostasien.
Enastående utsikt från Victoria Peak i Hongkong. Vi åkte den klassiska spårvagnen, ”The Peak Tram”, upp och tog bussen ner. 27 mars 2016.
* * * * *
2. JAPAN Tokyo, Kyoto, Miyajima och Hiroshima (27 juni – 12 juli)
Redan under slutet av 2015 började vi planera för en Japanresa som skulle äga rum sommaren 2016. Planeringen tog fart under julen då Malin gav mig Lonely Planet Japan i julklapp. Tokyo och Kyoto var givna resmål, men var mer skulle vi resa? Japan är något jag har drömt om länge och ville få ut så mycket av denna resa. Vi landade i att det bästa skulle vara att upptäcka Japan med den moderna, punktliga och fräscha Shinkansentågen. Hemma i Sverige köpte vi ett Japan Rail Pass som gav oss fria resor på samtliga JR-tåg under våra två veckor i landet. Japan var helt fantastiskt – modernt, men ändå traditionellt!
Shintohelgedomen Fushimi Inari i Kyoto. 6 juli 2016.
Tidsskillnad +6 timmar. När klockan är 09:00 i Sverige är den 15:00 i Hongkong.
Folkmängd Drygt 7 miljoner.
Statsskick SAR-regering.
Flyga dit Det finns många alternativ och priserna beror på säsong. En tur och retur-biljett kostar inte många tusenlappar under vintermånaderna (bortsett jul/nyår), men under högsäsong (t.ex. påsk) får man vara beredd att betala betydligt mer. Det finns en direktlinje med SAS mellan Stockholm och Hongkong, men jag valde att åka med ryska Aeroflot till en kostnad av 780 euro – direktflyget med SAS var några tusenlappar dyrare.
Visum Krävs ej för svenska medborgare för vistelser som varar 90 dagar eller mindre.
.
* * * * *
”PÅSK I HONGKONG” 24 mars-3 april 2016
Hongkong är en stad som jag länge har velat besöka. Påsken 2016 gjorde jag äntligen slag i saken och reste dit, för första gången. Hongkong tillhör Kina, som jag besökte sommaren 2013, men med sin unika SAR-status (”särskild administrativ region”) skiljer sig Hongkong rejält från Fastlandskina. Vi svenskar behöver inget visum och de brittiska kolonialarven är påtagliga – man kan kommunicera i princip med vem som helst på engelska! Under mina nio nätter i Hongkong passade jag även på att göra dagsutflykter till Shenzhen (Kina) och Macao (SAR). Det var mycket enkelt att ta sig till båda ställena och för min del räckte det absolut med några timmar på vardera plats. Hongkong är en betydligt trevligare stad än både Shenzhen och Macao.
Några av höjdpunkterna i Hongkong inkluderar Victoria Peak (slående utsikter över de tätbebyggda skyskraporna på Hongkongön), Star Ferry (den klassiska ångbåten som seglar mellan Hongkongön och Kowloon), Happy Valley Racecourse och semesterorten Stanley. Nedan följer några bilder från min resa 🙂
* * * * *
Resan inleddes på skärtorsdagen (24 mars) med tunnelbana till T-Centralen och sedan Arlanda Express till Arlanda Terminal 5. Därifrån flög jag till Hongkong via Moskva med Aeroflot (SU2211, SU212).Trots vissa skeptiska röster, i princip bara från folk som aldrig hade rest med Aeroflot, var jag väldigt nöjd. Flighterna ankom i tid och det var bra service/underhållning ombord. Dessutom ligger ju Moskva på vägen till Hongkong, så flygtiderna minimerades. Här en bild från ekonomiklass på flighten från Moskva till Hongkong, SU212.Utsikt från mitt hotell, Ibis Hong Kong Central and Sheung Wan. Mycket bra hotell för turister som vill bo centralt, men inte behöva spendera en förmögenhet för ett fräscht rum.Hongkong är rikt på brittiska kolonialarv. St. John’s Cathedral (byggd 1849) är ett exempel.Enastående utsikt från Victoria Peak. Vi åkte den klassiska spårvagnen, ”The Peak Tram”, upp och tog bussen ner.Den klassiska ångbåten ”Star Ferry”, som seglar mellan Kowloon och Hongkongön, är ett trevligt och billigt sätt att transportera sig på i Hongkong.Huvudgatan Nathan Road, som går från norr till söder i området Kowloon. Gatan trafikeras främst av bussar (dubbeldäckare) och taxibilar. Både taxi och buss är billigt i Hongkong. Taxi kostar 22 HKD för de första 2 kilometerna, sedan 1,6 HKD per 200 meter. Notera att 1 HKD ≈ 1,05 SEK.Neonskyltar i området Mong Kok.Bussresa längs Nathan Road i Kowloon.Bild från insidan på Man Mo Temple i Sheung Wan, inte långt från där jag bodde mina nio nätter. Jag kunde dock inte stanna särskilt länge – templet var alldeles för rökfyllt för att man skulle kunna andas normalt!Kläder på tork utanför lägenheter längs Temple Street i Kowloon.Linbana (”Ngong Ping 360”) på ön Lantau. Målet var den stora Buddha, som skymtas i bilden. Kön för linbanan var dock i det längsta laget. Kötiden för att få köpa biljett var omkring två timmar och sedan ytterligare en timmes kö innan man äntligen kunde få kliva ombord på linbanan.Tågresa till Lo Wu, som ligger på gränsen till Shenzhen (深圳市). Som svensk medborgare var det inga problem att erhålla ett femdagarsvisum för Kina (dock ej med tillåtelse att lämna Shenzhen), till en kostnad av 168 yuan.OCT Loft i Shenzhen, nedlagda kommunistbyggda fabriker som gjorts om till konstgallerier och uteserveringar. En mycket märklig plats, med andra ord!Att ta spårvagnen är ett roligt sätt att ta sig fram på i Hongkong. Billigt är det också, en biljett kostar endast 2,3 HKD.Köttbutik i Hongkong. Tveksamt om detta hade fungerat i Sverige.Trots att Hongkong är oerhört urbaniserat behöver man inte åka särskilt långt för att hitta lugn och ro. En dag tog jag bussen till Stanley på Hongkongöns södra sida. Stanley påminner om en brittisk semesterort med stränder och restauranger med fish ‘and chips på menyerna.Varje onsdag samlas stora mängder människor på racebanan i Happy Valley för att spela på hästa, äta mat och drick öl. Festivalstämning!På fredagen tog vi båt till den f.d. portugisiska kolonin Macao. Den 65 kilometer långa seglingen tog ungefär 1 timme och kostade omkring 170 HKD med TurboJET.Kyrkoruinen ”Ruinas de Igreja de São Paulo” är en Macaos främsta sevärdheter. Kyrkan byggdes i början på 1600-talet i taipa och trä. Fasaden byggdes i sten. År 1835 utbröt en brand i ett närliggande kök som förstörde allt utom, som synes, fasaden.Byggnader i Macao.Att vandra omkring i Macao kändes som att man utan vidare hade teleporterats till Europa. Macao – ”Lilla Lissabon”? Eller snarare ”Stora Lissabon”…Till Macao vallfärdar stora mängder fastlandskinseser – dagligen. Det sägs att Macaos kasinon omsätter mer än alla andra världens! Efter att ha besökt ett flertal under en fredagseftermiddag misstänker jag att påståendet mycket väl kan stämma.Efter nio nätter i Hongkong var det till slut dags att åka hem. Precis som tidigare gick resan via Moskva, utan några problem. Hongkong var en mycket häftig stad som jag absolut skulle kunna tänka mig att besöka igen!
År 2016 ser ut att kunna bli ett mycket bra reseår för min del. Under våren är min lillasyster, Sofia, utbytesstudent i Hongkong – så varför inte börja året med en vårresa dit, tänker jag. För att kunna vara borta så länge som möjligt utan att behöva ta ut särskilt mycket semester reser jag under påsken, som i år infaller relativt tidigt. Jag lämnar Sverige under skärtorsdagseftermiddagen (den 24 mars) och ankommer förmiddagen därpå till Hongkong, fredagen den 25 mars. Hemresan är planerad till söndagen den 3 april, vilket innebär att det totalt blir nio nätter i Hongkong. Nackdelen med att resa under påsk är att priserna, jag fick punga ut hela 780 euro för en t/r-biljett med det ryska flygbolaget Aeroflot. Flygtiderna är dock bra, mellanlandningarna i Moskva till trots. Fördelen med resa till Hongkong under månadsskiftet mars-april är att temperaturen ska vara behaglig. Jag förväntar mig 20-25 grader varmt, dygnet runt!
Det blir första gången jag besöker Hongkong, denna klassiska östasiatiska metropol. Det blir dock inte första gången jag besöker Kina. Hongkong skiljer dock från Fastlandskina, inklusive Beijing och Shanghai, som jag besökte sommaren 2013. Från mitten av 1800-talet och under större delen av 1900-talet var Hongkong en brittisk koloni. Inte förrän år 1997 återfördes Hongkong till Kina. I dag är Hongkong, tillsammans med den forna portugisiska kolonin Macao, en särskild administrativ region (SAR). Med SAR-statusen följer en viss mängd autonomi och visumfrihet för utländska turister, åtminstone för oss EU-medborgare. En märkbar skillnad mot Fastlandskina, men också närliggande Sydostasien, är att hotellrum kostar betydligt mer i Hongkong. Jag räknar med att behöva spendera omkring 800-900 kr per natt för ett litet och enkelt, men fräscht och centralt beläget hotellrum.
Så vad gör man i Hongkong, då? Trots de geografiska begränsningarna verkar det finnas en del saker att göra! Här kommer en lista på vad jag vill hinna med:
En tur med Star Ferry, den natursköna, klassiska och prisvärda båtturen som går mellan Kowloon och Hongkongön,
Spårvagnsfärd upp till Victoria Peak för att njuta av slående utsikter över stadens öar och skyskrapor,
Äta dim sum på Tim Ho Wan, världens billigaste Michelinrestaurang,
Känna mig ”Lost in Translation” i de myllrande områdena Tsim Sha Tsui, Central, Sheung Wan och Wan Chai,
Besöka ön Lantau, mer specifikt Tian Tan Buddha, den stora Buddha,
Dagsutflykt till den forna portugisiska kolonin Macao,
Dricka drink på världens högsta bar, Ozone Bar på lyxhotellet The Ritz-Carlton,
Med mera!
Lite av ovanstående finns med i denna (se nedan) korta introduktionsfilm till Hongkong – som jag i dagsläget får nöja mig med eftersom det återstår ett par veckor till avfärd!
Tidsskillnad +6 timmar. När klockan är 09:00 i Sverige är klockan 15:00 i Kina
Folkmängd Cirka 1 350 miljoner människor och därmed världens folkrikaste land
BNP per capita 9 300 USD, vilket kan jämföras med Sveriges 41 900 USD
Statsskick Enpartistat
Flyga dit Priser varierar beroende på årstid och destination. En tur och retur-biljett till Peking eller Shanghai kostar (inklusive byte) under sommaren cirka 8 000 kr, men priset halveras under vintern. Direktflyg med SAS finns från CPH, men är något dyrare
Visum Krävs för svenska medborgare. Pris från cirka 795 kr, se ett tidigare inlägg för instruktioner.
* * * * *
”WAIGUOREN I MITTENS RIKE”
Att resa tvärs över flera tidszoner är ofta en ganska tröttsam historia. Inför sommarens Kinaresa hade jag dock den perfekta planen, trodde jag. Direktflyget till Peking skulle avgå på söndagskvällen kl. 21:00 och sedan landa på Beijing Capital International Airport (PEK) vid lunchtid dagen därpå. Trots att jag aldrig lyckas sova ombord på flygplan var tanken att komma fram så utvilad som möjligt. Detta skulle uppnås genom att sova så länge som möjligt på söndagen (det underlättade att jag hade jobbat natt tidigare i veckan), ta en kaffe innan avgång och sedan sträckse film och TV under den 9 timmar långa nattflighten. Naturligtvis blev det ingen vidare sömn till söndagen. Lite halvsliten, men väldigt förväntansfull, begav jag mig till Kastrup under seneftermiddagen. Jag fick i mig lite mat och en timme innan boarding ungefär köpte jag en stor (och dyr) kaffe.
Det kändes häftigt att det äntligen skulle bli av, Kina var ett land som jag länge hade velat upptäckte. Som alltid undrade jag vilken typ av folk som skulle resa på samma flight som jag och om flighten var fullbokad. Omsorgsfullt hade valt sittplats vid gången i förväg och vid incheckningstillfället var platsen bredvid mig fortfarande tom. Lite hoppades man såklart på att den skulle förbli så, det är alltid skönt med lite extra plats! När jag kom fram till gaten, strax efter klockan 20, insåg jag snabbt att detta inte skulle ske. Kön till gaten var redan lång och inte kort därefter hörde jag hur SAS-personalen deklarerade att flighten var överbokad. De närmade sig folk i kön och lockade med 600 EUR som kompensation för att flyga dagen därpå istället. Alla före mig tackade nej. ”Sorry, I have to work”, verkade vara den vanligaste förklaringen. Jag var heller inte särskilt sugen på att skjuta upp min resa. Jag hade ju bokat just den här flighten, tagit mig till flygplatsen, köpt kaffe. Allt var planerat.
När man befinner sig här, på Kastrup flygplats, då vet man att semestern och äventyret är nära.
För 600 EUR skulle jag kunna resa t/r till New York, försäkrade en SAS-anställd. Eller varför inte till Tokyo? Åh, Tokyo! Eller varför inte bjuda ett par vänner till London? Spanien? Skatter, avgifter – allt skulle vara inkluderat. Det enda jag behövde göra var att acceptera att resa eftermiddagen därpå istället, göra en kort mellanlandning i München och slutligen ankomma typ 22 timmar senare än beräknat. På sätt och vis vill man inte få sådana här erbjudanden eftersom det är svårt att tacka nej. Efter att ha meddelat hotellet i Peking att jag skulle ankomma en dag senare och fått ett ”ok” fanns egentligen inte så mycket mer att göra än att acceptera flygbolagets erbjudande. Jag fick resevouchern direkt i handen, en matkupong samt en tågbiljett till Malmö och tillbaka. Med både kaffet och nattpasset kvar i kroppen var det svårt att sova den natten.
Dagen därpå begav jag mig till Kastrup vid lunchtid, trots att planet till München inte skulle avgå förrän kl. 16:55. För matkupongen på 150 DKK fick jag inte mer än en tråkig pizza och en mineralvatten. Jag gick tidigt till gaten och försökte sova lite, men det var lönlöst. Planet till München avgick och landade i tid, men å andra sidan förväntade jag mig inte något annat heller. Det var inte första gången som jag använde München som transferflygplats och precis som tidigare avgick anslutningsflyget från gate H01, vilket innebar att jag fick gå från den ena ändan av flygplatsen till den andra. Som tur av blev det aldrig stressigt, jag hade cirka en timme på mig. Jag köpte en flaska ockerdyrt Evianvatten (€3,5 för en liter) och klev ombord på flight LH722 mot Peking.
Ekonomiklass ombord på LH722 från München till Peking. Flygplanstypen är Airbus A340-600.
Flighten var helt OK, trots de smått plågsamma tiderna (avgång kl. 19:50 och ankomst 11:25). Efter lite mat och ett glas rödvin försökte jag sova lite. Även jag aldrig lyckades helt så gick tiden hyfsat fort. Natten blev kort eftersom solen gick upp redan efter halva resan, någonstans i mellersta Ryssland. Någon film och någon podcast senare var vi inne i kinesiskt luftrum. Terrängen var bergig och eftersom jag hade fönsterplats roade jag mig med att blicka ut över det häftiga landskapet nedanför. Planet landade några minuter före tidtabell, men ankom något sent – det tog närmare en halvtimme att taxa från landningsbanan till gaten. Man måste ju komma ihåg att flygplatsen faktiskt är världens andra mest trafikerade flygplats.
Det gick sedan snabbt att ta sig igenom passkontrollen och köpa biljett till flygtåget ner till Dōngzhímén (東直門). Att sedan köpa tunnelbanebiljett utan att kunna ett ord kinesiska gick också förvånansvärt smärtfritt, att enbart peka verkade fungera bra. Det underlättar visserligen att alla enkelresor i Pekings tunnelbana kostar 2 yuan. Fem stationer bort låg Chóngwénmén (崇文門) och redan på stationen skyltades det till mitt hotell – Novotel Beijing Xin Qiao. Känslan av att äntligen vara framme var obeskrivligt skön. Rummet kändes fräscht och höll samma standard som Novotel Bucharest, som jag bodde på i våras. Någon vila blev det dock inte tal om. Nu gällde det att få sig något att äta. Jag mötte upp mitt resesällskap, Thomas och Helen, som också bodde på hotellet. Med deras (okej, mest Helens) hjälp köpte jag min första måltid i Kina: en nudelsoppa. Och efter detta? Jo, då somnade jag till slut.
Senare samma kväll möttes vi upp igen. Det första som slog mig var hur behagligt väder det faktiskt var. Vid 18-tiden var temperaturen ungefär 25 grader C och den höga luftfuktigheten (omkring 85 procent) störde mig inte alls. Hotellets läge visade sig vara utmärkt, en promenad till Pekings största gågata, Wángfǔjǐng (王府井), tog ungefär 15 minuter i lugnt tempo. Vi tog en avstickare in på Dōnghuámén Night Market (东华门) där bland annat levande skorpioner på spett såldes över disk. Givetvis tillagades de innan det var dags för servering, men ändå… Om man inte tyckte skorpionerna såg aptitliga ut fanns det flera andra alternativ som t.ex. spindlar, ormar och ödlor. Det var en häftig syn för ögat, men för vår egen del slutade det med att vi köpte lite sockerglaserade vindruvor istället. Är man en ”waiguoren” (kinesiska för utlänning), så är man. Att man var utlänning märkes, till och med i städer som Peking och Shanghai. Ofta hände det att nyfikna kineser ville bli fotograferad med mig och Thomas. Även om intresset för detta var något svalare i Kina än i t.ex. Bangladesh så skedde det faktiskt dagligen. Självklart ställde vi upp.
Dōnghuámén Night Market. Är man hungrig så är man … 🙂
I stil med hela Kinaresan blev första kvällen en tidig kväll. I takt med att tunnelbanan stängde vid 23-tiden kändes det som både Peking och Shanghai gick och la sig. Det fanns ingen naturlig anledning för oss att vara uppe längre än så. Fördelen med detta var att dagarna blev långa och effektiva. Den första hela dagen i Peking ägnades åt de klassiska sevärdheterna Himmelska fridens torg (天安门广场) och Den förbjudna staden (故宫). Efter att ha sett otaliga bilder på dessa två platser förut var det naturligtvis en häftig känsla att faktiskt vara där på riktigt. Ingången till Den förbjudna staden var under renovering, men det ikoniska porträttet av Mao Zedong satt givetvis kvar. Som väntat var det mycket folk, men i princip bara kineser. Besöket i Den förbjudna staden blev dock lite av en besvikelse. Området var dåligt skött och det relativt dyra inträdet om 60 yuan kunde inte riktigt rättfärdigats. Kanske hade besöket blivit bättre om vi hade anordnat en guide.
På kvällen begav vi oss till det som Lonely Planet kallade för Spökgatan (簋街) för middag. Precis som runt om i både Peking och Shanghai var restaurangerna fulla. Detta märktes tydligt, utanför satt nämligen folk och väntade på sin tur. Under tiden fick de väntande solrosfrön att tugga på och en film att titta på. Trots att det verkade intressant prioriterade vi ett ställe där man slapp vänta. Kinamaten i Kina skiljde sig enormt från det vi kallar Kinamat hemma, precis som väntat. Skillnaden är att den är mycket mer varierande, mer smakrik och naturligtvis avsevärt billigare. Vi beslöt oss för att beställa in fisk. Ett par minuter senare kom de in med en levande fisk i en hink och frågade om vi ville ha den. Samma fisk kom sedan in, tillagad, på en tallrik. Aldrig tidigare har jag ätit så färsk fisk och kanske var det därför den smakade extra gott. Priset var 69 yuan per halvkilo, otroligt billigt!
Nästföljande dag blev det en lång tunnelbaneresa västerut mot det UNESCO-skyddade Sommarpalatset (颐和园), en gammal kejsarträdgård i utkanten av Peking. Planen var att hyra båt och upptäcka sjön som fanns där, men planerna grusades p.g.a. för lång kö. Detta tog vi igen i Shanghai veckan efter istället. Sommarpalatset var vackert och kändes som en oas det annars ganska hektiska och fulsnygga Peking. Vi köpte en ”through ticket” till priset av 60 yuan istället för vanligt inträde, som hade kostat halva den summan. Det visade sig vara helt meningslöst: det enda man fick i utbyte var inträde till ett par tempel som vi hade klarat oss utan. Som så ofta i Kina bestod lunchen den dagen av någon spännande glass (vad sägs som ärt-, majs-, eller durianglass?) och eventuellt en Red Bull. Gemensamt fattade vi beslutet att inta middagen på Pizza Hut, även om det kändes orutinerat.
Sommarpalatset i Peking. Härlig utsikt och svalaste dagen i Kina (cirka 25 grader C).
Höjdpunkten i Peking inträffade dagen därpå. Det var äntligen dags att göra den semiobligatoriska utflykten till den kinesiska muren. Frukosten intogs vid halv sju-tiden, vilket var skönt eftersom man slapp köa. Vi tog oss sedan med tunnelbana till busstationen Déshèngmén (德胜门). Där letade vi upp buss 877 som skulle ha slutdestination Bādálǐng (八达岭), en av murens mest välbesökta platser. Kön ringlade sig lång, men det kom nya bussar hela tiden så väntetiden blev inte mer än en kvart. Som så alltid i Kina var vi de enda västerlänningarna inom syne, vilket var en befriande känsla. Det känns mer äkta så. Den 70 km långa resan till Bādálǐng uppskattade jag till omkring 90 minuter, vilket jag tyckte var förvånansvärt snabbt. Priset var nämligen endast 12 yuan.
När vi kom fram till Bādálǐng hade det gråmuliga vädret förvandlats till strålande solsken. Vi köpte inträdesbiljetter för 45 yuan och påbörjade vår flera timmar långa vandring. De allra flesta valde att åka linbana upp till toppen ovanför busstationen, men vi valde att själva vandra den biten. Detta visade sig vara ett riktigt genidrag eftersom vi fick väldigt mycket mur för oss själva! Muren var lika fotogenisk som man hade förväntat sig, om inte mer. Ofta fick man gnugga sig i ögonen för att försäkra sig om att man faktiskt var där. Vyerna över muren och den kuperade terräng varpå den är byggd var magiska. Att vandra upp till Bādálǐngs topp var ett riktigt fyspass. Vi stannade till många gånger på vägen, för att andras ut och för njuta. Orealistiska tankar om att vandra hela vägen till Nordkorea bildades.
När man besöker Peking är inte frågan om man ska besöka den Kinesiska muren – utan hur. Vi tog lokalbuss till Bādálǐng och det blev en fantastisk upplevelse! En riktig höjdpunkt på resan.
Toppen var en riktig botten. Det var så mycket folk att man knappt såg muren över huvud taget. Vi beslöt oss därför för att lämna och återvända med buss till Peking. Under sista kvällen i Peking blev det äntligen dags att pröva på den berömda Pekingankan. Har den varit bra nog för generationer av kejsare skulle den nog vara bra nog för oss med. Vi hade visserligen redan smakat anka vid en tidigare middag, men nu var det dags för en ganska fin och kritikerrosad restaurang, Biànyífānɡ (便宜坊), samt de klassiska tillbehören: pannkakor, grön kinesisk lök och en söt sås att doppa i. Som vanligt blev det förstås öl till. Och svaret är ja, Pekinganka smakar bäst i Peking. Efter festmåltiden kände vi oss nöjda med Peking och det naturliga steget var därför att morgonen efter bege sig ut till Pekings södra tågstation för resa mot Shanghai.
Tågbiljetten hade vi köpt tidigare i veckan. Vid biljettköpet var det extra bra att ha med sig någon som kunde föra ett samtal på kinesiska, jag vet inte hur vi hade löst det annars. Den 1200 km långa tågresan till Shànghǎi HóngqiáoZhàn(上海虹桥站) tog exakt 5 timmar och kostade enbart 553 yuan i andra klass. Sätena är visserligen bättre på X2000, men annars ligger SJ tyvärr efter. Fördelen med att åka tåg istället för att flyga var, föga förvånande, att man fick se ganska mycket längs vägen. Jag blev förvånad över hur många urbana områden som faktiskt passerades. Detta beror väl främst på okunskap från min sida. Nanjing, tågets sista stopp innan Shanghai, är visserligen ”bara” Kinas tolfte största stad, men man måste komma ihåg att befolkningsmängden är en bra bit över 7 miljoner.
Vi kom fram till Shanghai exakt kl. 16:00 på lördagseftermiddagen. Resan från tågstationen i västra Shanghai till mitt hotell i Xujiahui (徐家汇) inkluderade två tunnelbanebyten och var ganska jobbig. Jag hade ätit dåligt och temperaturen om 37 grader C gjorde det inte bättre. Trötta och utmattade kom vi till slut fram till det fyrstjärniga Rayfont Downtown Hotel Shanghai som skulle bli mitt hem sex nätter framöver. För 240 kronor per natt förväntade jag mig inte särskilt mycket, men jag blev positivt överraskad. Allt var i sin ordning, speciellt eftersom jag tilldelades ett rum på 25:e våningen med utsikt över centrala Shanghai. Till och med det ikoniska Oriental Pearl TV Tower skymtades från min balkong. Vi åt sedan en tidig middag på ett köpcenter i närheten. Att äta middag på köpcenter kan anses som aningen andefattigt, men många av de bättre restaurangerna i Kina finns faktiskt inne på dessa.
Dagen därpå stod sightseeing av Shanghai på agendan. Jag mötte upp Thomas och Helen i tunnelbanan (vi bodde fyra stationer från varandra) och vi åkte till Folkets torg (人民廣場) och gick österut längs med East Nanjing Road (南京路), Shanghais mest kommersiella gågata. Neonskyltarna hängde tätare här än på Wangfujing i Peking. I jakten på exotiska kulinariska upplevelser gick vi in på Shanghai First Foodhall, en kinesisk version av Östermalms saluhall, typ. Utöver de populära kycklingfötterna kunde man köpa grisansikte, men också torkade sjögurkor till ett pris av 12 000 yuan per halvkilo. Vi uppskattade vikten av en sjögurka till 5 gram, vilket skulle betyda priset motsvarade cirka 1 300 kronor per sjögurka. Det blev inget köp.
Waiguoren på East Nanjing Road.
Vi vandrade vidare mot Huangpufloden och den anrika gatan The Bund (外滩). Att vandra längs The Bund var en häftig upplevelse och något som vi gjorde flera gånger under dagarna i Shanghai. Promenaden kantas på västra sidan av floden av flera byggnader i nyklassisk stil (t.ex. Fairmont Peace Hotel) som framhäver Shanghais kulturella historia. Den östra sidan, Pudong (浦东), är hem till några av världens högsta skyskrapor som Shanghai Tower, Shanghai World Financial Tower (”kapsylöppnaren”) och underbart vackra Jin Mao Tower. När tiden var kommen att uppleva Shang-high var frågan hur. Traditionsenliga observationsdäck fanns det både i Oriental Pearl TV Tower, SWFC och Jin Mao – priserna låg alla omkring 150 yuan.
Observationsdäck i alla ära, men det fanns ett smartare sätt att uppleva Shanghai från ovan. På 87:e våningen i Jin Mao Tower finns loungebar vid namn Cloud 9 med 360 graders utsikt över Shanghai. Eftersom inträdet var gratis och det säkerligen skulle finnas något på menyn för under 150 yuan kändes valet givet. Vi begav oss till Cloud 9 vid 17:30 för att kunna beskåda solnedgången. För att nå baren åkte vi först hiss upp till lyxhotellet Grand Hyatts lobby på 54:e våningen. Ett dubbelrum här kostar från 2000 SEK per natt, men kommer absolut var ett alternativ om jag återvänder till Shanghai. Hur som helst, från lobbyn tog vi gästhissen upp till 85:e våningen, varifrån vi blev eskorterade till en specialhiss för de sista två våningarna. Gissa om man fick tryckutjämna!
Utsikt från Cloud 9 på Grand Hyatt Shanghai. Att ta en drink (och sedan en flaska vin…) på 87:e våningen är inte dumt. Priserna var rimliga med tanke på utsikten.
Peking står för det gamla Kina och Shanghai för det nya. Det bästa med Peking var att få vandra omkring på den tvåtusen år gamla muren, medan det bästa med Shanghai var Cloud 9. Att få se solnedgången förvandlas till neonljus över betongdjungeln 340 meter över marken är oförglömligt. Kvällen inleddes med varsin cocktail till det humana priset av 90 yuan och avslutades med en flaska välkylt chardonnay. Vinflaskor kostade 300 yuan och uppåt. Priserna påminde alltså om genomsnittliga svenska priser, med skillnaden att vi befann oss på 87:e våningen i en loungebar på ett femstjärnigt lyxhotell i en av världens mest expansiva stadsdelar i en av världens största städer. Att kvällen slutade på ett närliggande McDonalds antyder väl inget annat än att kvällen var lyckad.
Shanghai har naturligtvis andra sidor också. Nästkommande kväll följde vi Lonely Planets rekommendationer och åt middag i de gamla franska koncessionskvarteren. Vi åt Shanghainesisk mat på Lanxin Canting (兰心餐厅), ett familjeägt ”hål i väggen”. Att i denna intima miljö sitta och äta specialiteter som hóngshāo ròu (bräserad grismage) gjorde att Pudong och Cloud 9 kändes väldigt långt borta. Denna typ av variation uppskattade jag verkligen med Shanghai, som annars känns väldigt typisk för Sydostasiatiska storstäder. För drygt 100 yuan kunde vi äta oss mätta på två hóngshāo ròu, en duva, wokade grönsaker, ris och varsin Tsingtao. Senare drog vi ner till The Bund för att se Pudong upplyst, men denna gång från marken. Aldrig tröttnade man på denna numera klassiska skyline.
Efter många dagar av urbana upplevelser sökte vi dagen efter skydd i Shanghais största park, Century Park (世纪公园), i Pudong. Redan vid lunch hade temperaturen letat sig upp över 34 grader, något som på grund av luftfuktigheten upplevdes som närmare 41 grader. Jag gjorde som kineserna och promenerade stora delar av förmiddagen med både solglasögon, hög solfaktor och paraply. Solbränd blev jag INTE! Till skillnad från sommarpalatset i Peking fanns det gott om elektriska båtar att hyra. Billigare var de också, 60 yuan per timme. Det var fridfullt och rogivande att få köra omkring sjön i eget tempo samtidigt som byggnader som Shanghai Tower och Shanghai World Financial Tower skymtades i bakgrunden.
På promenad under ett paraply i närheten av Century Park, Shanghai.
Den sista hela dagen i Shanghai (och i Kina) spenderade jag till att börja med ensam. Det var ännu varmare denna dag. Som mest visade termometern 37 grader, vilket upplevdes som 45.8 grader med rådande värmeindex. Frukost intogs på Costa Coffee som ett tack för att jag nästan i en vecka hade använt deras WiFi runt om i stan. Vanligtvis åt jag frukost på antingen ett närliggande Pizza Hut eller KFC. Därefter blev det tunnelbana till Folkets torg för att bocka av Shanghai Museum (上海博物馆). Prisvärt var det naturligtvis: inträdet var gratis. Det var svårt att ta in allt som visades där, men visst ökades förståelsen för den kinesiska historien något. Jag gick en sista sväng ner mot The Bund innan jag mötte upp Thomas och Helen i Xujiahui. Vi slogs oss ner på att av Häägen-Dazs glasscaféer och blev inte besvikna, men lite fattigare.
Morgonen därpå checkade jag ut från hotellet och tog tunnelbanan hela vägen ut till Pudong International Airport (PVG). Alternativt hade jag kunnat gå av tidigare och åka Maglevtåget den sista biten. Den 30 km långa resan skulle då ha tagit ungefär 8 minuter. Detta kändes dock onödigt dels eftersom jag veckan innan hade åkt höghastighetståg, men också eftersom jag hade väldigt gott om tid. Planet till Köpenhamn skulle inte gå förrän 14:15 och jag lämnade hotellet strax efter klockan 09:00 redan. Incheckningen öppnade vid 11-snåret och de sista timmarna spenderades genom ett par promenader fram och tillbaka i den imponerande stora terminalen. Planet avgick i tid och landade tio minuter före tidtabell i Köpenhamn. Kinaresan hade kommit till sin ända, men minnena och intrycken kommer att bestå länge.
Efter över 10 fantastiska dygn i Kina är jag nu hemma igen. Att blogga visade sig tyvärr svårt eftersom mitt Twitterkonto är länkat till bloggen. Twitter är som bekant censurerat i Kina. Som tur är blev resan väldokumenterad i form av bilder och eftersom en bild i många fall kan säga mer en tusen ord så kommer här ett noga genomtänkt urval 🙂
* * * * *
Det blev Lufthansa (LH722) istället för SAS till Peking. Härlig utsikt över norra Kina från plats 39K på deras långa, breda och tunga A340-600.Från Beijing Capital Airport blev det först flygtåg (¥25) och sedan tunnelbana (¥2). Mycket folk i rörelse vid transferstationen Dōngzhímén.Dōnghuámén Night Market i närheten av Wángfǔjǐng i Peking.Spindlar, skorpioner och ormar är något som verkar vara populärt i Kina. På Dōnghuámén åtminstone 🙂Himmelska fridens torg, världens största torg, är troligtvis en av huvudsevärdheterna i Peking. Mäktigt! Porträttet på Máo Zédōng hänger givetvis kvar, trots renoveringen.Glad turist i Den förbjudna staden. Men 60 yuán för att gå in där var lite väl i överkant, för att vara Kina that is.Utsikt över Den förbjudna staden norrifrån (Jǐngshān Hill).Sommarpalatset i Peking. Härlig utsikt och svalaste dagen i Kina (cirka 25 grader C).När man besöker Peking är inte frågan om man ska besöka den Kinesiska muren – utan hur. Vi tog lokalbuss till Bādálǐng och det blev en fantastisk upplevelse! En riktig höjdpunkt på resan.Lonely Planet, eller vad?”You’d have to be quackers to leave Beijing without trying its Peking duck”. Kungligt gott!Efter fyra nätter (istället för fem som planerat p.g.a. flygöverbokningen) blev det tåg från Peking till Shanghai. Priset för i andraklass var ¥553 och den 1200 km långa resan tog exakt 5 timmar.Den här utsikten var OVANLIG. Halva sträckan mellan Peking och Shanghai kändes annars väldigt urban.Framme på mitt hotell i Shanghai (Rayfont Downown Shanghai). Helt okej utsikt från 25:e våningen. Shanghai brukar räknas som världens fjärde största stad sett till befolkningsmängd.En helt vanlig söndag på East Nanjing Road i centrala Shanghai.Pǔdōng Skyline med bl.a. Oriental Pearl TV Tower, Jin Mao Tower, Shanghai World Financial Center. Den icke färdiga byggnaden till höger har fått namnet Shanghai Tower och kommer bli över 600 m (121 våningar) högt.The Bund, en av Shanghais största sevärdheter. En härlig promenad kantat med många kulturarvsbyggnader.Kraftigt åskväder i Shanghai – tur man hittade skydd.Utsikt från Cloud 9 på Grand Hyatt Shangai. Att ta en drink (och sedan en flaska vin…) på 87:e våningen var inte dumt Priserna var rimliga med tanke på utsikten, speciellt när man fick se solnedgången gå över till neonljus.Varken jag, Thomas eller Helen kunde klaga på utsikten. Med tanke på hur svag ölen är i Kina (i regel 3-4 %) var det dessutom nice att ta sig ”ett” glas vin. 🙂Folkliv på The Bund. Underbar temperatur på kvällen, strax under 30 grader. Jin Mao Tower och Cloud 9 ligger precis snett till höger om killen med ryggsäckens huvud. Jämför med ej färdigställda Shanghai Tower (!)På promenad i Pǔdōng med siktet inställt på Century Park. VARMT – enligt Wunderground.com 35 grader, men pga luftfuktigheten upplevdes temperaturen som cirka 42 grader. Förstår ni varför det är paraply som gäller – trots solen?Vi hyrde elbåt i Century Park. Häftigt att köra omkring med skyskraporna längs horisonten.Tunnelbanelivet i Shanghai är ganska tufft, tyvärr. Ofta svårt att få sittplats och bytena är långa och ibland många. Billigt är det dock.Den sista heldagen i Kina passade jag på att besöka Shanghai Museum. Gratis inträde, så prisvärt var det naturligtvis …Till slut blev det hemresa och dags att testa SAS:s långlinjer. Helt OK flight (SK998, PVG-CPH), men fattigt att dryck endast ingick till måltider och att man inte kunde starta/pausa filmerna själv i ekonomiklass.
* * * * *
Kinaresan blev som ni säkert har förstått lyckad! Jag återkommer med mer reflektioner angående Peking och Shanghai senare, när jag får tid.
Ny dag = nytt försök att resa till Kina. Så sent som klockan 20:00 igår stod jag i gate C28 på Kastrup redo för nattflighten till Peking. Givetvis hade jag laddat upp med en stor kaffe bara en timme innan för att kunna hålla mig vaken. Det fick jag igen när jag skulle försöka sova bara ett par timmar senare. Till slut lyckades jag i alla fall få ett par timmars sömn. Jag känner mig inte särskilt trött men inte helt utvilad heller – ett pris jag får betala helt enkelt. Det är klart man kan ställa sig frågan om det här verkligen var värt det och på kort sikt kanske det kan tyckas lite onödigt, men på lång sikt så är svaret förhoppningsvis att det var väl värt mödan.
SAS har inte ett jätteimponerande långlinjenät, men är man bara ute i god tid finns det flera möjliga alternativ där tur och retur-resor kostar 600 EUR eller mindre. Nu på morgonen kollade jag upp utbudet och det ser lovande ut. I mars nästa år kan jag alltså resa fram och tillbaka till t.ex. New York, Chicago, Washington, Tokyo, Peking eller Shanghai – helt GRATIS. Att ge upp 22 timmar (dock inkl. en hotellnatt värd typ 600 kronor) av årets 12 dagar långa Kinavistelse för en gratisresa till USA eller Japan är faktiskt helt ok.
Jag fick stå över SK995 för den här gången – å andra sidan blev jag 600 EUR rikare. Ikväll blir det Lufthansa istället. 🙂
Pekingresan får vänta tills imorgon trots att jag som planerat begav mig till Kastrup flygplats i eftermiddags. Jag checkade in i en SAS-automat och fick det säte som jag hade valt i förväg. Eftersom jag var i mycket god tid hann jag äta inte bara en utan två gånger samt en kaffe på det innan jag gick mot gaten vid 20-tiden. När jag kom fram var det första jag fick höra att flighten var överbokad. Personalen gick runt och letade efter folk som kunde resa imorgon eftermiddag istället. Eftersom min initiala plan när jag bokade resan var att resa imorgon istället för idag blev jag genast intresserad av vad de hade att erbjuda.
Markpersonalen erbjöd 600 EUR som kompensation för att resa imorgon istället samt en hotellvistelse i Köpenhamn. Det lät lockande. Frågan var vad som skulle hända med min hotellbokning på fem nätter i Peking om jag skulle dyka upp på tisdag istället för imorgon måndag? Personalen hjälpte mig att ringa till Hotels.com (där jag hade bokat hotellet) för att ta reda på detta. Det gick som väntat inte att återbetala det pris jag hade betalat för den natten, men jag var välkommen att checka in en dag senare utan att bokningen skulle gå till spillo. Jag accepterade därför erbjudandet och erhöll följande kompensation:
Voucher på 600 EUR på SAS, giltig i ett år. Alternativt kan jag lösa in den mot kontanter, men tyvärr bara till halva värdet.
Ombokning till imorgon med Lufthansa via München, bra flygtider (se nedan).
Tågbiljetter eftersom jag hellre ville sova hemma än på hotell i Köpenhamn.
Mat och dryck för 150 DKK, giltig imorgon på CPH.
Just precis passerade den flight jag faktiskt skulle ha åkt med förbi fönstret här i Malmö, två timmar efter tidtabell. Håller bara Lufthansa tiden imorgon blir den totala förseningen inte så farligt stor. Jag ska nog hinna se det jag vill i både Peking och Shanghai ändå. God natt!
Morgondagens flighter. Lufthansa hela vägen till Peking, blir nog nice ändå!
Ryggsäcken är nu packad. Dagen har ägnats åt de allra sista förberedelserna, typ: ”vilken tunnelbaneutgång var det nu som ledde till hotellet?” och ”hur är det nu man äter med pinnar?”. Om ett par timmar tar jag bussen till Malmö C för att sedan korsa Öresund med tåg. Det blir som sagt direktflyg hela vägen från Köpenhamn till Kina. SK995 avgår kl. 21:00 och flyger sedan genom Sverige, Baltikum, Ryssland och Mongoliet hela vägen till Kina och Beijing Capital Airport. Flygresan tar knappt 9 timmar vilket innebär att jag kommer landa omkring 12:00 imorgon, östkinesisk tid. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna sova något så jag får väl njuta av soluppgången nånstans i mellersta Ryssland istället.
Väderprognosen säger att det kommer vara 29 – 30 grader C i Peking omkring lunch imorgon. Låter skönt. Ska försöka uppdatera bloggen från Kina, men tillsvidare: so long, Sverige!
Check in till SK995 öppnar tidigt, precis som alltid med SAS.
Om en vecka sitter jag ombord på SK995 på väg till Peking. Det återstår dock en full arbetsvecka innan jag på lördag morgon (kl. 06:06 för att vara exakt) kan pusta ut för den här sommaren. Det är nämligen då MIN semester börjar! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge… eller? Hur som helst, redan kvällen därpå är det dags för avfärd mot Kina. Tänk att det redan har gått två månader sedan jag bokade resan. Första stopp blir som sagt huvudstaden Peking, följt av den största staden Shanghai. Det blir en 12 nätter lång vistelse i världens folkrikaste land. Kommer bli riktigt intressant och kul tror jag!
SAS, som jag kommer att resa med, marknadsför sig ofta som världens punktligaste flygbolag. Det låter lovande. Enligt tidtabell ska planet avgå kl. 21:00 och bör alltså bli luftburet omkring 21:15. Men, säg den glädje som varar för evigt. Enligt FlightAware.com finns det ändå en viss risk att min flight blir aningen försenad. Som synes nedan: de senaste 14 dagarna har SK995 lyft en timme efter tidtabell vid 5 tillfällen, en gång hela 3 timmar sen. Låt oss nu hoppas att planet är i hyfsad tid när jag för en gångs skull inte har några mellanlandningar på vägen. Vore skönt att vakna upp framme i Mittens Rike någorlunda utvilad.
De senaste 14 dagarna har flighten SK995 mellan Peking och Köpenhamn varit försenad vid 5 tillfällen. Schemalagd avgångstid är 21:00.
Det är varmt i östra Kina just nu och allt pekar på att det kommer att förbli så ett par veckor till. Att som jag resa till Peking och Shanghai i augusti innebär att man får vara beredd på temperaturer en bra bit över 30-gradersstrecket. Det är dock inte så konstigt – Peking ligger på samma latitud som mellersta Spanien och Shanghai ligger på samma latitud som norra Egypten. Enligt Wunderground.com ser femdygnsprognosen för de båda metropolerna ut så här:
Torrt och varmt, alltså. Turismhögsäsongen infaller under sensommaren, trots de uppenbart höga temperaturerna. Visst, jag hade nog uppskattat något lägre temperaturer men hellre detta än att åka under den notoriska Pekingvintern. Kvällarna ser dessutom väldigt behagliga ut. Ser redan framemot att få strosa omkring med nåt (o)ätbart i handen på Donghuamen Night Market när solen har gått ner och temperaturen ännu inte har letat sig ner under 25 grader.
Fredriks resor 