Förra året blev ett rekordår – aldrig tidigare hade jag besökt så många länder under ett och samma år. År 2014 blev ytterligare ett rekordår. Aldrig tidigare har jag genomfört så många flygresor under ett år samma år! Detta grundar sig i att jag i början året påbörjade en anställning i Stockholm och att jag vid den tidpunkten var bosatt i Malmö. Under årets lopp, främst under den första halvan, blev det ett himla flygande mellan Stockholm och Malmö. Jag avancerade i flygbolagets lojalitetsprogram (SAS Eurobonus) och fick förmåner som incheckning i business class, fast track i säkerhetskontrollen och loungetillgång. Trots ökade transportkostnader, flera månader med dubbla och ibland trippla hyror samt ett lägenhetsköp i Stockholm lyckades jag få ihop två utlandsresor på egen hand samt bli bjuden på ytterligare en. Det blev ett utomordenligt bra reseår – igen. I år blev resultatet följande:
Antal flygresor: 39 st med en snittlängd på 974 km.
Antal flygplatser: 11 st i sex olika länder.
Antal hotellnätter: 25 st, samt två interkontinentala nattflygningar.
Antal besökta länder: 4 st, varav två helt nya för i år.
Nedan listar jag samtliga besökta länder, i kronologisk ordning.
* * * * *
1. RYSSLAND Moskva (30 april–4 maj)
Det har blivit lite av en tradition att jag och Thomas en gång per år besöker en storstad i Östeuropa – den ena med ett mer skumt rykte än den andra. Moskva är väl inget undantag. Till skillnad från städerna på Balkan är dock Moskva ingen budgetdestination, men å andra sidan finns här världskända sevärdheter som Röda torget, Vasilijkatedralen och Kreml. En kväll på anrika Bolsjojteatern blev det förstås också, liksom vodka och borsjtj. Det gick åt en del rubel under de fyra nätter vi tillbringade i den ryska huvudstaden, men ärligt talat så är inte en stad som London direkt billig heller. Moskva känns mer exotiskt och avsaknaden av stora turistflockar från västvärlden gör att jag nog faktiskt skulle välja en Moskva framför London i framtiden.
Vasilijkatedralen på Röda torget är en av huvudattraktionerna. Katedralen är byggd år 1561 och det sägs att arkitekten, Postnik Jakolev, fick båda sina ögon utstuckna så att han aldrig skulle kunna bygga något så vackert igen. Moskva den 2 maj 2014.
* * * * *
2. STORBRITANNIEN Skottland (29 juni–6 juli)
Årets sommarresa genomfördes tidigare än vanligt, istället för att ge mig av i augusti blev det en vecka i Skottland veckan efter midsommar. Jag och pappa gjorde en typisk roadtrip genom de natursköna skottska högländerna och avslutade med en weekend i huvudstaden Edinburgh. Edinburgh i all ära, men det var ändå det dramatiska landskapet som jag kommer att minnas mest. Det var dessutom kul att pröva på den skottska nationalrätten haggis och man kan väl konstatera att det smakar godare än det låter. En del whiskydestilleribesök blev det, men än så länge har jag ingen single malt i barskåpet. Det kommer nog.
Finlaggan Castle, en av Islays huvudsevärdheter utöver whiskydestillerierna. I bakgrunden skymtar bergstoppar på den intilliggande ön Jura. 1 juli 2014.
I november tog jag ut två veckors semester. Jag visste att jag ville resa, men jag visste in riktigt vart. Till slut föll valet på Myanmar (Burma). Visum hade jag tänkt fixa i Bangkok, så jag bokade flygbiljetter dit och sedan separata biljetter till Yangon. Visumreglerna förändrades två veckor efter bokning – nu var det möjligt att söka elektronisk visum. Detta gjorde att jag fick flera dagar i Bangkok tillgodo. Jag klagade inte! Det är svårt att bli uttråkad i en stad av en sådan magnitud. Dessutom kan man bo på ett fyrstjärnigt Novotel med utomhuspool för drygt 300 spänn. Vem kunde ana att årets första dopp skulle ske under en novembereftermiddag i Bangkok? I Thailand är gästvänligheten hög och priserna låga, åtminstone resonerade jag så innan jag hade upptäckt grannlandet Myanmar (Burma). Thailands monopolistiska ställning på turismmarknaden är i fara.
Wat Arun i Bangkok sett fron floden Chao Phraya. 10 november 2014.
Ett land som definitivt är på uppgång gällande turism är Myanmar (Burma). Jag valde att i år passa på att besöka landet ”innan det är försent”. Det finns de som tror att Myanmar inom en framtid kan bli ”det nya Thailand”. Efter att ha besökt landet för några veckor sedan förstår jag hur de tänker. Myanmar är gästvänligare, billigare och betydligt mer orört än Thailand. Min resa blev väldigt lyckad. Jag besökte tre helt olika platser: femmiljonersstaden Yangon, den antika ruinstaden Bagan och den kritvita kilometerlånga stranden Ngapali. Jag har under flera år letat efter det genuina Asien och känner att jag äntligen har hittat hem.
Utsikt från Shwesandaw Pagoda i Bagan. 15 november 2014.
Tidsskillnad +5,5 timmar. När klockan är 09:00 i Sverige är den 14:30 i Myanmar.
Folkmängd 51 miljoner.
Statsskick Sedan 2010 är landet formellt sett en parlamentarisk demokrati.
Flyga dit Yangon är den vanligaste ankomstporten i Myanmar. Billigast är att boka flyg till Bangkok t/r (jag betalade 6 400 kr för direktflyg med Thai Airways i november) och sedan separata biljetter med lågprisbolag. Billigast är Air Asia, jag betalade under 300 kr för en enkelbiljett från Bangkok till Yangon.
Visum Krävs för samtliga medborgare. Sedan hösten 2014 kan svenska medborgare söka elektroniskt visum online, priset är 50 USD. Instruktioner finns i ett tidigare inlägg.
* * * * *
”MAGISKA OCH OEXPLOATERADE MYANMAR”
8–23 november 2014
Lördagen den 8 november 2014 påbörjade jag en två veckor lång resa som skulle ta mig till Myanmar, eller Burma som britterna valde att kalla landet, via den thailändska megastaden Bangkok. November är perfekt resemånad – Sverige är som gråast och flygbiljetter är förhållandevis billiga. Resan började denna gång ovanligt bekvämt. Eftersom jag fortfarande reser till ungdomspris valde jag att resa med Arlanda Express till flygplatsen. Därefter blev det direktflyg med Thai Airways till Bangkok. Planet avgick i tid, strax efter kl. 13:30. Flygresan tog endast 9 timmar 30 minuter och vi ankom på Suvarnabhumiflygplatsen strax före kl. 5 morgonen därpå. Det var ingen kö till passkontrollen vid den här tiden, skönt.
Eftersom att jag inte hade någon brådska valde jag att vänta in flygtåget (Bangkok Suvarnabhumi Airport Rail Link) som skulle börja gå strax efter kl. 6. Priset på 45 baht (cirka 10 kr) är oförändrat sedan jag var där sist år 2011. Det var mäktigt att från tåget se soluppgången över Bangkoks förorter och känna fukten varje gång dörrarna öppnades. Bara några timmar tidigare hade jag ju befunnit mig i Hässelby! Vid ändstationen Phaya Thai (พญาไท) bytte jag till Bangkok Skytrain (BTS). Att flyga förbi Bangkoktrafiken i upphöjda, luftkonditionerade tåg är inte dumt. Varje resa kostar dock omkring 40 baht, men med ett förladdat Rabbitkort behöver man åtminstone inte köpa biljett varje gång.
Jag kom fram till mitt hotell, Novotel Bangkok Fenix Silom, strax efter kl. 7 och frågade om det fanns möjlighet att checka in redan då. Precis som förväntat gick det inte, men de bedömde att ett rum på våning 15 skulle kunna stå klart omkring 10:30, vilket kändes bra. Jetlaggen hade inte hunnit kicka in riktigt än. Jag begav mig ut igen och redan före kl. 9 hade temperaturen letat sig upp till 30 grader. I Sverige frös jag i t-shirt, skjorta och chinos – i Bangkok svettades jag. Efter en långfrukost på stan återvände jag kl. 10 och rummet var klart. Jag fick ett rum på våning 8, men det fick duga – nu skulle jag äntligen kunna få lägga mig och sova lite. Efter ett par timmars sömn gick jag raka vägen till hotellets utomhuspool en trappa ner. Trots den härliga sommaren vi hade i Sverige i år blev det under en novembereftermiddag i Bangkok som jag tog årets första dopp. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Ombord Thai Airways TG961 från Stockholm (ARN) till Bangkok (BKK) den 8 november 2014. Bra service och underhållning gjorde det till en behaglig flight. Flygplanstypen är Boeing 777-300ER.Semestern kan börja! Bild från poolen på Novotel Bangkok Fenix Silom, mitt hotell i Bangkok.
Middag intogs på en restaurang på MBK Center i närheten av Siam (สถานีสยาม), den plats som många skulle definiera som Bangkoks absoluta centrum. Som turist i Bangkok är det svårt att inte hamna vid Siam, även om det mesta som finns där är gigantiska köpcentrum som nämnda MBK, men även Siam Paragon och Central World Plaza – som till skillnad från MBK bara säljer autentiska varor. Det blev »Pad Thai Gai« till middag två dagar i rad – gott. Cirkapriset är 80 baht vilket blir under 20 kr. Det låter billigt, eller hur? Men då hade jag ju ännu inte kommit till Myanmar… Efter några dagar i Myanmar vande jag mig vid en helt annan prisnivå. När jag senare återvände till Bangkok kändes det helt plötsligt dyrt.
Eftersom det inte var mitt första besök i Bangkok hade jag ju avverkat stadens ”måsten”. Det var därför befriande att planlöst kunna vandra omkring i staden, en stad där man aldrig kan förvänta sig vad som finns runt nästa hörn. Utöver ankomstdagen söndag hade jag en måndag och en tisdag till förfogande innan jag på onsdagen skulle resa vidare till Yangon. Under måndagen promenerade jag från mitt hotell i Silom till Siam. Längs vägen passerade jag parken Lumphini (สวนลุมพินี) som visade sig vara en oas mitt i Bangkok, inte helt olik Century Parki Shanghai som jag besökte förra året. Tänk att det kunde finnas ett aktivt djurliv mitt inne i Bangkok, gratis inträde var det också. Jag fortsatte sedan norrut och passerade toppuniversitet Chulalongkorn University. Skoluniform hade jag gärna varit utan, men en lunch för 30 baht hade jag ju inte tack nej till som student.
Eftermiddagen spenderades vid poolen, igen. Att ha tillgång till pool när man besöker en så kaotisk stad som Bangkok är helt underbart, speciellt under de heta eftermiddagstimmarna. Efter att ha laddat batterierna valde jag att åka till Khao San Road (ถนนข้าวสาร), Bangkoks kända, men svåråtkomliga backpackergetto. Såvida man inte vill fördjupa sig i Bangkoks komplicerade bussystem är båt det mest effektiva transportsättet. Fördelen med att bo i Silom är att man har nära till Chao Phraya (แม่น้ำเจ้าพระยา), floden som rinner mitt genom Bangkok. Den cirka 30 minuter långa båtresan kostade endast 15 baht och rekommenderas verkligen. Efter att ha virrat omkring lite hittade jag till slut fram till Khao San Road. Bortsett kostymförsäljarna är det en ganska trevlig plats, men skulle inte vilja bo där på grund av svåråtkomligheten. Efter middag och ett par »Chang« blev det taxi (tyvärr) tillbaka till hotellet.
En båttur på floden Chao Phraya är ett utmärkt sätt att nå Khao San Road. Dessutom en fin solnedgångsaktivitet.
Den sista dagen i Bangkok kändes som en utfyllnadsdag. Tanken med tre nätter i Bangkok var ju att jag skulle söka burmesiskt visum där, något som inte längre blev nödvändigt när elektroniska visum infördes några veckor efter att jag hade bokat flygbiljetterna. Jag valde att återbesöka Wat Pho (วัดโพธิ์), ett av Bangkoks största, äldsta och mest berömda tempelkomplex. Förra gången råkade jag missa den väldiga, gyllene, liggande Buddha som finns där – så trots att jag hade varit där förutom så blev det faktiskt en ny upplevelse. Trots all kommers kring Wat Pho går det faktiskt att hitta platser som man kan vara helt ensam på, min favoritplats är det sydostliga hörnet. Något som jag inte heller gjorde förra gången i Thailand var att åka tuk-tuk. Målet var att åka från Wat Pho till tågstationen Hualamphong. Den första chauffören ville ha 300 baht och den andra 200 baht. Jag gick en bit från turisttäta Wat Pho och fick då ett pris på 100 baht, så jag valde att åka med denna. Ärlighet varar längst.
Det första mötet med Myanmar – femmiljonersstaden Yangon
Efter att ha vandrat omkring från det ena köpcentrumet till det andra kring Siam kände jag mig absolut färdig med Bangkok. Jag kände mig oerhört peppad, men lite nervös, inför morgondagens resa till Yangon. På onsdagen blev det någorlunda tidig uppstigning, planet skulle avgå 11:35 från Bangkoks fd storflygplats Don Mueang. Det visade sig vara väldigt smidigt att åka kollektivt dit, vilket är tvärtemot vad jag hade trott. Jag tog BTS from Silom till ändstationen Mo Chit (สถานีหมอชิต) och därifrån buss A1, som endast kostade mig 30 baht. När jag fick höra att Air Asia för två år sedan flyttade all trafik från Suvarnabhumi till Don Mueang suckade jag, men jag är allt annat än missnöjd med Don Mueang och Air Asia. Check-in gick oerhört smidigt, de tillämpar ”all flights”-principen vilket gör att man slipper vänta.
Onsdagen den 12 november var det äntligen dags för vidareresan till Myanmar (Burma). Jag flög med Thai Air Asia från Bangkoks fd storflygplats Don Muang till Myanmars största stad Yangon.
Både check-in-personalen och passkontrollanten letade efter mitt burmesiska visum, men att visa upp mitt utskrivna A4-papper som bekräftade att jag hade erhållit ett elektroniskt visum fungerade utmärkt. Passkontrollanten tittade inte ens på pappret. Trots heltäckningsmattorna och det låga taket upplevde jag Don Mueang som luftigt. Det kan ju bero på att det inte avgår så mycket flighter därifrån som det gjorde förr, men också för att det var en onsdag mitt på dagen. Min flight till Yangon var långt ifrån full. Det var blandade nationaliteter på flighten, men säkert en tredjedel var västerlänningar. Planet avgick något sent, men landade i Yangon i tid – ungefär vid 12:30, vilket dock innebär att klockan är 13:00 i Bangkok – det är nämligen en tidsskillnad på 30 minuter.
Myanmar såg magiskt ut från luften. Så långt ögat kunde nå kunde jag se gylllene pagoder utspridda längs fälten. Det såg oerhört fridfullt ut och det kändes som att jag var på väg mot något annorlunda och orört. I taxin från flygplatsen kunde jag inte sluta le. De flesta män bär »longyi«, ett kjolliknande plagg som knyts längs midjan och både män och kvinnor sminkar sig med »thanaka«, en gulvitt kosmetiskt produkt gjord på bark som används både av estetiska skäl så väl som solskydd. Rent och städat är det också, trots att Myanmar är Asiens nästfattigaste land. Efter en dryg halvtimme ankommer jag till Shwedagon Pagoda (ရွှေတိဂုံစေတီတော်), en 99 meter hög gyllene stupa synlig från i princip hela Yangon. Skorna tas av i respekt. Jag har aldrig gått så mycket barfota på så kort tid som i Myanmar!
Direkt efter ankomst i Yangon tog jag taxi till berömda Shwedagon Pagoda. Jag kunde inte inte sluta le. Det kändes magiskt att vara där.Framme vid Shwedagon Pagoda
Shwedagon blir mitt första riktiga med Myanmar och dess folk. Trots att det är en av landets mest besökta platser är det ganska lite folk där. De turister jag såg var inhemska. Man märker att de inhemska turisterna inte är vana vid att se västerlänningar genom de nyfikna blickar som jag fick. Så ofta som jag kunde svarade jag med vänligt »minglabar«, ”hej” på burmesiska, varpå man alltid fick ett glatt »minglabar«,tillbaka. Ett ord, en hälsning, gör verkligen skillnad. Som västerlänning känner man sig oerhört välkommen i Myanmar. Burmeserna är stolta över sitt land och pratar gärna om frihetskämpen Aung San och hans dotter – ”The Lady” – Aung San Suu Kyi, som erhöll Nobels fredspris. Att turismen nu är på uppgång bekräftar att vi i västvärlden inte har glömt bort Myanmar.
Det finns visserligen något slags bussnät i Yangon, men så länge man inte räknar kronor finns det ingen anledning att fördjupa sig i detta. Taxi blir det bästa transportmedlet i stan. Taxiresor inom centrala Yangon kostar ungefär 2000 – 4000 kyats, vilket är ungefär 15 – 30 kr. Taxichaufförerna verkar vara universellt ärliga, dessutom. På onsdagseftermiddagen checkade jag på Clover City Center Hotel i centrala Yangon. Hotellrummet är enkelt, men rent. Läget är dessutom oslagbart. Det är promenad avstånd till Sule Pagoda (ဆူးေလဘုရား), stadens absolut centrum, där brittiska kolonialbyggnader som Yangons rådhus står på rad inför parken Mahabandoola med självständighetsmonumentet i centrum. Den populära bazaaren Bogyoke Aung San Market, eller Scott’s Market som den kallas i folkmun efter de som byggde den, ligger runt hörnet.
I centrala Yangon finns också ett gäng enklare restauranger. Min favorit blev 999 Shan Noodle Shop där jag åt middag två kvällar i rad. Restaurangen serverar mat från Shanstaten, en region som gränsar till både Kina och Thailand vilket märks på rätterna de serverar. Det är också här som jag får en chock när jag inser hur billigt det är att äta ute i Myanmar, inte för burmeserna själva som sliter för en månadslön på under 100 dollar, utan för oss som har turen att komma från den rika världen. Rätterna på oturistiga 999 Shan Noodle Shop ligger på 1000 till 3000 kyats, cirka 8 till 24 kr. Senare konstaterade jag att samma prisläge råder i aningen mer turisttäta Bagan och Ngapali. För den som har fått sina smaklökar bortbrända i Thailand kan man konstatera att burmesisk mat är något mildare, men smakrik och god.
Utsikt från mitt hotellrum på Clover City Center Hotel mitt i centrala Yangon. Ett utmärkt läge som jag rekommenderar framför alla andra platser i Yangon.Min favoritrestaurang i Yangon blev 999 Shan Noodle Shop. Billig (rätter för 1000 till 3000 kyats) och god mat från staten Shan i norra Myanmar. Bra läge mitt i smeten!
De två kvällar jag hade till förfogande i Yangon spenderades i baren på Sule Shangri-La Hotel, det enda femstjärniga i centrala Yangon. Det blev som en oas för mig, bort från allt stök på gatan. Det enda som påminde om var någonstans i världen jag befann mig var glaset av det lokala ölet framför mig. Under happy hour fick man två öl för 3000 kyats. Var någonstans i världen kan man få två öl (dock 33 cl på fat) för 24 kr på ett femstjärnigt hotell? Senare under resan lärde jag mig att standardpriset för en 640 ml flaska Myanmarär 2000 kyat. Men där och då kändes det som en bra deal (och det är det ju, om man tänker efter). Precis som under hela min Myanmarvistelse blev det en tidig första kväll i landet. Den som åker till Myanmar med avsikten att festa natten lång bör nog tänka om.
Dagen därpå hade jag planerat i förväg – det gällde ju att vara så effektiv som möjligt under min enda hela dag i Yangon. Efter frukost begav jag mig ut på en stadsvandring i centrala Yangon. Längs vägen stannade jag till vid det anrika Strand Hotel, en viktoriansk byggnad som under sin storhetstid var ett av de mest exklusiva hotellen i det Brittiska Imperiet. Ärligt talat var jag inte jätteimponerad, jag skulle i alla fall inte kunna tänka mig att lägga 3 500 kr för en natt där. Hotellet verkar leva på sitt rykte. Jag fortsatte sedan till Scott’s Market, men när man reser med enbart en 35 liters ryggsäck är det svårt att göra några större inköp. En kylskåpsmagnet fick räcka. Promenaden fortsatte sedan till Yangons tågstation några kvarter österut.
När jag forskat lite på vad man kan göra i Yangon verkade ett varv med det lokala pendeltåget längs Yangon Circular Railway vara ett förslag. På tågstationen köpte jag en biljett utan att veta vad jag skulle förvänta mig. Biljetten kostade mig 200 kyats, cirka 1 kr 50 öre. Jag hoppade på första bästa tåg och påbörjade en tre timmar lång resa längs Yangons förorter, slumkvarter och utkanter. Min plan var att hoppa av någonstans längs vägen och ta taxi tillbaka, men jag beslöt mig snabbt för att fullgöra cirkeln. Tågresan var ett utmärkt sätt att komma lokalbefolkningen och det verkliga livet närmare, tåget rörde sig inte med ljusets hastighet direkt. Det var kul där och då, men samtidigt var jag glad att jag inte hade valt tåg för transporter runt om i landet. Det hade blivit alldeles för obekvämt och tidsödande.
Gatuscen från centrala Yangon. Stora delar av centrala Yangon består av ganska smala gränder, som denna. Notera även hur färgglada vissa av lägenhetshusen är.Under den tre timmar långa tågfärden genom Yangon passerades flera marknader. En av de större, Insein, syns här.
Ensam på en elcykel genom Bagan
På fredagsmorgonen var det dags att lämna Yangon, vilket kändes bra. Två nätter var alldeles lagom med tanke på att jag hade tillbringat tre nätter i Bangkok precis före. Nu var det dags att ta sig till Bagan (ပုဂံ), en plats långt bort från avgaser, smog och trafikstockningar. Flygresan till Nyaung U (ညောင်ဦးမြို့) blev mitt första möte med det burmesiska inrikesflyget. På inrikesterminalen finns inga informationsskärmar. Detta innebär att man som resenär själv måste reda ut var man ska checka in, vilken gate planet avgår från och när – förseningar är vanligt tyvärr. Jag reste med det nyetablerade flygbolaget Golden Myanmar Airlines. Planet blev drygt 2 timmar försenat. Förseningen berodde delvis på att Air Force One med Obama ombord landade framför ögonen på mig. Flygresan gick annars bra, det fransktillverkade propellerplanet var nästintill nytt.
Vid ankomsten till Nyaung U började jag med att köpa en biljett som skulle tillåta mig att fritt besöka Bagans tempel under fem dagar. Biljetten var ganska dyr med burmesiska mått, 15 dollar. Kontroller visade sig faktiskt göras då och då, jag behövde visa biljetten vid två tillfällen. På eftermiddagen checkade jag in på Thante Hotel i Nyaung U. Som turist i Bagan har man tre byar man kan välja att bo i, Old Bagan och New Bagan är de andra två. Även om man har lite närmare till templen om man bor i Old Bagan så var jag mycket nöjd med Nyaung U. Det är absolut inget partyställe, men längs med Restaurant Row finns åtminstone ett dussintal restauranger att välja bland. Nackdelen med mitt hotell var att det ligger lite avsides, men att promenera ensam i mörkret är inga problem i fridfulla Nyaung U.
Efter utomhusfrukost i hotellets lummiga trädgård var det dags för resans absoluta höjdpunkt, utforskandet av Bagan. Det finns flera sätt att transportera sig runt Bagan. En del väljer häst och vagn, andra cykel och några bil. Jag valde att hyra ett fordon som formellt kallas för elcykel (”e-bike”)för att kringgå regeln som säger att utlänningar inte får framföra bilar och motorcyklar, men som snarare liknar en moped. Till skillnad från många andra upplevde jag inte problem med min e-bike. Den var lättnavigerad, laddningen höll hela dagen och jag fick aldrig någon punktering trots mycket körning på grusvägar av varierande skick. Trots att den inte gjorde mer än 30 km/h så var det härligt att susa förbi den stackars skara turister som valde att cykla i den 35-gradiga hettan. Det såg onekligen svettigt ut!
Det finns flera flygbolag som trafikerar sträckan Yangon-Nyaung U (Bagan) och samtliga gör det med liknande flygplan som jag flög med, turboproppen ATR72. Golden Myammar Airlines, som jag flög med, använder sprillans nya plan men samtidigt så blev planet drygt 2 timmar sent. Blandade intryck.Bagans tempel blev resans höjdpunkt – utan tvekan!Ölplats i Nyaung U en lördag kväll i november. Vad mer kan begära än en flaska Myanmar och lite skön livemusik från ett kompisgäng som firar att det är helg?
Bagans vidsträckta tempel, då? Att besöka vartenda ett är en omöjlighet, det finns över 2 000 stycken utspridda längs de förvånansvärt gröna fälten. Ärligt talat är det nog ingen som skulle vilja det, efter två fulla dagar tyckte åtminstone jag att jag hade sett tillräckligt. Tjusningen ligger i att ge sig ut på de ödsliga grusvägarna och stanna till när man känner för det, mitt ute i ”ingenstans”. Då och då möts man av någon bonde som vallar sina får eller transporterar varor med häst och vagn. Bagan är en harmonisk och fotogenisk plats som gör sig extra bra vid solnedgången. Bästa utsikt får man från Shwesandaw Pagoda, men att köa för att se solnedgången var inget för mig. Den tredje och sista solnedgången såg jag ensam från taket på ett litet mindre tempel, en solnedgång som jag kommer att minnas länge med värme. I Bagan passade jag även på att köpa med mig lite souvenirer som handtillverkas av lokalbefolkningen under lågsäsong.
Lata dagar på orörda Ngapali Beach
Efter tre nätter i Bagan fortsatte jag till Ngapali Beach. Jag flög denna gång med Air KBZ och mellanlandade i Heho där ungefär hälften av passagerarna klev av. I närheten av Heho finns den populära sjön Inle. Personen som hamnade bredvid mig på flighten vidare till Thandwe visade lite bilder från Inle, jag var inte jätteimponerade och kände att det var ett rätt val att fortsätta till Ngapali. På flygplatsen i Thandwe (သံတွဲမြို့) blev jag förvånad när en person från Thande Beach Hotel stod och väntade på mig. Transport ingick tydligen i priset! Men så kostar också ett rum ungefär två burmesiska månadslöner per natt. När jag kom fram till hotellet vid 11:30-tiden var rummet redan klart. Nästan direkt bytte jag om till badkläder. Hotellet ligger mitt på den 7 km långa stranden. Precis som så många gånger tidigare i Myanmar kunde jag inte sluta le. Aldrig nånsin har jag varit på en så orörd strand som Ngapali. Jag frågade mig själv: var är alla människor? Varför åker man till Thailand när man kan åka hit?
Svaret på frågan är att Ngapali är svårtillgängligt. För att överhuvudtaget få komma in i Myanmar måste man ju som bekant ha förberett ett visum. För att sedan nå Ngapali måste man först flyga via någon asiatisk storstad till Yangon. Därifrån måste man boka separata biljetter med burmesiskt inrikesflyg, vilket inte är så enkelt att boka hemifrån – bara ett fåtal flygbolag tillämpar elektroniska biljetter och onlinebokning. De som gör det är oftast dyra. Hotellen i Ngapali är inte heller gratis – räkna med 1 000 kr per natt, vilket är bra mycket dyrare än närliggande Thailand. Men tar man sig till slut dit, som jag gjorde – till slut, så belönas man rejält. På den kritvita Ngapali finns ingen trängsel, inga barnfamiljer och inga blaskiga bufféer. Bortsett ett par ”sand-mellan-tårna-restauranger” är Ngapali helt orörd. Hotellen håller dessutom hög kvalitet.
Ngapali Beach är än så länge väldigt orörd, man kan i princip räkna antalet människor på den 7 km långa stranden. Passa på att åk nu innan det är för sent.Lata dagar på Ngapali Beach.
Det blev tre nätter i Ngapali. Jag gjorde inte så mycket mer än att vila och bada under de där dagarna. Vädret var på topp. Det turkosblåa havet var så varmt att även en badkruka som jag inte hade några problem med att hoppa i. Det var längesen jag badade så här mycket! Extra härligt kändes det såklart när jag funderade på vad jag skulle ha gjort om jag hade varit kvar i Stockholm istället. Dagarna passerade förbi snabbt, men inte kvällarna. Till Ngapali reser man i regel inte ensam upptäckte jag. På så vis kunde jag ibland känna mig lite utanför. Jag sökte mig till en lite mer avsides restaurang, Htay Htay’s Kitchen, där jag fick lite kontakt med ungdomarna som jobbar där. Många ungdomar i Myanmar tvingas till hårt arbete när deras familjer hamnar i ekonomisk knipa. Betänk då att en månadslön i Myanmar kan ligga på så lite som 40 dollar.
Tillbaka till verkligheten
När solen hade gått ner en sista gång över Ngapali påbörjade jag den långa hemresan till Stockholm, åtminstone kändes det så. Innan dess hade jag ju en natt i Yangon och sedan ytterligare en till i Bangkok att se framemot, men det kändes som resan var på väg mot ett slut. Egentligen hade jag velat skippa natten i Yangon, men hotellet i Ngapali var fullbokat så jag blev mer eller mindre tvungen. Jag hade ju visserligen kunnat byta hotell, men det kändes också krångligt. Flygplatsen i Thandwe visade sig vara riktigt underutvecklad. Det finns inga staket längs flygplatsen, inte ens intill den lilla terminalbyggnaden. Om man så hade velat hade man kunnat gå runt den och in på startbanan. Säkerhetskontrollen kändes mer som en formalitet – min vattenflaska fick jag med mig utan någon reaktion. Det var kanske inte så konstigt i och för sig, det finns ingenting mer än ett par sittplatser och en toalett efter säkerhetskontrollen.
I Yangon checkade jag in på Holiday Hotel, några kilometer norr om centrala Yangon. Min sista kväll i Myanmar tillbringade jag på det närliggande lyxhotellet Chatrium. Till middagen prövade jag ett glas av det lokala rödvinet Red Mountain. Det smakade helt okej, men det var inte värt 7 dollar. Med största sannolikhet kostar en flaska i en välsorterad affär (som det faktiskt finns några stycken av i Yangon) inte ens 7 dollar. Dagen därpå checkade jag ut direkt efter frukost. Planet tillbaka till Bangkok skulle inte avgå förrän 17:35, vilket inte var helt optimalt. När jag bokade den relativt sena flighten var ju tanken att jag skulle komma från Ngapali samma dag. Den här dagen kändes därför lite som ”utfyllnad”. Å andra sidan fick jag ju se lite nya sidor av Yangon.
Jag promenerade längs den brittbyggda konstsjön Kandawgyi (ကန်တော်ကြီး) mot Shwedagon Pagoda. Istället för att besöka den igen (ganska dyrt, 8000 kyats för oss utlänningar) så rundade jag den och fortsatte till Yangons folkets park. Även den var dyr att besöka, 5000 kyats för västerlänningar och 300 kyats för lokalbefolkningen. Men visst, svenskar har ungefär 50 gånger så hög inkomst som burmeser! Det som jag tjänar på mitt jobb i Stockholm efter två timmars arbete motsvarar en månadslön för majoriteten av den arbetande burmesiska befolkningen. Hur som helst så upplevde jag folkets park som ganska tråkig, det var mest en massa nykära par där. Det fanns dock en kul och aningen knäpp attraktion som föll mig i smaken. I parken finns nämligen en avställd Fokker från det statliga flygbolaget Myanma Airways som tillåts kliva ombord och utforska.
Efter att ha gått en sväng på en närliggande luftkonditionerad galleria tog jag taxi till Yangons flygplats. Inte heller utrikesterminalen var mycket att hänga i julgranen. Hur kan det endast finns ett litet, dyrt och tråkigt kafé på en internationell flygplats som hanterar miljontals passagerare per år? Kaféet var så fullt att man tvingade ensamätande gäster att dela bord. Innan jag boardade planet till Bangkok växlade jag tillbaka min sista kyats till dollar. Kyats är värdelösa utanför Myanmar eftersom det är olagligt att föra ut valutan ur landet. Jag behöll dock en 500 kyatssedel som souvenir. Myanmarvistelsen blev betydligt billigare än förväntat, jag gjorde av med cirka 170 kr per dag, så med mig hem fick jag dessutom en del oväxlade amerikanska dollar. Aldrig någonsin har mina resekostnader varit så låga. Bara några månader tidigare satt jag på Ritz-Carlton i Moskva och sippade på en drink för 170 kr. Jag älskar kontrasterna!
Klockan 19:30 landade jag på Don Mueang (DMK) i Bangkok. Jag var ivrig att snabbt ta mig ner till Silom, den sista natten till ära skulle jag ju bo på femstjärniga Shangri-La Bangkok precis vid floden Chao Phraya. Eftersom Myanmarvistelsen blev så otrolig billig så tänkte jag unna mig taxi trots att hyfsad kollektivtrafik finns, till skillnad från i Myanmar. Jag fick dock en smärre chock när jag såg hur lång KÖ det var till taxibilarna. I samma ögonblick såg jag hur bussen A1 stannade förbi precis utanför ankomsthallen. Valet blev enkelt, det blev buss till Mo Chit och sedan BTS Skytrain. Paradoxalt nog blev alltså kollektivtrafiken det snabbaste sättet att ta sig till hotellet! När jag checkade in på hotellet frågade jag om det fanns möjlighet för sen utcheckning, planet tillbaka till Stockholm skulle avgå sent på kvällen därpå. Att behålla rummet kostnadsfritt till kl. 14 var inga problem.
Shangri-La rankas ofta som ett av Bangkoks bästa hotell och det blev ett mycket bra avslut på en mycket bra semester. Efter frukost hängde jag vid hotellets väldesignade pool. Under två veckor hade jag haft tillgång till pool och/eller strand konstant förutom under de tre nätterna jag totalt tillbringade i Yangon, så det kändes vemodigt när klockan närmade sig 14 och det var dags för semesterns sista dopp. Efter att ha checkat ut begav jag mig ut på stan för en sista sväng. Det är dock svårt att uppskatta de där sista timmarna när man har en så pass lång resa framför sig. Jag återvände till hotellet för att hämta väskan och påbörjade resan till Suvarnabhumiflygplatsen vid 19:30-tiden trots att planet inte skulle avgå förrän kl. 01:30. Väl på flygplatsen kunde jag checka in direkt – Thai Airways tillämpar principen ”all flights”, vilket var skönt. Det är betydligt mindre stökigare på insidan eftersom bara resenärer har tillstånd att vara där.
I väntan på planet passerade timmarna ganska fort ändå. Planet till Stockholm avgick i tid och det blev en ganska behaglig flygresa. Att flyga direkt och inte behöva byta plan i Mellanöstern, som jag har gjort tidigare, kändes skön. På utresan har jag inga som helst problem med flygbyten, men när man ska hem vill jag att det ska gå så fort som möjligt. Fick faktiskt en del sömn på planet, tror jag i alla fall. Det dröjde 6 timmar in tills jag ens slog på underhållningssystemet! Vi landade på Arlanda flygplats omkring 06:30 och jag kunde konstatera att semestern var slut för denna gång. Men, Myanmar, misströsta dig inte – I think this is the beginning of a beautiful friendship.
Trött och utmattad inför nattflygningen från Bangkok-Suvarnabhumi till Stockholm-Arlanda, men samtidigt fylld med intryck och upplevelser efter två veckor på resande fot. Myanmar överträffade verkligen mina förväntningar och jag rekommenderar varmt en resa dit!
Sedan ett par dagar är jag tillbaka i Stockholm efter en två veckor lång resa i Sydostasien. Resan började och slutade i Bangkok, men det var Myanmar (Burma) som stod i centrum. Jag är otroligt nöjd! Myanmar, med sina gyllene pagoder och leende befolkning, är olikt något annat land jag har besökt – så oskuldsfullt och oexploaterat. Turism är en relativt ny företeelse så gästvänligheten vet inga gränser. Till skillnad från mer exploaterade länder så har man inte lärt sig att utnyttja turister. Myanmar är en välbevarad resehemlighet. Jag undrar hur länge det kan fortsätta att vara så.
Inom kort kommer jag att publicera en reseberättelse här på bloggen, under tiden får ni nöja er med ett gäng bilder från resan. 🙂
* * * * *
Resan började med tunnelbana från hemmet i Hässelby och sedan Arlanda Express till flygplatsen. Därefter bekvämt direktflyg med Thai Airways till Bangkok-Suvarnabhumi, flygtiden var cirka 9 timmar och 30 minuter.Äntligen framme i fuktiga och heta Bangkok – trött, men glad. Semestern kan börja!Utsikt från mitt hotellrum på Novotel Bangkok Fenix Silom. För 400 kr per natt fick man mycket valuta för pengarna. Det är relativt nära till Surasak BTS Skytrain, det finns en pool vilket kan vara rätt skönt under eftermiddagen och rummet var, precis som man kan förvänta sig av Novotel, fräscht.En färgglad promenad för alla sinnen längs Charoen Krung Road i Bangkok, en huvudgata i området Silom i Bangkok.Något som jag inte hann med när jag besökte Bangkok för ett par år sedan var ett besök i parken Lumphini. Parken, som ligger mitt i centrala Bangkok, byggdes på 1920-talet av kung Rama VI och var under en lång tid kunglig egendom. I dag står den öppen för allmänheten och är dessutom gratis att besöka.Ett billigt och effektivt sätt att transportera sig i Bangkok är med båt längs floden Chao Phraya. För att ta sig till Khao San Road är det nästintill en nödvändighet om man vill åka kollektivt. Priset för den flera kilometer långa resan är 15 baht (cirka 3 kr 50 öre).Klassiska backpackergettot och hippietäta Khao San Road i Bangkok. Det är absolut inget ställe jag skulle vilja bo i närheten av, men det är ett härligt ställe att besöka på kvällen.Pad Thai på Khao San Road. Måltiden, inklusive öl, gick på 150 baht (cirka 35 kr).Något som jag missade förra gången i Bangkok var den väldiga, guldklädda, liggande Buddha vid Wat Pho. Denna gången blev det ett besök!Vackra Wat Pho Bangkok. Trots all kommers går det att hitta lugna platser, som denna, där inga turister passerar (åtminstone inte under den halvtimmen jag stannade till här).En av fördelarna med Bangkok är transportsystemet BTS Skytrain. Det är absolut inte gratis, varje resa kostar omkring 40 baht, men att flyga förbi trafiken i luftkonditionerade tåg är ett utmärkt transportsätt i områdena Sukhumvit och Silom.Den sista kvällen i Bangkok besökte jag Siam Paragon, ett av Asiens största shoppingcenter, för middag på en koreansk restaurang. Varför har det blivit så att många av de bästa restaurangerna i asiatiska städer finns i shoppingcenter?Onsdagen den 12 november var det ÄNTLIGEN dags för vidareresan till Myanmar (Burma). Jag flög med Air Asia från Bangkoks fd storflygplats Don Mueang till Myanmars största stad Yangon. Flygtiden var cirka 1 timme.Direkt efter ankomst i Yangon tog jag taxi till berömda Shwedagon Pagoda. Jag kunde inte inte sluta le. Det kändes magiskt att vara där, ni förstår kanske varför när ni ser den här bilden. Gyllene pagoder finns överallt i Myanmar.Detaljer vid Shwedagon Pagoda i Yangon. Shwedagon är synlig från hela staden och ska enligt legenden ha legat på denna plats i över 2 600 år.Utsikt från mitt hotell i Yangon, Holiday Hotel, några kilometer norr om centrala Yangon.Typiskt lägenhetshus i centrala Yangon.Sule Pagoda. I vilket annat land hittar man en gyllene pagod mitt i en rondell i en stads centrum?Ytterligare en gatuscen från Yangon.För att se så mycket som möjligt och för att komma lokalbefolknigen nära hoppade jag på Yangon Circular Train. Den 3 timmar långa tågresan passerade stadens förorter, slumkvarter och utkanter och kostade 200 kyat – cirka 1 kr 50 öre.Efter två dagar i Yangon tog jag inrikesflyget till byn Nyaung U i centrala Myanmar. Efter flera nätter i de hektiska städerna Bangkok och Yangon var det skönt att komma ut till landet. Asfalterade vägar var en bristvara.Nyaung U ligger precis intill floden Ayeyarwady, som används för flitigt för transporter inom landet. Men det var inte för flodens skull som jag reste till Nyaung U. Målet var den antika staden Bagan.I Nyuang U hyrde jag elcykel för 6000 kyat per dag, cirka 45 kr. Resans höjdpunkt var utan tvekan att ge sig ut på grusvägarna i upptäcka Bagan. Det finns över 2 000 tempel utspridda längs med Bagans fält, oftast var man helt ensam.Väggmålningar i ett av Bagans mest besökta tempel, Sulemani Pahto.En bekant berättade att han hade besökt Myanmar år 1983. Visumreglerna har lättats sedan dess, men annars är mycket troligtvis är sig likt, åtminstone i Bagan. Tiden har stått stilla här och det är något befriande med det.Utsikt från Shwesandaw Pagoda i Bagan, precis lika stillsamt och magiskt som det ser ut. Varför hittar inte fler människor hit?Att sitta helt ensam på toppen av ett tempel i Bagan och se solnedgången var en av resans höjdpunkter.Solnedgången över Bagan.Efter några fullspäckade dagar valde jag att varva ner på Thande Beach Hotel på Ngapali Beach, en cirka 2 timmar lång flygresa (inklusive ett stopp i Heho) från Nyaung U/Bagan.Ngapali Beach är än så länge väldigt orörd, man kan i princip räkna antalet människor på den 7 km långa stranden. Passa på att åk nu innan det är för sent!Fotbollsspelande på Ngapali Beach. Det gäller att passa på före solnedgången, när det fortfarande är ljust och inte för varmt.Solnedgång över Bengaliska viken – harmoniskt. Efter tre nätter på Ngapali Beach fortsatte jag sedan så sakteliga tillbaka mot Stockholm via Yangon och Bangkok.Trött och utmattad inför nattflygningen från Bangkok-Suvarnabhumi till Stockholm-Arlanda, men fylld med positiva intryck och fantastiskt upplevelser efter två veckor på resande fot. Semestern är slut för denna gång, men snart kommer ett nytt år med nya möjligheter…
November är här. För mig innebär det förverkligandet av ytterligare en av mina resedrömmar. På lördag sätter jag mig på en Boeing 777 och flyger nonstop från en kunglig huvudstad till en annan – från Stockholm till Bangkok. Det kommer att bli ett kärt återseende. Nu när det burmesiska visumet inte längre behöver fixas i Bangkok kommer massor av tid finnas till att utforska de platser jag inte hann med för ett par år sedan. Kanske blir det någon dagsutflykt – Lonely Planet Bangkok följer givetvis med. Det känns skönt att ha besökt Bangkok tidigare – då kan man utan dåligt samvete hänga några eftermiddagstimmar vid hotellets takpool och bara ta det lugnt och njuta av det faktum att man befinner sig långt bort från Sverige.
Bangkok i all ära, men det är ju Myanmar (Burma) som står i centrum den här gången. Det är omöjligt att inte bli ännu mer sugen för varje rad man läser om hur det är att resa där. Det verkar onekligen fantastiskt! Jag blir dessutom mer och mer nöjd med mina val av destinationer i Burma. Resan börjar landets största stad, den forna huvudstaden Yangon (Rangoon), med sina kolonialbyggnader, gyllene pagoder och myllrande marknader. Totalt kommer jag att tillbringa tre nätter där, i dag hade jag nog lagt till ytterligare en natt – det verkar finnas gott om saker att göra där. Sedan går resan vidare norrut till Bagan. Ser verkligen fram emot att cykla omkring och upptäcka det stora och relativt öde tempelområdet. Att avsluta med några nätter på den orörda stranden Ngapali känns givet (se bara klippet från Fritidsresor längst ner i inlägget).
Här kommer en reseplanering för er som vill veta var jag kommer att befinna mig och när. Utländska SIM-kort fungerar inte i Burma, men tack vare Internet ska kontakt kunna hållas.
Lör 8 november
Flyg, Stockholm till Bangkok med Thai Airways (TG 961).
Flyg, Bangkok till Yangon med Thai Air Asia (FD 255). Incheckning på Clover CIty Center Hotel i centrala Yangon.
Tor 13 november
Yangon.
Fre 14 november
Flyg, Yangon till Nyaung U med Golden Myanmar Airlines (Y5 649). Incheckning på Thante Hotel Nyaung U, precis intill tempelområdet Bagan.
Lör 15 november
Nyaung U/Bagan.
Sön 16 november
Nyaung U/Bagan.
Mån 17 november
Flyg, Nyaung U till Thandwe via Heho med Air KBZ (K7 242/243). Incheckning på Thande Beach Hotel på Ngapali Beach.
Tis 18 november
Ngapali Beach.
Ons 19 november
Ngapali Beach.
Tor 20 november
Flyg, Thandwe till Yangon med Golden Myanmar Airways (Y5 422). Incheckning på Holiday Hotel Yangon, någon kilometer norr om centrala Yangon.
Fre 21 november
Flyg, Yangon till Bangkok med Thai Air Asia (FD 254). Incheckning på Shangri-La Hotel Bangkok i närheten av andra ståtliga hotell som The Peninsula och Mandarin Oriental.
Lör 22 november
Utcheckning från hotellet i Bangkok och sedan tåg till flygplatsen Suvarnabhumi (BKK) sent på kvällen. Flyget från Bangkok till Stockholm med Thai Airways (TG 960) avgår natten mot söndag, kl. 01:30.
Boende och transporter för mina kommande nio dagar i Myanmar (Burma) bokade. Att planera rundresan var inte helt lätt. För och främst verkar det finnas väldigt många intressanta och orörda platser och eftersom min tid är begränsad tvingas jag prioritera bort några. För det andra är jag ganska sent ute, jag reser om en och en halv månad och hotellrummen börjar – tro det eller ej – ta slut!I tidigare inlägg har jag berättat lite om planerna för Bangkok och Yangon (Rangoon) och visserligen älskar jag ju den här typen av städer – men till Burma åker jag för att se annat än urbana miljöer.
Efter två nätter i Yangon flyger jag cirka 50 mil norrut till en by som heter Nyaung U (ညောင်ဦးမြို). Onlinebokning av inrikesflyg i Burma är möjligt sedan förra året, vilket underlättar. Sträckan Yangon-Nyaung U trafikeras av de flesta flygbolag i Burma, jag flyger med Golden Myanmar Airlines. Priset för en enkelbiljett är 59 USD. I Nyaung U kommer jag att stanna tre nätter. Dragkraften ligger i den antika ruinstaden Bagan (ပုဂံ), som ligger alldeles intill. Bagan grundades i mitten på 800-talet och var kungariket Bagans huvudstad under flera hundra år. Bagan Archeological Zone är cirka 13 x 8 km stort och består av mer än 2000 pagoder. Jag kommer att hyra en elcykel och utforska så mycket som jag hinner med.
I Nyaung U bor jag på Thante Hotel. Poolen och trädgården kan komma väl tillhands efter att ha spenderat några timmar på cykel i hettan i Bagan. Många rekommenderar att man tar det lugnt mitt på dagen – Bagan gör sig ändå bäst i soluppgång och solnedgång. Anledningen till att jag valde Nyaung U, som ligger cirka 3-4 km från Bagan, framför t.ex. Old Bagan är att det ska finnas mer saker när mörkret har lagt sig. Dessutom är priserna något lägre. Trots detta kostar ett dubbelrum på Thante Hotel drygt 450 kronor per natt.
Färden går sedan 30 mil vidare i sydvästlig riktning mot Thandwe (သံတွဲမြို့) och mer specifikt Ngapali Beach. Det blir återigen inrikesflyg, denna gång med Air KBZ. Utan ett Golden Myanmar Airlines som försöker plocka marknadsandelar blir priset tyvärr betydligt högre – 133 USD. Ngapali Beach är känt för sina orörda, vita stränder och Bengaliska vikens kristallblåa vatten. Till och med svenska Fritidsresor arrangerar charter till Ngapali. Många liknar området med 1980-talets Thailand. Jag kommer bo på ett strandresort vid namn Thande Beach Hotel i tre nätter. Därefter blir det återigen inrikesflyg från Thandwe tillbaka till Yangon för en sista natt i Burma innan jag återvänder till Bangkok.
En sådan här resa måste naturligtvis avslutas med stil. Femstjärniga Shangri-La Hotel Bangkok blir mitt hem det sista dygnet på resande fot. Kan det bli november snart, eller?
Min följeslagare på resan – Lonely Planet Myanmar (Burma).
Två nätter i Yangon (Rangoon) blir starten på en nio dagar lång rundresa i Myanmar (Burma). Jag ankommer till Yangon onsdagen den 12 november efter att ha häckat i Bangkok i några dagar i väntan på burmesiskt turistvisum. Hotellsituationen i Yangon verkar tyvärr vara betydligt sämre än i Bangkok. Kvaliteten är till synes sämre och priserna är i genomsnitt högre. Huvudsevärdheten, Shwedagon Pagoda (ရွှေတိဂုံ), ligger ungefär 2 kilometer norr om centrala Yangon. Även om det skulle vara praktiskt (och magiskt?) att bo i närheten av denna gyllene pagod så finns det ju mycket mer att göra i Yangon. Jag valde därför att fokusera på hotell i centrala Yangon, mer specifikt i närheten av Sule Pagoda (ဆူးေလဘုရား).
Utöver ett centralt läge var renlighet och pris avgörande faktorer. Det hotell som uppfyllde kraven bäst till ett rimligt pris, och som jag till sist bokade, var det trestjärniga hotellet Clover Hotel City Center. Slutpriset blev cirka 550 kronor per natt, vilket med burmesiska mått får anses vara helt okej. Billigare än så blir det knappast i Yangon om man vill bo centralt och ha rent omkring sig. Det är gångavstånd till många intressanta platser, exempelvis Bogyoke Aung San Market (ဗိုလ်ချုပ်အောင်ဆန်းဈေး) – en bazaar känd bland annat för sin kolonialarkitektur. Yangons centralstation, varifrån man kan åka ett varv längs den kolonialbyggda Yangon Circle Line för endast 1200 kyat, ligger runt hörnet. Nu är jag taggad – det känns onekligen som att jag har gjort ett bra val! I november kommer svaret.
Asien är vår planets i särklass största och mest folkrika världsdel. Trots att hela Mellanöstern och flertalet postsovjetiska länder tillhör Asien så är det Sydostasien med Thailand i spetsen som har blivit synonymt med Asien för oss svenskar. Varje år besöker cirka 350 000 svenskar Thailand. Det finns något som lockar, absolut. Gästvänligt, lättillgängligt och varierande. Jag besökte Thailand för första gången i januari 2011. Bangkok upplevde jag som lagom kaotiskt och relativt oändligt – precis som megastäder ska vara. Resan fortsatte söderut till Phuket. Bortsett några uppstickande tempel i horisonten kunde Karon Beach, som jag bodde på, ha varit vilken charterort som helst kring Medelhavet. Så nu ställer jag mig frågan: var hittar jag det genuina Asien?
En möjlig kandidat är Myanmar (Burma), Thailands västliga granne. Interna konflikter har genomsyrat det sociopolitiska klimatet sedan självständigheten från Storbritannien år 1948, vilket mycket väl kan ha varit en bidragande faktor till att Thailand i stället har fått all uppmärksamhet. Men på senare år har landet förändrats. Burma har öppnat upp sig för omvärlden. Aung San Suu Kyi, mottagare av Nobels fredspris 1991, släpptes för några år sedan från sin husarrest och välkomnar sedan dess utländska turister till Burma. Enligt World Development Indicators tredubblades antalet utländska turister mellan 2008 och 2012. Till och med svenska Fritidsresor och Solresor anordnar sedan våren 2013 resor till Burma. Det gäller att passa på nu innan det finns McDonald’s i varje gathörn, menar Lottie Knutson på Fritidsresor. Jag håller med. I mitten av november reser jag dit.
Flygbiljetterna är bokade. Jag kommer att vara borta i cirka två veckor, men det blir bara en dryg vecka i Burma. Sedan den 1 september kan medborgare från 43 länder ansöka om elektroniskt visum till Burma, bl.a. danska och norska medborgare, men inte vi svenskar. Det finns ingen burmesisk ambassad i Sverige så det enklaste sättet för oss är att ansöka på landets ambassad i Bangkok. Tydligen ska det inte vara några problem att få visumet dagen efter, eller till och med samma dag om det är brådskande. Därför inleds resan med några dagar i den thailändska huvudstaden. Lördagen den 8 november reser med Thai Airways nonstop (tack Norwegian för prispressen) från Stockholm till Bangkok. Planet avgår på eftermiddagen (kl. 13:30) och landar på morgonen därpå, kl. 05:45, på Suvarnabhumiflygplatsen i Bangkok.
Det blir tre nätter i Bangkok, vilket alltså ska räcka för att kunna få visumet. Onsdagen den 12 november flyger jag med Air Asia till Burmas störst stad, Yangon (Rangoon). Fredagen veckan därpå, den 21 november, flyger jag tillbaka till Bangkok för en sista natt innan jag natten mot söndag den 23 november flyger vidare tillbaka till Stockholm, återigen med Thai Airways. Härnäst gäller det nu att boka hotell i Bangkok och Yangon, samt transporter och hotell för de platser som jag tänker besöka i Burma. Allt kommer att dokumenteras här på bloggen så håll ögonen öppna 😉
En liten video från Yangon. Ser mycket lovande ut!
Fredriks resor 