Till Laos efter alla år

Sydostasien är den region i världen som jag rest mest i, bortsett Europa. Det finns mycket som lockar med Sydostasien: det är relativt billigt, det finns mycket att se, det är säkert och det är varmt. Ett land som jag länge velat besöka i regionen, men som av olika skäl prioriterats bort vid vidare tidigare resor, är Laos. Våren 2023 blev det äntligen dags att besöka detta land, om än för några dagar. Resan tog oss till Luang Prabang, en liten UNESCO-skyddad stad längs Mekongfloden som var huvudstad i Lan Xang-kungadömet. Moped hyrdes vilket var en mycket positiv upplevelse eftersom det gav en stor frihet. Bland annat besökte vi vattenfallen Kuang Si samt Pak Ou-grottorna. Allt som allt en trevlig resa och kul att få besöka Sydostasien igen på nästan fem år.

Lite bilder från resan.

Resan inleddes med flyg från Stockholm till Bangkok med Thai Airways (TG961) den 16 maj 2023. Vädret visade sig inte från sin bästa sida i Stockholm, så det var extra trevligt att kliva på denna Airbus 350 som skulle ta oss till varmare breddgrader.
Ett efterlängtat glas champagne serverades direkt efter start.
Tonfisk till förrätt ombord på Thai Airways i business class. Supergott! Allt som allt tyckte jag Thai Airways var bra.
Efter några timmar i Bangkok var dags för nästa flygning. Vi reste med Bangkok Airways till Luang Prabang, en flight på knappt två timmar. Som synes på bilden var det nästan helt tomt på planet, vilket kanske är en effekt dels av att resandet inte riktigt kommit igång i Asien sedan pandemin, dels av att maj månad är lågsäsong.
Efter att ha stämplats in i Laos och en kort taxiresa från flygplatsen så anlände vi till hotellet, Angsana Maison Souvannaphoum, strax efter kl. 12. Resan från lägenheten i Stockholm till hotellet tog ungefär 20 timmar, så det var skönt att äntligen komma fram. Att välja hotell med pool var ett bra beslut, det var väldigt varmt (drygt 35 grader) och fuktigt i Luang Prabang.
De gamla kvarteren i Luang Prabang är fyllda av vackra hus av franskbyggda hus. Laos var fram till mitten av 1900-talet en fransk koloni. Huset på bilden är i dag ett hotell, 3 Nagas.
Det inhemska ölet, Beerlao, smakade bra i värmen.
Cykeltur genom de gamla kvarteren i Luang Prabang.
Nästkommande dag hyrde vi mopeder som tog oss ut till den laotiska landsbygden. Trafiken var gles och vägarna helt ok, så körningen gick bra.
På två hjul genom Laos.
Målet med utflykten av vattenfallen i Kuang Si, cirka 30 km sydväst om Luang Prabang.
Ett snabbt bad hanns med innan det var dags att vända tillbaka till Luang Prabang. Vilken vacker natur!
På vägen tillbaka gjordes ett stopp på Laos Buffalo Diary för att smaka glass gjord på buffalo med smak av ingefära. Mums!
Restaurangbord med vacker utsikt på Manda de Laos, ett stenkast från hotellet.
Ny dag, ny dagsutflykt. Den här gången styrdes kosan norrut. Precis som dagen före bjöjds det på vackra vyer över Mekongfloden.
Ett stopp i byn Ban Xang Hai, längs vägen mellan Luang Prabang och Pak Ou. Staden kallas även för ”whiskeybyn” eftersom den lokala riswhiskeyn, Lao Lao, produceras här.
Framme i Pak Ou, som var målet med dagens utflykt. På andra sidan Mekongfloden ligger de berömda Pak Ou-grottorna.
En båttur över Mekongfloden krävdes för att nå Pak Ou-grottorna.
Buddhastatyer i Pak Ou-grottorna.
Tidigt varje morgon, runt kl. 05:30, lämnar buddhistmunkarna i Luang Prabang sina tempelbostäder för att samla in ris från lokalbefolkningen.
Soluppgång i Luang Prabang. Magiskt!
Fin utsikt över Luang Prabang från Phousi Hill.
Efter några dagar i Luang Prabang flög vi tillbaka till Bangkok, den här gången med Thai AirAsia. Jag valde att betala lite extra för säte längst fram (1A).
Senare samma kväll blev det bubbel på vårt hotell, Hotel Carlton. Den lilla extra kostnaden för ett Clubrum var värt pengarna. Club Loungen på våning 33 bjöd på en slående utsikt över Sukhumvit.
Sukhumvit i Bangkok är rena betongdjungeln.
Efter två nätter på Hotel Carlton valde jag att testa hotellet på andra sidan gatan, Radisson Blu Plaza Bangkok där det blev mycket slappande vid poolen.
Efter ungefär en vecka på resande fot blev det till slut nattflyg tillbaka till Stockholm. Flighten tog cirka 12 timmar, men sov förhållandevis bra större delen av resan. Sydostasien – det var ett kärt återseende. Vi får se om jag får anledningen till att komma tillbaka till Laos någon gång, inom det närmsta finns andra resmål som är prioriterade.

Road trip i Florida

I början av februari reste jag och familjen till Florida. Efter ett smidigt direktflyg med SAS till Miami och en natt på ett flygplatshotell hämtade vi upp en bil och påbörjade en nio dygn lång road trip som tog oss ner till Key West och sedan hela vägen upp till Orlando. USA gör sig verkligen som bäst från vägen. Att Florida har ett underbart klimat i februari, när det är kallt och mörkt i Sverige, gör upplevelsen ännu bättre.

Här kommer lite bilder från resan.

Onsdagen den 1 februari tog vi först tunnelbana till T-centralen och sedan Arlanda Express till Arlanda. Känslan av att sitta på Arlanda Express med vetskapen om att man har en spännande resa framför sig är härlig!

Direktflyg till Miami (SK957). Detta var första gången vi gjorde en långresa med barn och det gick väldigt bra.

Vi landade på Miami flygplats i solnedgången på onsdagskvällen. För att slippa ge sig ut på de amerikanska motorvägarna i mörkret efter en lång flygresa så valde vi att övernatta på Sheraton Miami Airport. Fin utiskt från hotellrummet. Vi åt tidig frukost och promenerade över gatan till Rental Car Center för att hämta upp hyrbil.

Trots att vi var tidigt ute på torsdagsmorgonen var det ganska lång kö för att hämta upp hyrbilen. Ungefär en timme fick vi vänta på Hertz innan det blev vårt tur.

Vi hyrde en Range Rover Evoque, en liten SUV som passade bra för våra behov.

Efter att ha hämtat ur hyrbilen körde vi direkt till nästa hotell, Best Western Plus Kendall Hotel & Suites, som ligger cirka 20 minuter sydväst om flygplatsen. Många turister i Miami väljer att bo vid Miami Beach, men vi tyckte att Kendall var ett jättebra område som bas för de utflykter vi ville göra (stranden valde vi bort denna gång).

Första stoppet efter att ha checkat in på hotellet blev Miami Zoo. Några veckor tidigare fick Hedda syn på flamingos (eller ”rosa fåglar”, som hon kallar det) i guideboken, så det var ju kul att äntligen få se dem i verkligheten.

Nästkommande dag gjorde en utflykt till Everglades. Huvudmålet var Everglades Alligator Farm där man dels kunde beskåda och lära sig mer om alligatorer, dels uppleva Everglades på en klassisk ”air boat”.

Everglades görs sig bäst från de ikoniska svävarbåtarna.

Lunch på Wendys i Florida City, mellan Everglades och Miami.

Efter en förmiddag i Everglades blev det en eftermiddag i Little Havana i Miami. Det blev naturligtvis ett besök på den legendariska restaurangen Versailles på Calle Ocho. Vi hann med både kubanskt kaffe och en kubansk macka.

Sportbar i Kendall.

På lördagsmorgonen var det dags att förflytta sig igen. Resan fortsatte i sydvästlig riktning mot Key West, som en är den mest sydligaste punkten i hela kontinentala USA. Resan från Miami tog drygt tre timmar utan stopp.

I Key West checkade vi in på Silver Palms Inn, som ligger väldigt centralt men ändå en bit bort från all puls. Ett plus för bra parkering också. I Key West ställde vi bilen i två dygn och rörde oss enbart till fots.

Det var inte bara människor som rörde sig till fots på Key Wests gator….

Kubanskt kaffe i Key West.

Det finns åtminstone två legendariska barer i Key West. Här är den ena, Sloppy Joes. Det va ett ganska avslappnat mode som gällde där.

Den andra nämnvärda baren är The Green Parrot. Trevligt med livemusik sju kvällar i veckan!

Utsikt över Key West från Key West Lighthouse.

På besök i Hemingways gamla Key West residens.

Även om sol och bad inte var i fokus på denna semester, så var jag ändå nyfiken att testa på någon av Floridas alla stränder. En av de mer populära stränderna i Key West är Fort Zachary Taylor Beach, en kort promenad från stadskärnan. Det var rätt stenigt, så ingen paradisstrand direkt, men det är ju alltid uppfriskande att bada i tropisk miljö under vinterhalvåret.

Efter två nätter i Key West påbörjade vi en relativt lång körning norrut, med slutdestination Orlando. Eftersom vårt första mål i Orlandoområdet låg något söder om staden, så valde vi att ta in på ett hotell en bit söder om Orlando. Staden hette Sebring och hade inte så mycket att erbjuda, men hotellet, Inn on The Lakes, var mysigt.

Efter ett stoppet i Sebring körde vi norrut till Greta Gris-parken i Winter Haven, ungefär en timme söder om Orlando. Hedda är ett stort fan av Greta Gris, så det var stort för henne!

Vi var där strax efter öppning, vilket var bra eftersom det var stekande hett väder och dåligt med skugga. Efter några timmar av Greta-teater och diverse Greta-inspirerade åkattraktioner körde vi till slutdestinationen Orlando.

Den första dagen i Orlando tillbringades på Universal Studios + Islands of Adventure. Inträdesbiljetten kostade ungefär 190 dollar per person, men inkluderade väldigt mycket.

Parken består av flera temaområden, inkl. attraktioner. Nämnvärda områden är: The Simpsons, Harry Potter, Jurassic Park och MARVEL. Det var såklart mycket folk överallt, men köerna var ändå för det mesta inom rimlighetens gränser. Många åkturer var det 0 minuters kö till.

Jag åkte tre stora berg-och-dalbanor, bl.a. The Incredible Hulk Coaster (bilden). Det var bra drag i dem!

För Hedda och barn fanns det också flera roliga attraktioner. Vi valde mellan Disney Magic Kingdom och Universal, och det kändes som vi gjorde rätt val.

Efter två dagar av nöjesparker så körde vi en timme österut, till Kennedy Space Center, bl.a. känt för flera uppmärksammade raketuppskjutningar. Det var härifrån Apollo 11 sköts upp år 1969, alltså rymdfarkosten som används för att möjliggöra den allra första månlandningen.

I Orlando bodde vi på ett hotell på The Florida Mall, där man också kunde besöka The Crayola Experience – ett litet ”lekland” med massa aktiviteter kopplade till de populära kritorna som Crayola tillverkar.

Den sista dagen i Orlando tillbringade vi i Disney Springs, ett shoppingkvarter med Disneytema. Vi passade på ett lunch på en dinosaurierestaurang. Kanske inte den bästa maten, men kul upplevelse.

När solen gick ner över Orlando fredagen den 10 februari var det dags att sova en sista natt innan den långa resan hemåt. På lördagen begav vi oss relativt tidigt från Orlando och styrde kosan mot Miami. Senare på kvällen gick flyget till Stockholm via Köpenhamn och semestern var över. USA, vi kommer tillbaka.

Kors och tvärs genom Belgien

Charterveckan kring Medelhavet, som bokades bara tio dagar före avresan, ville vi komplettera med en storstadssemester i början på augusti. Att hitta någon lämplig stad visade sig vara svårt: dels hade flygpriserna skjutit i höjden p.g.a. att vi var sent ute och diverse omvärldsfaktorer, dels kändes det avtändande att behöva bege sig ut till Arlanda och de kökaos som vid tillfället rådde där. Bryssel seglade snabbt upp som ett rimligt alternativ eftersom flygpriserna var förhållandevis låga och det gick att flyga från Bromma. Belgien har jag knappt varit i förut, förutom några minuter vid gränsregionen mot Luxemburg för över tjugo år sedan.

Belgien är ett förhållandevis kompakt land med goda tågförbindelser, vilket underlättar när man reser med barn och barnvagn. Det kändes dumt att flyga ner bara för att besöka Bryssel i några dagar, så vi valde att stanna i landet i nästan en hel vecka (måndag morgon till söndag kväll). Vi delade upp vistelsen i två delar: Bryssel och Brygge, med lika lång tid i varje stad. Brygge, en vacker och mysig gammal Hansastad, var definitivt resans höjdpunkt. Bryssel var kul att se det med, men det är nog ingen stad jag kommer att turista i igen. Mat och dryck var ganska dyrt i Belgien, hotell kändes däremot prisvärt. Vi bodde på boutiquehotellet The Dominican i Bryssel och det anrika Grand Hotel Casselbergh i Brygge.

Pommes frites, våfflor, öl, choklad och musslor: allt hanns med! Tack vare de goda tågförbindelserna hann vi dessutom med att göra en dagsutflykt till Antwerpen. Här kommer några bilder från resan.

Resan inleddes med tidig taxiresa till Bromma flygplats där vår flight till Bryssel, SN2309 med avgångstid 06:55, var den första för dagen. När vi kom fram till flygplatsen strax för 05:30 var incheckningen öppen, men säkerhetskontrollen öppnade inte förrän 06:00. Det var lugnt och skönt på Bromma, till skillnad från hur det verkar ha varit på Arlanda i sommar.
Morgonkaffet denna dag intogs först efter ankomst på Bryssels flygplats. Vi tog tåg in till Bryssel Central, en av flera stora tågstationer i centrala Bryssel. Tågen går ofta och sommaren 2022 var det dessutom billigt: res två till priset av en.
Belgien är känt för sina pommes frites. Många anser att de bästa säljs av Maison Antoine, så vi begav oss dit. De var helt ok, men inte i mer.
På promenad genom ocharmiga EU-kvarteren strax öster om Parc de Bruxelles.
Den mest vackra och berömda platsen i Bryssel är Grand Place. Vårt hotell, The Dominican, låg bara några kvarter bort så vi passade på att promenera förbi här flera gånger.
Våffelpaus framför Manneken Pis.
Tågförbindelserna i Belgien är goda, vilket vi nyttjade till vår fördel under semesterns andra dag. Målet var landets andra största stad, Antwerpen. Tågresan tog cirka 40 minuter.
Jag och Hedda på tåget innan avgång från Bryssel Central.
Precis intill Antwerpen Central ligger det anrika Antwerpen Zoo. Djurparken öppnade redan 1843 och tillhör därmed bland de äldsta i världen. Perfekt utflyktsmål för en barnfamilj som oss. Hedda besökte parken iklädd t-shirt som vi köpte till henne på Köpenhamns zoo tidigare under sommaren.
Lunch i Antwerpen: trappistöl och våffla med grönsaker.
Grote Markt Antwerpen, ett centralt beläget torg kantat av många vackra byggnader. Vi slog oss ner, tog varsin kall dryck och njöt av den vackra utsikten medan Hedda sov middag.
En Pariserhjulsfärd i Antwerpen, som bjöd på vackra vyer över staden.
Hedda busar med mamma Malin någonstans bland alla mysiga gator i Antwerpen.
Nästkommande dag tillbringade vi i Bryssel. Det skulle bli semesterveckans varmaste dag. Som varmast var det 33 grader. Dagen inleddes med tunnelbanefärd till Heysel, ett par kilometer norr om stadens centrum.
Målet med resan dit var att besöka Atomium, ett drygt 100 meter högt byggnadsverk som skapades inför Världsutställningen i Bryssel 1958. Monumentet har sedan dess blivit en symbol för hela staden.
I stället för att köa till Atomium, så valde vi att besöka intilliggande Mini Europe. Det visade sig vara någon slags barninriktad hyllning till Europeiska Unionen. Storbritannien fick vara med på ett hörn, Brexit till trots.
Glass på Grand Place.
Mot Brygge!
Efter den drygt timmes långa tågresan från Bryssel till Brygge tog vi oss till Grand Hotel Casselbergh, som blev vårt de nästkommande tre nätterna. Ganska snart efter ankomst konstaterade vi att Brygge är en mycket mysigare och trevligare stad än Bryssel.
Utsikten från hotellrummet.
Våfflor från populära Chez Albert till lunch.
Hedda (sovandes) och Malin mitt på det stora torget i Brygge, Markt.
Brygge är fullt av kanaler och ett populärt sätt att se stan på är därför på båt. En halv timmes båtresa kostade 12 EUR per person.
Båttur genom Brygges kanaler.
Ett annat sätt att se stan på är med häst och vagn. Aningen turistigt, så klart, men Malin insisterade. Hedda tyckte också att det var kul!
Ett glav av det lokala ölet Brugse Zot i baren på hotellet.
Brygge är en stad fylld av sevärdheter, bland annat Bryggemadonnan som är förvarad i kyrkan Onze-Lieve-Vrouwerek. Skulpturen utfördes av Michelangelo i början på 1500-talet. Mäktigt!
I Belgien serveras öl i normalfallet i ett speciellt glas anpassat till varje ölsort. På 2be Beer i Brygge kunde man beskåda en stor mängd av dessa glas.
Moule Frites, en belgisk klassiker. Det hör väl till att man ska testa på det, men ärligt talat så tycker jag inte att denna rätt är särskilt speciell.
Shopping på My Jewellery.
Efter en knapp vecka var det dags att flyga tillbaka till Sverige.

Familjeresa till Köpenhamn och Kreta

Till följd av beslutsångest bokades sommarsemestern sent, bara tio dagar innan det var dags. En fördel med att boka sent blev att vi strategiskt valde bort att resa från Stockholm Arlanda flygplats, som vid tidpunkten var särskilt drabbad av köer som följd av personalbrist i säkerhetskontrollen i kombination med en kraftig efterfrågeökan på flygresor. Sommarsemestern inleddes med tåg söndagen den 26 juni till Köpenhamn där vi bodde två nätter på hotell innan det var dags för det huvudsakliga målet, Kreta.

I Köpenhamn hann vi med, obligatoriska pölsen, obligatoriska Nyhavnsölen och de obligatoriska smörrebröden. Dessutom passade vi på att besöka Köpenhamns zoo och matmarknaden Reffen. Våra två nätter i Köpenhamn hade gärna fått vara tre. Kanske kan det bli ett liknande upplägg något annat år, köproblematik på Arlanda eller inte.

Ytterligare ett strategiskt beslut var att bo våra två nätter på flygplatshotellet Clarion Copenhagen Airport. Det underlättade att ha nära till incheckningen eftersom den schemalagda avgångstiden var 07:05. Några timmar senare landade vi på Chanias flygplats varifrån vi blev bussade till charterhotellet Atlantica Caldera Village. Från balkongen på hotellet hade vi en jättefin utsikt över den lilla byn Agia Marina.

Veckan på Kreta var ganska lugn och tillbringades till stor del vid stranden. Två utflykter gjordes, den ena med lokalbuss till Chania och den andra med ”turisttåg” till en apelsinodling. Sammantaget var det en mysig vecka med mycket sol, bad och trevlig grekisk mat. Mitt i semesterlugnet hann vi dessutom med att boka in ytterligare en resa senare under sommaren, men mer om det i ett annat inlägg.

Här kommer några bilder från resan.

Semestern inleddes med en tågresa från Stockholm C till Köpenhamns flygplats. Efter att ha checkat in på Clarion tog vi tunnelbanan till Kongens Nytorv. Tunnelbanetågen i Köpenhamn är förarlösa, vilket gör det extra roligt att sitta längst fram i tåget.
När man är i Köpenhamn är det väl obligatoriskt med en Carlsberg i Nyhavn? Utmärkt start på semestern i alla fall!
Restaurangerna i Nyhavn är såklart riktiga turistfällor, men att promenera omkring där är ändå trevligt.
Vi tillbringade måndagsförmiddagen på Köpenhamns zoo. Jag har varit i Köpenhamn många gånger, men detta var mitt första besök i djurparken. Djuren verkade ha det bra, så det var en positiv upplevelse.
Smörrebröd till lunch på Hansens Gamle Familiehave, en anrik restaurang i Frederiksberg med rötter till 1850-talet.
Vi trotsade eftermiddagsvärmen (strax under 30 grader) och promenerade till det kungliga residenset Amalienborg.
Nästkommande ringde alarmet redan klockan 04:30. Vi promenerade från hotellet till incheckningen i Terminal 2 för dagens charterflight till Chania. Trots mardrömshistorier från diverse flygplatser i Europa (särskilt Stockholm Arlanda), gick det snabbt att checka in och ta sig igenom säkerhetskontrollen. Vid lunchtid landade vi till slut på Kreta.
På Kreta möttes vi, föga förvånande, av strålande sol och varmt väder. Från hotellet, Atlantica Caldera Village, hade vi fin utsikt över Agia Marina och Medelhavskusten.
Promenaden till stranden tog cirka femton minuter. De sista hundra meterna är en brant backe som fick utgöra det dagliga träningspasset!
Omkring hotellet fanns flera mysiga familjeägda tavernor. Favoriterna blev Meraki och Arhondiko.
En av dagarna tog vi lokalbussen till Chania. Enkelt och billigt, men trångt. Den gamla venetianska hamnen är stadens finaste plats.
Grekisk sallad och Mythos till lunch. Somrigt!
En stor del av Kretavistelsen tillbringade vi på stranden i Agia Marina. Som hotellgäst på Atlantica Caldera Village ingick solstolar på Gordana Beach Club, vilket var smidigt.
Utöver bussresan till Chania gjorde vi en utflykt till. Huvudmålet var att besöka en apelsinodling där vi fick möjligheten av plocka apelsiner direkt från träden.

Långweekend i Mexico City

De flesta av mina långdistansresor har gått österut. Efter att världen börjat gå tillbaka till normalitet under våren 2022 kände jag att det var dags att lämna Sverige och Europa ännu en gång. Den här gången riktades resefokuset västerut. Färgad av skräckhistorier om strandade passagerare till följd av snabbföränderliga restriktioner gjorde att första långdistansresan fick gå till det land som varit öppet under hela pandemin: Mexiko. Eftersom jag inte ville lämna familjen i veckor fick det bli en långweekend till huvudstaden, Mexico City. Fyra nätter kring Kristi Himmelsfärd blev det. Många tycker nog att det inte är värt att resa så långt för att sedan vända hem igen några dagar senare. Ett sätt att göra resan roligare är att göra resan till ett mål i sig. Jag flög bekvämt och lyxigt i business class, både på ut- och hemresan. KLM och Air France levererade!

Efter drygt 16 timmar på resande fot landade jag på onsdagskvällen i Mexico City. Flygplatsen ligger inte långt från de centrala delarna av stan och taxiresan tog inte mycket mer än 20 minuter. Jag hade förberett ett eSim som gjorde att jag kunde hålla mig uppkopplad till Internet via mobilen under hela resan, vilket är smidigt för att kunna beställa Uber. Uber till mitt hotell, Hilton Mexico City Reforma, kostade bara 130 pesos (cirka 65 kronor).

Här kommer lite bilder från resan!

Efter en kort flygresa från Stockholm till Amsterdam och en lagom till i KLM Crown Lounge begav jag mig till gaten där det snart vara dags att kliva ombord det här vackra flygplanet av typen Boeing 787-900 (PH-BHM). Dagens flygning till Mexico City (KL685) skulle ta cirka 11 timmar.
Trevlig kabin där alla passagerare i business class har tillgång till gången. Jag hade dessutom fönsterplats, 3A.
Efter taxiresan till hotellet gjorde jag inte mycket mer än att gå och lägga mig. Torsdag morgon vaknade jag tidigt och fick därmed soluppgången från Hilton Mexico City Executive Lounge på våning 26, där frukosten serverades. Fin utsikt där bland annat Torre Latinoamericana skymtam, som var Mexikos högsta byggnad från att den färdigställdes 1956 och 27 år framåt.
Under torsdagen hann jag med att besöka några av de mest berömda platserna i staden. Jag promenerade till Zócalo, som är ett av världens största torg. Alldeles intill ligger lämningarna av Templo Mayor, varifrån denna bild är tagen. Templo Mayor var det största templet i aztekernas huvudstad Tenochtitlán. Munskydd var krav för att besöka denna sevärdhet.
Morgonpromenad i ett förhållandevis öde Mexico City. Bild från Plaza de la Constutición, mer käns som el Zócalo. På gatorna var det inget krav på munskydd, men jag noterade att de flesta använde det ändå. Som nyanländ turist ville jag inte sticka ut.
Promenaden fortsatte sedan till vackra Palacio de Correos, ett postkontor som byggdes år 1907 och som används än i dag.
Mexico City är en av världens största städer. Även om kollektivtrafiken täcker stora delar av staden, så väljer de flesta turister att undvika den. Tunnelbanan blir lätt överfull. Den här fem kilometer långa Uberresan från hotellet till Museo Nacional de Antopología kostade runt 70 pesos (cirka 35 kronor). Tunnelbanan hade kostade 5 pesos (cirka 2,50 kronor).
På Museo Nacional de Antopología fick man bland annat se hur Mexico City såg ut en gång i tiden. Aztekerna skulle anlägga sin huvudstad på den plats där man kunde se en örn sitta på en kaktus och äta en orm. Detta är den bild man se på mitten av den nutida mexikanska flaggan. Platsen råkade vara just här. Till en början bestod Mexico City alltså av en massa småöar i mitten på en sjö. Sjön är i dag torkad.
Efter museibesöket promenade jag till Lago de Chapultepec, en sjö som ligger centralt i Bosque de Chapultepec, stadens lungor och största park. Vädret var soligt och lagom varmt enligt mitt tycke. en bit under 30 grader.
I parken passade jag på att besöka det historiska slottet Castillo de Chapultepec. Det var en svettig promenad upp, men man belönades med vackra utsikter över staden.
Utsikt över parken och skyskraporna längs med Paseo de la Reforma, en av de mest berömda boulevarderna i Mexico City. På söndagar stängs den av för biltrafik och man kan passa på att jogga, cykla eller gå utan att bli störd (vilket även jag gjorde innan det var dags att åka hem).
Så var det ju det med maten… En viktig anledning till att jag valde Mexiko denna gång var att jag under vintern blivit extra sugen på att testa på det mexikanska köket. Första stoppet blev till El Huequito. Jag beställde Gringas al Pastor och som synes kommer denna tacorätt med många olika såser, som sig bör. Mycket gott!
Efter att ha lämnat parkområdet rörde jag mig mot det populära området Condesa. Av en slump passerade en tacorestaurang som jag hade planerat att besöka vid ett senare tillfället. Trots att jag inte var särskilt hungrig var jag ändå nyfiken på att testa detta ställe, som enbart severar fisktacos. Det var gott, men inte lika gott som pastortacosen jag åt lite tidigare under dagen.
Man behöver inte gå hungrig i Mexico City. Tacos finns överallt och billigt är det dessutom. Middag intogs en kväll på El Rincón Tapatío, i närheten av mitt hotell. Tacos de suadero och tacos al pastor.
Utöver ett otaligt antal tacorestauranger finns det i centrala Mexico City även några trevliga caféer. En av de mest legendariska, Churrería El Morro, besökte jag två gånger under min korta resa. Goda churros och trevlig atmosfär – men kanske lite onödigt om ätit tacos hela dagen…
Det blev mexikanskt även till frukost. Riktigt gott var det också. Plus till Hilton Mexico City Reforma för detta!
Promenaden mellan hotellet och Zócalo går längs Calle Madero, stadens största gågata. Självklart finns svenska H&M representerade på detta A-läge.
Det blev ett antal promenader längs denna gata.
Under de varma eftermiddagstimmarna var det skönt att ha tillgång till pool, vilket var en av anledningarna till jag valde att bo på just Hilton Mexico City Reforma. Det var en skön oas när man behövde avkoppling från allt som händer på Mexico Citys gator.
Under vistelsen passade jag även på att besöka Palacio de Bellas Artes, där det bland annat gick att beskåda några fantastiska väggmålningar signerade Diego Rivera
Selfie på en mexikansk toalett. Ibland kan munskydd faktiskt vara riktigt fördelaktigt…
Söndag förmiddag längs Paseo de la Reforma. Jag passade på att motionera innan det var dags att åka till flygplatsen senare på eftermiddagen för den långa resan hem till Sverige via Paris.
Flygningen till Paris var riktigt trevlig. Jag flög med Air France flight AF179. Flygtiden var cirka tio timmar, men flyger man business class går tiden väldigt snabbt. Champagne fanns det gott om! Sammanfattningsvis: kul att äntligen ha besökt Mexiko och äntligen få lite användning av min spanska. Kul att testa på både KLM och Air France i business class. Och framför allt: kul att man kan resa igen och att munskydd inte längre krävs ombord.

Tillbaka till reserötterna

Efter hemkomsten från sommarsemestern 2019 gjordes inga fler semesterresor det året, förutom en kort avstickare till Schweiz för att hälsa på en kompis. Våren 2020 slog covidpandemin till med storm och satte käppar i resehjulet. Under 2020 blev det inte en enda utlandsresa för min del, vilket är första gången sedan 1997 (om jag minns rätt)! År 2020 blev också första gången sedan år 2000 som jag inte gjorde en enda flygresa.

I takt med att världen började återgå till normalitet under andra halvan av år 2021 kunde resandet äntligen ta fart för min del. Sedan dess har tre resor gjorts, vilka sammanfattas nedan. Dessutom är ännu en planerad (mer om det i senare inlägg) kring Kristi himmelfärdsdag och sommarens äventyr håller på att planeras. Känns bra att röra sig tillbaka till reserötterna.

* * * * *

Kos (Grekland)
15-28 september, 2021

Ett ytterligare lager till de reseutmaningar som pandemin föranledde var att vi för första gången skulle resa med ett litet barn. För att slippa sitta med en 1,5-åring i knät under en ”lång” flygresa till Medelhavet, valde vi att resa i Lufthansa Business Class (via München). Utöver att den extra plats som det fria mittensätet medför ingick bekvämligheter som separat incheckning, fast track, lounge och prioritet på bagagetransporten. Rekommenderas med småbarn!
Efter en lång resdag landade vi till slut på Kos. Det kändes overkligt att vara utomlands efter att ha tillbringat nästan två år på svensk mark. Dessutom skönt att resandet med barn gick så bra. Vi blev upphämtade av personal från lyxhotellet Ikos Aria, som skulle bli vårt hem för den nästkommande veckan. Utsikten från vår juniorsvit skojar man inte bort!
Ikos Aria är ett femstjärnigt all inclusive-hotell utöver det vanliga.
Hotellet låg direkt på stranden, vilket var bekvämt.
Fördrink med en utsikt!
All mat och dryck ingick på hotellet. De flesta av hotellets restauranger var, till skillnad från hur det brukar vara, inte av buffékaraktär. Hotellet hade flera a la carte-restauranger med olika teman. Bild från Ouzo, den grekiska restaurangen.
Hyrbil för en dag ingick i hotellet och vi nappade på detta. Kos är en relativt liten ö och det finns inte jättemånga sevärdheter. De flesta åker ju till Kos för att sola och bada. Asklepeiontemplen strax utanför Kos stad blev vårt första stopp.
Vi fortsatte sedan bilfärden till bergsbyn Zia. Jag kan tänka mig att byn en gång i tiden kunde uppfattas som genuint vacker, men idag kändes det lite som Kiviks marknad (tyvärr). Utsikterna från byn var helt ok, dock.
Efter en vecka på det fantastiska hotellet Ikos Aria var det dags att checka ut med siktet inställt på sex nätter på lägenhetshotell i Kos stad. Konstrasten blev för stor: vädret blev något svalare och hotellet föll oss inte i smaken (note to self: avsluta inte en resa med ett hotell som kostar lika mycket för en vecka som föregående hotell kostade per natt). Efter två dagar lämnade vi det hotellet och Kos stad.
Innan vi lämnade Kos stad hann vi med att spana in Hippokrates träd. Enligt legend är det under detta träd som medicinens fader, Hippokrates, förde kunskapen vidare till sina lärljungar.
Resans sista fyra nätter tillbringades på öns nordliga sida. Vi tog in på det femstjärniga hotellet Neptunes. Det var ett helt ok hotell, men inte alls i samma klass som Ikos Aria. Oavsett vilket kändes det skönt att vara tillbaka på ett resort igen: Kos stad var betydligt mindre barnvänligt.
Efter nästan två veckor på Kos var det dags att påbörja resan hemåt. Hemresan gick via München, men till skillnad från utresan hade vi nu många timmar att slå ihjäl. Vi tog därför tåget in till stan och hann med att besöka stadens institution: Hofbräuhaus för lunch. Hedda fick smaka både spätzle och schweinshaxe.

* * * * *

Warszawa (Polen)
2-5 december, 2021

Kort efter Kosresan bokades nästa resa. Efter att ha sneglat på Polen och inte minst Warszawa under många år kändes just det som ett bra alternativ. Även denna gång blev det Lufthansa Business Class via München. Bild från inflygning i München den 2 december 2021.
Coronapandemin var långt ifrån över. Tvärtom hade omikron precis identifierats och antalet nya positiva fall ökade vecka för vecka. Som följd införde Tyskland strängare krav gällande munskydd. Bl.a. krävdes det FFP2-munskydd för att få besöka Business Class-loungen i München. Som ovan FFP2-bärare lyckades jag få masken upp-och-ner, men det var det nog ingen som märket…
De flesta måltider i Warszawa bestod av öl och rustik mat i rustik miljö. Restaurangen Podwale 25 var ett exempel på sådant typ av ”hak”.
På promenad i centrala Warszawa. Varmt var det inte!
Utsikt från Kulturpalset i central Warszawa. Nja, staden kanske inte tillhör de vackraste man har besökt. Men trevliga hotell och restauranger finns det gott om. Byggnaden till höger är Marriott Hotel vars takbar bjöd på trevliga drinkar och utsikter.

* * * * *

Rom (Italien)
30 mars-3 april, 2022

Barn under två år behöver inget eget säte på flyget, men reser man med ett barn som är nästan två år är det bekvämare om de kan sitta bredvid snarare än i knät. När vi bestämde oss för att åka till Rom precis innan Hedda skulle fylla två valde vi att återigen nyttja Lufthansa business class och det fria mittensätet som det medför. Resan till Rom gick via Frankfurt på både ut- och hemresan.
Efter några timmars resa landade vi på Fiumicino-flygplatsen, några mil utanför Rom. För att slippa krångla med bilbarnstol till taxi valde vi att ta Leonardo Express till centrala Rom. Resan tog drygt en halvtimme och kostade €14 per person (barn reser gratis). Det var ett bekvämt. Den enda nackdelen var att tågstationen Termini låg cirka 2 kilometer från vårt hotell samt att det ösregnade…
Vi bodde på Hotel Nazionale som ligger centralt beläget i gamla stan. Mysigt hotell med gångavstånd till stadens allra mest kända sevärdheter. Med utgångspunkten att hotell i Rom är dyra, kändes det här hotellet prisvärt.
Det som gör Rom unikt är att det är en väldigt estetiskt tilltalande stad. Staden är fylld med vackra byggnader och platser. Piazza Cavour (bilden) hade jag aldrig hört talas om tidigare.
Vi promenerade till Vatikanmuseerna i Vatikanstaten. Biljetterna var förbokade (och betalada) online, vilket innebar att vi kunde gå direkt in utan att behöva stå i kö. De som inte hade förbokad biljett fick köa, men kön var ganska kort. Vatikanmuseerna är en av de största sevärdheterna i Rom, så ensam var man inte direkt. Höjdpunkten var det Sixtinska Kapellet, som man dock inte får fotografera.
Efter en snabb pizzalunch i kvarteren öster om Vatikanstaten, promenerade vi tillbaka med siktet inställt på Petersplatsen och Peterskyrkan. Det var en del turister där också (såklart), men inte så pass mycket att man störde sig på det.
Hedda fick springa av sig lite i Peterskyrkan.
Nästkommande dag promenerade vi ner till Colosseum. Även här behövde man köpa biljetter online, vilket vi inte hade gjort och närmsta tid var flera timmar bort så vi nöjde oss med att beskåda underverket från utsidan.
På promenaden till och från Colosseum beskådade vi delar av Forum Romanum.
Eftersom hotellet låg nära Fontana di Trevi passerade vi där flera gånger. Det var inga problem att ta sig fram och knäppa en bild (man har hört att detta ska vara svårt p.g.a. de stora turistmängderna).
Hedda och Malin vid Spanska Trappan.
Pizzalunch på L’antica Pizzeria Trivio, några kvarter från Fontana di Trevi. Vi blev nästan stammisar här under vår relativt korta Romresa. Utöver denna lunch blev det take away en gång och middag en gång.
Ett stenkast från vårt hotell ligger glassbaren Giolitti. Mycket trevligt ställe där man kunde få både god glass och gott kaffe. Hedda smickrade personalen och fick gratis glass.
Busstur genom Rom. Vi förflyttade oss dock nästintill uteslutande till fots.
Pastalunch på PaStation. Cacio e Pepe, krämig och pepprig – precis som det ska vara. Att en flaska rödvin bara kostade 11 euro gjorde det hela inte sämre!
Jag lyckades till slut hitta en biljett till Colosseum.
Utsikt från Palatinen, en av Roms mer kända kullar.
När resan var slut blev det tåg från Termini tillbaka till Fiumicino. Därefter påbörjades en resa hem som tog längre än förväntat. Flygresan från Rom till Frankfurt gick smidigt. Vi skulle bara ha ett 50 minuters byte, men det blev mycket längre än så. Planet till Stockholm var initialt försenat cirka 20 minuter. När planet taxade ut noterades ett teknisk fel som gjorde att vi blev sittande cirka 1,5 timme. Därefter buss tillbaka till terminalen och för att invänta nytt plan. Allt som allt blev vi cirka fyra timmar sena. Vi hoppas på ersättning från Lufthansa. Resan till Rom blev lyckad ändå, flygförsening och väder till trots!

Sammanfattning av reseåret 2019

Trots att jag vid utgången av föregående år endast hade en enda inplanerad resa för det kommande året blev 2019 ytterligare ett bra reseår. Upptäckartempot har ännu inte trubbats av. Under året besöktes sju länder varav fyra helt nya för i år. Sammanlagt genomfördes 17 flygresor som tog mig till tolv olika flygplatser. Utöver januariresan till Texas i USA befann jag mig resten av året på den europeiska kontinenten. Europa är vackert på sommaren, inte minst de nordligare delarna. Precis som föregående år valde vi ett nordeuropeiskt land som huvudresmål för vår sommarsemester. I år gick resan till Irland och besvikna blev vi inte. Jag älskar friheten som bilen ger – även i Texas användes bilen som färdmedel under några få dagar. Det kanske inte är någon slump att just Irland och Texas får räknas som årets höjdpunkter!

Innan det är dags att blicka in i det nya året (och det nya decenniet!), låt oss sammanfatta reseåret med några siffror och bilder:

  • Antal flygresor: 17 st med en snittlängd på 2 263 km.
  • Antal flygplatser: 12 st i nio olika länder.
  • Antal hotellnätter: 30 st, samt en interkontinental nattflygning.
  • Antal besökta länder: 7 st, varav fyra är helt nya för i år.

* * * * *

1. USA
Austin, TX (12-19 januari)

I början av året reste jag till Austin som är delstaten Texas huvudstad. Syftet var att delta i RStudio Conference 2019, vilket var en fantastisk upplevelse för en dataanalytiker som mig. Det fanns även lite tid att utforska omgivningarna, bl.a. vinodlingar lokaliserade i Texas Hill Country. Många pratar om att USA är ett perfekt land för bilresor och jag håller med. Jag älskar verkligen friheten som bilen ger. Att luncha i småstäder man aldrig hört talas om och sjunga med i radion samtidigt som ett vackert och varierande landskap breder ut sig är inte fel. Att besöka Texas kändes som att man besökte USA på riktigt. Don’t mess with Texas.

Söndagsutflykt till Enchanted Rock State National Park, cirka två timmar väster om Austin. Rent geografiskt påminner Texas Hill Country om Spanien. 13 januari 2019.

* * * * *

2. ISRAEL
Jerusalem, Tel Aviv (17-24 mars)

I samband med min trettioårsdag valde jag att resa utomlands. Resandet har onekligen spelat en stor roll i mitt liv det senaste decenniet, men Israel var fram till i våras en vit fläck på min karta. Att ta sig till Jerusalem, resans första destination, var enkelt – direktflyg från Stockholm och sedan tåg från flygplatsen. Det var häftigt att se en så betydelsefull plats för så många religioner. Tyvärr var många sevärdheter i Jerusalem alldeles för överturistade. Tel Aviv var en cool stad och precis som i Jerusalem fanns det gott om god och fräsch mat. Solen var ständigt närvarande och temperaturerna var perfekta för utforskande. En nackdel är att boendepriserna känns höga i förhållande till vad man får – detta till trots är det inte omöjligt att vi återvänder för ytterligare semestrar!

Döda Havet är väldigt, väldigt salt. Att flyta är inga problem. I bakgrunden skymtas Jordanien. 22 mars 2019.

* * * * *

3. TYSKLAND
Berlin (15-16 maj)

Årets andra och sista arbetsresa tog mig till Berlin för en blixtvisit. Jag var fast besluten om att hinna med en selfie framför Brandenburger Tor, stadens kanske mest ikoniska byggnad. Som synes nedan lyckades jag!

Selfie vid Brandenburger Tor i Berlin. 15 maj 2019.

* * * * *

4. IRLAND
Nenagh, Killarney, Kilkee, Dublin (28 juni-6 juli)

Irlandsresan var delvis en inspiration från två av förra årets resor. Förra sommaren lärde jag mig att norra Europa inte alls är dumt i slutet av juni/början på juli. Förra vintern lärde jag mig att vänstertrafik inte är så komplicerat som jag tidigare hade trott. Irlandsresan blev en av årets höjdpunkter inte minst tack vare det vackra landskapet och den irländska musiken vi lyssnade på när vi reste genom landet. Maten var väl ingen höjdare, men drycker fanns det gott om! Om vi reser tillbaka till Irland kommer vi nog skippa Dublin, det är ute på landet som Irland gör sig bäst!

En av dagarna gjorde vi en utflykt till Dingle. Resan från Killarney till Dingle bjuder inte sällan på vackra vyer. Dessutom valde vi att hyra en premiumbil för bättre komfort. Den här gången blev det en tre veckor gammal BMW 520d. 30 juni 2019.

* * * * *

5. SLOVAKIEN
Bratislava (6-9 juli)

Slovakien tillhör direkt inte de mest besökta länderna i Europa. Landet är ganska litet och förhållandevis anonymt. Jag gillar den här typen av resmål. Det finns alltid någonting att se och göra i alla länder, oavsett om det är ett klassiskt resmål eller inte. Fördelen med länder som Slovakien är att risken för besvikelse är relativt liten. Vi tillbringade tre nätter i huvudstaden Bratislava där vi njöt av god och billig mat. Dessutom gjorde vi en utflykt till den närliggande staden Devín. För att vara en huvudstad är Bratislava relativt litet och det var inga problem att hinna med att se stadens ”alla” sevärdheter – en känsla man sällan upplever i stora megastäder.

Utsikt över Devín och dess vinodlingar. Slottet är definitivt värt ett besök om man som vi valde att stanna i Bratislava i några dagar. 8 juli 2019.

* * * * *

6. ÖSTERRIKE
Wien (9-12 juli)

Efter tre nätter i Bratislava tog vi bussen till Wien. Wien och Bratislava ligger endast 50 kilometer från varandra. Staden är definitivt estetiskt tilltalande, men i övrigt tyckte jag att Wien var en ganska tråkig stad. Det är ganska dyrt, fullt av turister och jag upplevde servicen som stundtals ogästvänlig. Wien är inget jag längtar tillbaka till!

Inte kort efter ankomsten till Wien tog vi tunnelbanan till Wurstelprater, världens äldsta nöjespark. Vi åkte givetvis det berömda pariserhjulet, Wiener Riesenrad, byggt 1897 och som figurerat i bl.a. i ”Den tredje mannen” (1949). 9 juli 2019.

* * * * *

6. SCHWEIZ
Bern (18-20 oktober)

Utflykt till Interlaken från Bern. 19 oktober 2019.

Årets sista resa gick till Bern i Schweiz. Jag hälsade på en kompis och vi passade bl.a. på att ta tåget till byn Interlaken som ligger vackert beläget nedanför Alperna. Schweiz är ett vackert land och tågsystemet funkar bra, vilket öppnar upp för fler resor till landet.

Wienprovning

Huvudstad
Wien.

Tidsskillnad
Ingen.

Folkmängd
Cirka 9 miljoner.

Flyga dit
Flygförbindelserna mellan Stockholm och Wien är goda. Från Arlanda går flera dagliga turer med Austrian Airlines och från Skavsta kan man flyga med Wizz Air. Vi betalade omkring 600 kronor för en enkelbiljett från Wien till Skavsta, vilket får anses vara väldigt billigt.

Visum
Österrike ingår i EU och svenska medborgare behöver därför inget visum till Österrike.

”WIENPROVNING”
9-12 juli 2019

Wien tillhör en av de större städerna i Europa som jag vid början av sommaren 2019 ännu inte hade besökt. Andra städer, platser och länder har lockat mer. Sommaren 2019 valde vi att beta av några av de Europeiska länder som tidigare hade nerprioriterats, en resa avslutades med att tre nätter i Österrikes huvudstad Wien. Det blev ”Wienprovning” i allra högsta grad. Vi provade på den fina kafékulturen, de folkliga korvstånden, det anrika nöjesfältet i Prater och besökte några av de vackra slotten som Schönbrunn och Belvedere. Wien är en estetiskt tilltalande stad. Dock känner jag inte större behov av att återvända – kanske för att staden kan upplevas som lite snofsig, vilket inte är något jag letar efter i potentiella semestermål. Här kommer lite bilder från våra nätter i Wien!

* * * * *

Vårt Wienbesök inleddes med bussresa från den slovakiska huvudstaden Bratislava, där vi precis hade tillbringat tre nätter. Det bästa sättet att ta sig från Bratislava till Wien tyckte vi var med buss. Biljetten med RegioJet kostade 5 euro, resan tog drygt en timme.

Vi checkade in på vårt hotell (Hotel de France) och valde att besöka anrika Café Landtmann i närheten. Sachertårta till lunch? Kanske inte min grej, men det hör Wien till!

Inte kort efter ankomsten till Wien tog vi tunnelbanan till Wurstelprater, världens äldsta nöjespark. Vi åkte givetvis det berömda pariserhjulet, Wiener Riesenrad, byggt 1897 och som figurerat i bl.a. i ”Den tredje mannen” (1949). Utsikten var magnifik!

Den bästa maten i Wien får man på klassiska ”Beisl”, publiknande restauranger som serverar österrikisk husmanskost. Första middagen i Wien intogs på Gasthaus Wickerl. Självklart prövade jag äkta Wienschnitzel gjord på kalv. Mycket gott!

Ett utmärkt sätt att se Wien på är genom att sätta sig på en spårvagn och bara låta stan passera förbi. De äldre spårvagnarna, som den på bilden, är de mest charmiga.

På promenad längs gågatorna i Wiens absoluta kärna.

Korvstånd finns det gott om i Wien och är betydligt folkligare och mer spännande än de vi har i Sverige. Lunchen var räddad – varje dag!

Middagarna i Wien gav oss möjligheten att pröva på österrikisk mat utöver de välkända rätterna. Jag hade i alla fall inte hört talas om Zwiebelrostbraten innan jag kom till Wien, men gott var det!

Den sista heldagen i Wien tillbringade vi delvis i trädgårdarna som omger Schloss Schönbrunn, en av Wiens best besökta platser. Vackert var det och ganska varmt (Wien kan bli riktigt hett på sommaren). Malin var cool med sin nyinköpta Karl Lagerfeld-väska!

Aperol Spritz har aldrig varit någon personlig favorit, men som eftermiddagsdryck under en varm semesterdag gör din sig utmärkt. Det finns många härliga uteserveringar i Wien!

Ingen drömavslutning på resan direkt. Vi hade bokat en mycket billig enkelbiljett med Wizz Air från Wiens flygplats (VIE) till Stockholm Skavsta (NYO), med vetskapen om att det är ett lågprisbolag. Men ska man behöva behandlas som boskap för det? Förseningen gjorde det inte bättre! Nåväl, vi kom fram till slut men efter att de senaste flygresorna jag gjort har varit med easyJet, Norwegian, Ryanair och nu Wizz Air börjar business class-abstinensen ta vid!

Tre sommarnätter i Bratislava

Huvudstad
Bratislava.

Tidsskillnad
Ingen.

Folkmängd
Cirka 5 miljoner.

Flyga dit
Det finns inga direktflyg till Slovakien från Sverige. Närheten till Wien i Österrike innebär att många föredrar att flyga dit och ta sig landvägen till Slovakien. Buss till Bratislava från Wiens flygplats kostar cirka 5 euro och tar mindre än en timme. Det finns många flygalternativ mellan Stockholm och Wien. Vi flög med Wizz Air för cirka 60 euro.

Visum
Slovakien ingår i EU och svenska medborgare behöver därför inget visum till Slovakien.

”TRE SOMMARNÄTTER I BRATISLAVA”
6-9 juli 2019

Slovakiens huvudstad Bratislava tillhör definitivt inte en av Europas mest besökta. Min erfarenhet säger att det inte behöver vara en nackdel – kanske till och med tvärtom om man, som jag, uppskattar att besöka sevärda platser utan att behöva stå i kö. Även de förbisedda har sevärdheter, mysiga kvarter och bra restauranger, men så klart till en lägre skala. Ytterligare en fördel är att man som besökare sätter sina förväntningar låga, vilket öppnar upp för positiva överraskningar.

Våra tre nätter i Bratislava blev lyckade. Vädret var på topp – vi lyckades undvika de värsta värmeböljorna. Gamla stan är mysig och priserna på mat och dryck är relativt låga – särskilt på bryggeripubarna som serverar traditionell slovakisk mat och hembryggt öl. Bratislava är absolut värt ett besök. Många väljer att bara se staden genom en dagsutflykt från Wien, som bara ligger en timme bort. Jag kan förstå det på ett sätt, men samtidigt missar man det bästa med Bratislava: kvällslivet.

Personligen känner jag mig ganska klar med Bratislava. Det finns annat att prioritera i framtiden, men det defintivt kul att besöka staden några dagar!

* * * * *

Det finns inga direktflyg mellan Bratislava och Sverige, men däremot finns det direktflyg mellan Bratislava och Irland med Ryanair. Även om Ryanair är långt borta från Etihads first och business class, som jag njöt av i vintras, så var det ett bra alternativ för oss som befann oss i Dublin.

I Bratislava checkade vi in på Marrol’s Boutique Hotel, ett bra hotell där man får mousserande vin vid incheckningen.

Bratislava visade sig vara väldigt öde, åtminstone vid en första anblick. Inte så konstigt eftersom temperaturen hade letat sig upp långt över 30-gradersstrecket och för att Bratislava ligger LÅNGT från närmsta kust.

Heta dagar innebär sköna kvällar. En fördel med Bratislava är man kan promenera överallt, särskilt i gamla stan. För att vara en huvudstad är Bratislava ganska litet.

Den första heldagen i Bratislava var det något svalare, omkring 25 grader, vilket gjorde att kunda upptäcka stadens sevärdheter utan att svettas ihjäl. Här njuter jag av utsikten över UFO-bron och floden Donau, precis nedanför Bratislava slott.

Bratislava slott har en lång historia, men totalrenoverades år 2010.

Besök på Bratislava slott. Eftersom det var den första söndagen i månaden behövde vi inte betala inträdet på 10 euro per person.

En blandning av gammalt och nytt.

Eftersom Bratislava saknar sevärdheter av världsklass samlas turister kring sevärdheter av mer udda karaktär.

Den blå kyrkan i Bratislava uppfördes mellan 1909 och 1913 och utgör fortfarande en av stadens vackraste byggnader.

Vill man så kan man undvika Bratislavas hetta i det luftkonditionerade köpcentret Eurovea, en kort promenad från gamla stan. Här finns också en del uteserveringar precis intill Donaus kant.

Middag på Bratislava Flagship Restaurant, en typisk slovakisk pub. På bordet finns korv, halušky och hembryggt öl. Jag tyyckte om de slovakiska pubarna (vi åt på liknande ställen alla kvällar) och priserna var låga.

Vår andra och sista heldag i Bratislava tillbringade vi delvis i Devín, en liten by som ligger ungefär 20 minuter med buss från centrala Bratislava. Det var enkelt att ta bussen (nr. 29, var 20:e minut) från Bratislava Most SNP och billigt (0.90 euro).

Huvudmålet i Devín var Devín slott – eller snarare ruinerna av Devín slott. På platsen har det funnits olika typer av fästningar i tusentalsår. De senaste byggnationerna avslutades på 1600-talet.

Utsikt över Devín och dess vinodlingar. Slottet är definitivt värt ett besök om man, som vi gjorde, väljer att stanna i Bratislava i några dagar.

Innan vi lämnade Slovakien köpte vi med oss lite ät- och dryckbara souvenirer, bl.a. lokalproducerat vin. Tack för den här gången, Bratislava. Det var kul att se staden, men känner inget större behov av ett återbesök inom den närmaste framtiden.

Bilresa genom Irland

Huvudstad
Dublin.

Tidsskillnad
-1 timme. När klockan är 09:00 i Sverige är den 08:00 i Irland.

Folkmängd
Cirka 5 miljoner.

Flyga dit
Det finns finns direktflyg till Dublin från Stockholm med Norwegian och SAS. Priser varierar. Vi betalade drygt en tusenlapp för en enkelbiljett med Norwegian och bokade flygbiljetten drygt en månad i förväg.

Visum
Irland ingår i EU och svenska medborgare behöver därför inget visum till Irland.

”BILRESA GENOM IRLAND”
28 juni-6 juli 2019

När man bor i Stockholm behöver man komma bort från stan ibland. Man behöver komma ut på vägarna och se något nytt. Jag älskar verkligen friheten som en bil ger. Det har märkts under det senaste årets resande. Det senaste året har jag hyrt bil i Baltikum, Australien och Texas.  Årets sommarresa skulle bestämt följa i samma fotspår, men vilka platser lämpar sig att hyra bil på i Europa? Valet föll på Irland har flera anledningar: jag har inte varit där, naturen ska vara vacker och risken för värmeböljor är liten.

Att välja Irland som resmål var ganska enkelt. Svårigheten kom senare att ligga i hur vi skulle lägga upp våra åtta dagar där. Lonely Planet-boken om Irland är ovanligt lång och jag förstår varför. Till slut föll valet på sydvästra Irland kombinerat med några avslutande nätter i huvudstaden Dublin. Det fanns fler platser vi ville se, men samtidigt kändes det dumt att stressa.

Vi stannade först en natt i Nenagh för att inte behöva köra tvärs genom hela landet direkt från flygplatsen. Därefter fortsatte vi till Killarney (tre nätter) och sedan en bit norrut till Kilkee (två nätter) för att avsluta i Dublin (två nätter). Det blev en mycket bra resa! Vid en eventuell andra resa till Irland skulle jag nog undvika Dublin helt – det bästa var landsbygden och de smala vägarna.

Nedan följer ett urval bilder från resan 🙂

* * * * *

Efter flygresa från Stockholm till Dublin plockade vi upp en bil styrde kosan i sydvästlig riktning. Målet var Killarney, men vi valde att övernatta på vägen. Därför blev det en natt på Great National Abbey Court Hotel i Nenagh.

Dagen efter körde vi till Killarney. Det första stoppet blev Muckross som ligger i Killarney National Park.

I Killarney bodde vi på ett mycket trevligt hotell vid namn Earl’s Court House Hotel. Det ligger några minuters promenad från centrumet, men har fina rum, rymlig parkering och trevlig frukost. Frukosten beståd av en kontinental frukostbuffé samt a la carte från köket. Jag beställde givetvis en ”Full Irish”!

En av dagarna gjorde vi en utflykt till Dingle. Resan från Killarney till Dingle bjuder inte sällan på vackra och gröna vyer. Typiskt Irland, alltså! Dessutom valde vi att hyra en premiumbil för bättre komfort. Den här gången blev det en tre veckor gammal BMW 520d som endast att 300 mil på nacken.

Får vid vattnet, långt ut på Dinglehalvön, som utgör en av de allra mest västliga platserna i republiken Irland.

Lunch i den pittoreska byn Dingle. Jag har aldrig varit ett stort fan av fish and chips, men på Irland finns det ibland få alternativ som passar bättre!

Vi besökte Dingle Distillery, ett småskaligt whiskeydestilleri som även producerar vodka och prisvinnande gin. Vi köpte med oss en flaska gin hem. Supertrevligt med rundtur inklusive smakprov för 15 euro.

Några centiliter Dinglewhiskey senare på kvällskvisten på en pub i Killarney passade bra.

Efter dagsturen till Dinglehalvön blev det en ny dag och tid för ytterligare en dagstur. Denna gång blev det en bilutflykt längs vackra Ring of Kerry. Första stoppet från Killarney blev Kells Bay House and Gardens. Vi var nästan helt ensamma där!

Efter lunch i Cahersiveen fortsatte vi ut mot Skellig Ring, som går längst ut på halvön. Vi stannade till vid Cliffs of Kerry. De var inte lika imponerande som Cliffs of Moher, som vi senare skulle besöka, men jag gillade ändå besöket här mer eftersom det var mindre turistigt (=inga turistbussar).

Mycket smala vägar längs Skellig Ring. Tyvärr ganska mycket möten, vilket gör bilkörningen ganska utmanande. Bild tagen ungefär mittemellan Portmagee och Ballingskelligs, i närheten av Skelligs Chocolate and Cafe, där vi stannade för varm choklad.

Paus längs Ring of Kerry.

Gin och tonic blev vår signaturdrink på Irland. Men att bara beställa en ”G&T” – det gör man inte på Irland. På Celtic Whiskey Bar & Larder i Killarney fanns det två A4-sidor på menyn med olika varianter av drinken.

Efter att ha varit baserade i Killarney i tre nätter fortsatte resan norrut. Nästa destination var Kilkee som ligger vid kusten i Country Clare. Vi tog bilfärjan från Tarbet till Killimer (20 euro).

Efter att ha checkat in på vårt mysiga hotell i Kilkee styrde vi kosan västerut och körde den smala kustvägen på Loop Head Peninsula. Bild från strax före ankomst till Kilbaha.

Promenad längs klipporna intill fyren på Loop Head. Inga turistbussar och räcken för klipporna här inte!

Utflykt till karstlandskapet Burren som ligger en drygt timme nordöst från Kilkee. På vägen passerade vi bl.a. Lahinch där Dubai Duty Free Irish Open 2019 ägde rum. Vi passerade även Ennistymon som var fullt av golfentusiaster.

Stranden i Kilkee var mysig. Men bada? Nej, för mig är det alldeles för kallt. Det verkade dock vara ett populärt badresemål för lokalbefolkningen. Vi såg många som badade.

God middag med fin utsikt över stranden på The Strand Bistro, som många anser är den bästa restaurangen i lilla Kilkee.

Efter nästan en vecka på de irländska vägarna var det till slut dags att återvända till platsen där allting började – Dublin. Bild över O’Connell Bridge som spänner över Liffeyfloden i centrala Dublin.

I Dublin besökte vi givetvis Guinness Storehouse. Det fanns mycket att se (och dricka) där, men vi borde ha köpt biljetterna på nätet eftersom det var mycket dyrare att köpa dem på plats.

Trinity College i centrala Dublin, Irlands äldsta universitet.

Irlandsvistelsen avslutades med flyg till Bratislava, Slovakien. Vi flög med det irländska lågkostnadsbolaget Ryanair. Sammantaget var vi mycket nöjda med Irland som resmål. Vi konstaterar att det finns mer att se, vilket gör att det inte är omöjligt att vi återvänder till Irland i framtiden!